Recension: Kevin Bacon och Christian Slater i MURDER IN THE FIRST - 1995

Murder In The First

Regi: Marc Rocco

1995

Drama

Skriven av Linda Snöberg

År 1938 sändes Henri Young (Kevin Bacon) till Alcatraz för att ha stulit 5 dollar. Efter ett misslyckat rymningsförsök fick Young ett straff som betydde att han skulle tillbringa en tid, instängd i den mest fruktade isoleringscellen i fängelsets mörka källare. Maxtiden i isoleringscellen skall vara 3 veckor, Henri sitter där 3 år, ensam, naken, utan ljus, toalett och utan kontakt med en levande människa. När han då äntligen släpps ut, dödar han den medfånge som tjallat på honom. Nu anklagas han för mord och vittnena är många. James Stamphill (Christian Slater) blir Henris försvarare. Fallet blir inte det lättaste för den unga oerfarne James och det verkar helt omöjligt att vinna. Men när James inser hur omänskligt Henri plågats, framförallt av den grymt osmaklige fängelsedirektören (Gary Oldman) är han fast besluten att återupprätta hans heder. Kampen leder till en stark vänskap, och till att James får hela rättssystemet emot sig.

"Murder in the first" är en grym, gripande och tragisk film och även inspirerad av en sann historia. Slater spelar advokat, en orutinerad ung man som ska ta hand om ett mordfall. Han var kanske inte den bästa att spela rollen, men han gör skapligt ifrån sig får man ändå säga. Fast filmen hade nog blivit bättre med en starkare skådis.

Kan Gary Oldman någonsin göra fel i sitt agerande? Svar nej! Oldmans prestation är felfri som den grymme och sadistiska fängelsedirektören. Underbart vidrigt att slå en fånge och fortfarande tycka att det är rätt. Sådana här roller är han som gjord för. William H. Macy gjorde också han mycket bra ifrån sig som åklagare.

Kevin Bacon är den person som gör filmen till vad den är, hans roll som den misshandlade fången är helt storartad, en av de bästa prestationerna jag någonsin har sett. Han visade upp sin karaktär som en liten pojke i en mans kropp och han klarade av det elegant.

Vänskapen mellan Henri och James som växer fram mer och mer under filmens gång är otroligt och fantastiskt att skåda.

Jag kommer ihåg scenen när Slater och Bacon träffades första gången inne i cellen. Då kameran stannar kvar utanför och sveper sedan runt hela fängelseburen, mycket läckert. De svartvita tillbakablicksinslagen i filmen är helt makalöst bra och förstärker filmen kraftfullt.

The Maiden Heist – 2009 - En heist är alltid underhållande!

Heistfilmer är som regel synnerligen underhållande. Det krånglas till och till slut vet man inte om tjuvarna har det minsta aning om vad planen egentligen är eller vem som lurar vem i slutändan. För det handlar nästan alltid om någon form av inre blåsning också, det är inte bara ett rån eller stöld och sedan inget mer, vanligtvis finns det också inre stridigheter.

Men nu är det här frågan om en komedi och allt det man trodde sig veta om heistfilmer är inte verklighet här. För det första så finns det ingen inre girighet och för det andra är tjuvarna så klumpiga att man förundras över hur väl det till slut går för dem! På vägen strular både det ena och andra till sig och det uppstår en massa komiska situationer längs vägen. Det är hyggligt stora namn i filmen: Christopher Walken, William H. Macy och Morgan Freeman och de gör bra ifrån sig! Det lilla karikatyr- eller överskådespeleri som finns i filmen känns avsiktligt och ger en komisk poäng snarare än ett irritationsmoment som annars kan vara fallet.

Tyvärr känns filmen lite fadd i slutet och tappar några procent på betygskalan. Det känns lite väl enkelt och det är helt enkelt inte komplext nog för att tillfredställa mig. Man borde ha kommit på ett bättre sätt att avsluta på som fortfarande hade varit filmen trogen men jag ska väl inte gnälla. Filmen är trots allt underhållande och har man inget bättre för sig kan man använda sin tid till mer onödiga saker än att se den här. Den är kul, men inget som dröjer sig kvar någon längre stund.

6/10