Visar inlägg med etikett Clive Barker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Clive Barker. Visa alla inlägg

Recension: Clive Barkers SAINT SINNER - 2002


Saint Sinner
Regi: Joshua Butler
2002
Horror

Året är 1813 och Tomas (Greg Serano) och Gregory (Antonio Cupo), två unga bröder som är munkar och tillhör Damaskusordern tar sig in i ett hemligt rum på klostret. Där inne råkar de släppa lös två demoner vid namn Munkar (Mary Mara) och Nakir Rececca Harell). Gregory blir allvarligt skadad och demonerna lyckas, innan de vet ordet av, fly in i framtiden. När Gregory senare dör beslutar sig den skuldtyngda och förtvivlade Tomas att det verkligen är Guds mening att ha ska jag demonerna. Han Följer efter dem till vår tid och med sig har han det enda som enligt legenden kan stoppa demonerna, St. Nicademussvärdet.

När man som jag, är totalt hängiven till allt som Clive Barker har varit inblandad i, är det inte det lättaste att vara objektiv till en sån här film. Jag kan dock inte vara så oförskämd att jag kan påstå att det här är bra, inte ens på låtsas. Framförallt i inledningen får man aldrig den rätta känslan av att det här är på riktigt och även om det bättrar sig senare återhämtar den aldrig sig till fullo.

Det som är bra i filmen, för det finns en del som verkligen är bra. Är historien som berättas, den är ganska påhittig även om det inte lämnas så värst mycket åt fantasin. Ofta används klyshor, men den tycks ändå intressant och med tanke på att det här är en film gjord för TV får man vara lite extra förlåtande. Även en del av effekterna är riktigt bra faktiskt. Ganska märkligt, för lika mycket som är riktigt bra, ser lika mycket fruktansvärt billigt ut.

Ingen av skådespelarna utmärker sig på något sätt och det är väl ingen direkt som är sämre än någon annan heller. En typisk medelfilm som funkar att se på om man inte har något bättre för sig, är man dessutom Clive Barker freak som jag, är den nästan en plikt att se den. Är du däremot nybörjare rekommenderar jag hellre filmer som Hellraiser, Candyman och Lord of Illusions.

Recension: The Midnight Meat Train - 2008



The Midnight Meat Train
Regi: Ryûhei Kitamura
2008
Horror

Fotografen Leon (Bradley Cooper) söker efter sätt att fånga stadens brutalitet på bild. Han blir lovad en mycket eftertraktad plats på en visning om han kan frambringa tre riktigt intressanta och tänkvärda fotografier på stadens innersta hemligheter. I sin jakt på dessa får han se mycket elände, våld och makabra miljöer. Han upptäcker också en mystisk man som han kopplar ihop med försvinnandet av en ung kvinna som också fastnat på bild i hans kamera. Ju mer han utforskar saken och således kommer närmare sanningen, desto mer förändras han. Han upptäcker hur ett tåg har agerat mordplats för hundratals offer under minst lika lång tid och börjar pussla samman bitarna till mysteriet. Han blir besatt av det våld han en gång frivilligt sökt upp för att få sina bilder bara för att inse att sanningen är ohyggligare än vad han någonsin kunnat förvänta sig!

För en gång skull ska jag göra något som jag aldrig bruka göra, nämligen att jämföra med den litterära förlagan! Om jag minns rätt så är Clive Barkers novell rejält intensiv och beskriver bara en liten del av det som filmen handlar om, det vill säga att man skapat en mer komplex historia där karaktärerna får rum att utvecklas, istället för att bara fokusera på själva grundhandlingen. Detta är på intet sätt något negativt även om berättelsen blir något mindre omedelbar på det sättet, man har tagit ned tempot en smula helt enkelt. De kringliggande händelserna med Leon Kaufmans relation till Maya (Leslie Bibb) gör att karaktärerna blir mer levande och dessutom skulle förmodligen filmen bli ganska tjatig om den fokuserade lika mycket på själva scenerna ombord på tåget som novellen.
                                                   
Det är från början ganska uppenbart vem som är mördaren så det är egentligen ingen spoiler att avslöja det här. Mahogany (Vinnie Jones) är en ganska råbarkad typ som åker med det sena tåget och tar död på medresenärerna med sin klubba av stål. Effekter kring detta är mycket välgjorda och ser realistiska ut, åtminstone med den förutsättningen att det också ser riktigt snyggt ut på film! Snyggt och frånstötande, för många av scenerna är faktiskt ganska otäcka, man har lyckats fokusera på sånt som åtminstone jag ryggar tillbaka lite inför. Lemlästning av vissa kroppsdelar är mer nervkittlande än andra, så är det bara!

Jag tror förresten inte man kunde ha hittat en lämpligare skådis i rollen som Mahogany. Vinnie Jones är helt perfekt, han har de rätta ögonen, den rätta kroppsbyggnaden och jag skulle fan bli alldeles livrädd om jag blev jagad av honom. Att han är alldeles iskall i sin roll gör ju inte saken mindre skrämmande precis. Det är inte många känsloyttringar han gör, oftast verkar hen helt innesluten i sig själv och reagerar definitivt inte på där olyckliga satar som försöker sig på att skrämma honom. De önskar nog att de visste vem han var långt innan de försökte jävlas med honom. För övrigt tror jag han har 1 replik i hela filmen och det förstärker bara hans kyliga framställning. Det finns förstås en förklaring till hans fåordighet, men allt kan jag ju inte avslöja här – eller hur?

Oavsett vad jag skrev här ovan om hur man tagit ned tempot en smula jämfört med novellen så är det ett ganska bra drag i filmen, det är inte många döda minuter och spänningen ligger på en mycket hög nivå. Detta är något jag finner ganska ovanligt numera, kanske för att man utökar sina kunskaper och referensramar hela tiden ju mer film man ser och skriver om. Men det är en välkommen känsla hur som helst!

Kanske det bästa någonsin från Barkers penna!

Book of Blood

Book of Blood – För en gångs skull har jag faktiskt läst novellen som ligger till grund för filmen, på originalspråket till och med! Det är nämligen den första berättelsen i Clive Barkers novellsamling Six Books of Blood. Och med tanke på vad jag kände när jag läste den så var mina förväntningar uppskruvade på max. Sådana förväntningar ska man inte ha, det vet alla och även om man då och då tycks glömma det blir man snabbt påmind av sin besvikelse. Det här blev en ganska seg historia som faktiskt hade hur mycket potential som helst. Skådespeleri och effekter hade jag inget att klaga på men själva historien hade gjort hur ointressant som helst och tempot var också bedrövligt lågt, inget som klädde filmen alls. Med detta i åtanke kan jag inte, hur gärna jag än skulle vilja, ge filmen ett högre betyg än – välgjord men ganska tråkig! – 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm