Trailer: En vansinnig Ide! - På bio 1a Juli!

Filmklipp: The Neon Demon - Nicolas Winding Refn - Biopremiär 10e Juni!

Trailer: The Dressmaker - Biopremiär 3 juni

När Tilly (Kate Winslet) för första gången sen barnsben återvänder till sin inskränkta hemby för att ta hand om sin sjuka mor (Judy Davis), är hon en fullärd sömmerska av världsklass. Samtidigt som hon syr klänningar som får människor att blomstra, svartnar relationerna med dem som en gång fick henne att lämna staden. Oscarsbelönade Kate Winslet (Mildred Pierce, The Reader, Titanic) får i The Dressmaker sällskap av Liam Hemsworth (The Hunger Games-filmerna), Judy Davis (Marie Antoinette) och Hugo Weaving (The Matrix, Sagan om ringen) i en känslosvallande berättelse om kärlek, hat och makalösa klänningar. The Dressmaker nominerades i inte mindre än 12 kategorier vid årets upplaga av Australian Academy Awards.

(Källa: clipsource)

Bioaktuella SMÄRTGRÄNSEN – 2012 – Mobbing och sexuella trakasserier

Regi: Michel Franco

Drama

Alejandra och hennes pappa Roberto flyttar till en ny stad efter att Alejandros mamma, Robertos fru, har omkommit i en bilolycka. Tanken är att börja om från början med nytt jobb åt pappan som är kock och ny skola åt Alejandra. Hon finner nya kamrater relativt fort och kommer snart in i gänget. Han är för rastlös för sitt nya jobb och slutar. Han bryter ihop efter förlusten av sin fru och när Alejandra får problem tycker hon inte att hon kan gå till honom för hjälp. Och problem får hon! På en fest, där hon blir full och har sex, blir hon filmad. Denna film läcker sedan ut på internet och hennes nyfunna vänner vänder sig istället emot henne. Hennes tillvaro blir en mardröm, tills hon inte står ut längre…

Något som brukar få igång mig är filmer om mobbing och utanförskap. Den här filmen är lite trögstartad, kanske i och med att Alejandra till en början kommer in i gänget. Den är också lite svår att få grepp på och jag känner inte riktigt lika mycket med mobbingoffret som jag skulle vilja. Filmen rycker helt enkelt inte tag i mig på ett sådant sätt som jag skulle vilja. Det är visserligen fysisk mobbing på sina ställen och det handlar också om sexuellt utnyttjande och våldtäkt men de grövsta scenerna anser jag vara de där hela gänget gaddar sig emot henne samtidigt.

Filmen är inte speciellt Hollywood-stiliserad. Jag kan till exempel inte minnas att det förekommer någon musik överhuvudtaget i den. Kameravinklarna är tämligen statiska och filmen är gjord på ett sådant sätt att man nästan kan känna att man sitter i samma rum. I synnerhet är detta sant i händelsernas efterdyningar. När allt har kommit fram och Roberto försöker ta reda på sanningen en gång för alla. Det är hans smärta filmen fokuserar som allra mest på inte Alejandras vilket jag tycker är lite märkligt.

Filmen är som sagt filmad på ett sätt som gör att man kan vara delaktig i frustrationen och smärtan. Det kräver en del av skådespelarna och jag tycker de gör ett utmärkt jobb, jag har inget att klaga på i alla fall. Men på det stora hela måste jag nog säga att jag blev besviken. Jag tillhör dem som tycker att Hip Hip Hora och Tusen Gånger Starkare var viktiga filmer och som uppskattade Säg Att Du ÄlskarMig var en bra film så jag hittar inte så mycket nytt i denna. Inte relaterat till mobbing i alla fall. Men som jag tidigare var inne på så är det snarast pappans smärta filmen fokuserar på.

Filmens slutskede är ganska långsamt men också lika fatalt som abrupt. Låter det kryptiskt? Det är det också!

6/10

Bio Duo 3

Den här helgen blev det biobesök både lördag och söndag! På söndagens visning handlade det om ovanstående två filmer: The Big Lebowski, som hade en fantastisk dialog och fabulöst skådespeleri, och No Country for Old Men som jag i temabladet hävdade var överskattad. Det tycker jag i och för sig fortfarande men den var bra mycket bättre den här gången än vad jag mindes den som. Fast det är klart, den var så hypad när jag såg den att man inte kunde annat än bli besviken. Hur som helst var den riktigt bra den här gången!

Nästa gång blir de rysarafton, första söndagen o november. Bor du i närheten som kom dit vettja! Jag har själv ca fem mil dit men jag tycker att det är värt det! Filmintresse får inte hindras av avstånd. Det är mycket trevligt folk där, även om jag själv inte är särskilt talför, socialfobi har sina nackdelar... Hur som helst brukar jag sitta på plats 80, så nu vet ni det!

Bio Duo 2

Igår var jag på biografisk tillställning igen. Det var faktiskt riktigt trevligt! Inte för at det inte var det förra gången jag besökte Bio Duo i Klavreström men den här gången kunde jag njuta av två filmen som jag inte hade sett tidigare. Först en kortfilm från 50-talet om en röd ballong… Den röda ballongen alltså, kul film och ett helt fantastiskt hantverk! Att man kan lyckas göra så mycket med så lite är verkligen imponerande! Jag kan rekommendera den även om den kanske blev lite tjatigt framåt slutet.

Det var också förhandsvisning av en fransk film – Mammuth, som jag definitivt kommer att skriva en fullängdsrecension på så fort jag får tid över för det. Den var hur bra som helst och den inledande cynismen var verkligen magnifik! Gerard Depardieu var helt fantastisk! Jag funderar febrilt på vilka superlativ och allegorier man skulle kunna nyttja för att göra en underhållande text. Nåja, det får ge sig, jag lite på stundens ingivelse som jag alltid gör när det gäller skriverier.

Om temabladet blev en succé? Nja, det vet jag inte… det gick nog åt några men på det hela taget var det nog inget jätteintresse. Nåja, jag fortsätter med dem ett tag till och har redan något färdigskrivet inför kvällen! Det blir temablad två om bröderna Coen, eller åtminstone om bröder… Lite svammel lär det bli i alla fall! Hoppas vi ses där, det är en tillställning som alla och en var som befinner sig i närområdet borde överväga att besöka, det är mycket trevligt!

Trailer: Kärlek i Normandie

Efter mitt biobesök…

…kan jag konstatera att film fortfarande är bäst hemma men att det inte är så dumt borta heller. Framför allt inte när man har chansen att diskutera filmerna på plats med likasinnade! Nu är jag ju i och för sig inte särskilt pratglad av mig men det kanske kan ändras på sikt – vem vet?

Hur som helst så bestod biobesöket av två filmer, begreppet BioDuo förklarar detta nästan på egen han så att jag ska slippa. Först ut var den brittiska Death at a Funeral, som man döpt om till den svenska titeln Trångt i Kistan. Jag tycker väl inte att någon av titlarna är speciellt mycket bättre än den andra men den svenska levererar lite vibbar av det glada åttiotalet när filmer, och i synnerhet komedier, hette något så där klämkäckt.

Det är en fars som tydligen har en amerikansk nyinspelning, men det här var alltså det brittiska originalet. Och det märktes ganska tydligt. Filmen var väldigt brittisk på gott och ont. Å ena sida gör det att det blir lite mera oortodoxt än en amerikansk film från Hollywood, men samtidigt blir det också lite stelt. På det hela taget tycker jag att filmen, eller snarare handlingen var lite krystad. Det var mera småfniss en och annan gång snarare än något rejält gapflabb! Några röda trådar som löpte genom filmen var väl underhållande och killen som spelade Simon (Alan Tudyk) gjorde ett fabulöst jobb! Ingen annan är väl direkt dålig heller men det var inte en film som passade mig.

Efter en paus på runt en timme, tillräckligt för att inmundiga ett glas vin eller en starköl och en bit mat (om man inte som jag skulle köra hem), var det dags för film nummer två! Det kändes som om det var något större uppslutning kring denna film – Den Sista Färden än den första, men å andra sidan hade en del publik också försvunnit inför denna. Jag kommer förmodligen att skriva en längre recension av den här filmen någon gång, och kanske också om Death at a Funeral för den delen, men jag tror inte att den behöver någon närmare presentation för den genomsnittlige läsaren av den här bloggen. Den innehåller ett par mycket kända och omtalade scener – den homosexuella våldtäkten och så banjoscenen förstås! För om filmen inte har gjort något annat så har den åtminstone för alla tider förknippat de amerikanska bondhålorna med banjospel och kanske rent av inavel. Hur som helst är det är mycket bra film!

Jag är efter detta första besök på Bio Duo mycket nöjd och kommer helt klart att återvända. Jag föreslår att DU gör detsamma och ser till att detta utmärka initiativ får fortlöpa. Vi behöver eldsjälar som driver sådant här och som ser till att vi får möjlighet att se film som inte bara är de senaste effektfilmerna från Hollywood! Nästa gång blir det förhandsvisning av Den Siste Mammuten…

Bio Duo!

Nu bär det strax av till Klavreström för... jodå . BIO besök! Ni vet ju alla att min inställning till dylika engagemang är synnerligen skeptisk, men vem är väl sämre att man kan ändra sig, eller åtminstone skapa sig en uppfattning som är relevant för samtiden. jag återkommer senare med med detaljer om filmerna och övrigt som man kan tänkas ha en åsikt om!