Eden
Lake
Regi:
James Watkins
2008
Thriller
Steve och Jenny ger sig ut på vad de tror kommer att bli en romantisk
weekend vid en vacker sjö. Steve har tidigare varit där och förälskat sig i
platsen och tar nu med sig Jenny dit, han har införskaffat en ring och planerar
att fria vid lämpligt tillfälle under vistelsen. Föga anar de dock att deras
tid vid platsen kommer att bli mardrömslik, men då ett ungdomsgäng börjar bråka
med dem förvandlas snart idyllen till ett helvete. Det börjar med småsaker men
eskalerar snart till ett fullskaligt krig på liv och död. Steve och Jenny måste
ta till vartenda uns av kraft de har för att över huvud taget överleva.
Jag brukar tjata om hur
överlägsen europeisk film är jämfört med amerikansk och det här är ytterliggare
en i raden av filmer som bevisar min tes. Den är mycket intensivare än vad en
amerikansk ekvivalent skulle vara och bra mycket otäckare också. Våldet håller
sig hela tiden på en realistisk nivå och det finns en logik i vad som händer.
Inget sker bara för att ge filmskaparen chansen att visa snaskigheter för
snaskigheternas egen skull. Dessutom är karaktärerna helt och hållet
trovärdiga, inga övernaturligheter inträffar och det är faktiskt riktigt
obehagligt att titta emellanåt.
Något som också bidrar till
realismen och till det som lockar med filmen är den skildring som sker av
grupptryck och liknande saker. Hur ungdomarna gör saker de egentligen inte vill
när de tycker att saker och ting redan gått för långt. Hur den starke ledaren
får de andra med sig genom hot och våld eller genom ren utpressning. Det tycks
också, tragiskt nog, ligga i tiden att fånga sina illdåd på film via en
mobilkamera och det är också något som filmen utnyttjar. Det gör att det känns
verkligare och än mer sadistiskt än vad det kanske skulle vara annars och denna
mobilfilm går naturligtvis utmärkt att använda för att utpressa sina kamrater
med.
Själva temat är kanske i sig
inget nytt. Att människor jagas genom skogen av illgärningsmän är något som vi
sett i alla tider, i Deliverance inte minst. Det som skiljer den här från de
andra är väl, dels naturligtvis det faktum att det är barn som är
gärningsmännen, det är alltid mera effektivt att ha med barn, vare sig de är
offer eller ligister. Det är väl det oskyldiga hos barn kontra det som faktiskt
sker rent grafiskt i bild som ger någon sorts paradoxal upplevelse. Dels
handlar det om små detaljer som är svåra att avslöja här utan att ge bort för
mycket. Låt oss nöja oss med att säga att manuset är mycket påhittigt på sina
ställen och även om jag inte vill kalla det för rena ordlekar, då humorn är
ganska frånvarande, kan man väl kalla det för ganska typiska situationer utan
att för den delen falla i klichéfällan.
Det här är kort sagt en mycket
bra rulle som jag rekommenderar alla som är intresserade av ren terror att se.
Det är makalöst vilka känslor filmer rör upp och den bjuder faktiskt till och
med på en och annan överraskningsscen som verkligen överraskar.
En mycket effektiv och
välgjord film!
