Recension: Erotic nights of the living dead - 1980

Erotic nights of the living dead

Regi: Joe D’Amato

1980

Horror

En rik amerikansk affärsman planerar att bygga ett hotell på en, för lokalbefolkningen, mytomspunnen ö. Den sägs vara obefolkad men efter landstigningen träffar de på en gammal man och dennes dotter som varnar dem för öns fruktansvärda hemlighet. Allt för sent blir expeditionen varse att dessa varningar faktiskt är helt äkta och att ön och befolkas av människoätande zombies.

Som jag tidigare skrivit i andra recensioner av filmer med Joe D’Amato som regissör så vet man redan innan man trycker igång filmen vad man kommer att få, det här är inget undantag. En ganska dåligt berättad film med gott om sex som blandar upp historien. Denna gång har han tagit ut svängarna rejält och nöjer sig inte med vanligt filmsex. Nej, det är hårdpöka som gäller och vore det inte för att man bör ha den här filmen i medvetandet som kultfilmsskribent hade jag förmodligen inte ens sett klart den.

Det här är alltså inte en speciellt bra film och dess enda egentliga tillgång är just blandningen av våld och explicit sex. Eller våld förresten… det mesta av filmen känns som transportsträckor och ursäkter för att visa hardcore/softcore sex. Tempot är nästan plågsamt långsamt, åtminstone under första timmen men till filmens försvar kan man väl säga att tempot faktiskt ökar efterhand och mot slutet är det riktigt anständigt, precis när den egentliga historien börjar ta form. Tilläggas kan också att så fort filmens stjärnor George Eastman och Laura Gemser är inblandade i sexscenerna ser det nästan löjligt tillrättalagt ut, man tycker ju att filmen borde ha samma pornografiska filosofi rakt igenom men så är alltså inte fallet.

Jag vet inte heller om jag överanalyserar, eller om D’Amato verkligen hade Das Kabinett des Dr Caligari som inspirationskälla. Man kan utan vidare dra paralleller till både början och slutet av filmen och själva grundidén är en twist som jag anser räddar filmen från ett totalt fiasko! Det ger filmen det där lilla extra som D’Amato inte lyckas åstadkomma med pornografiska scener, kannibalism och zombies.

Rekommenderas absolut inte! Enda anledningen att se den är egentligen för att den av någon anledning blivit en kultfilm som kanske trots allt borde finnas i referensramen.

Lifterskan - 1975 - av regissören till Fäbodjäntan!

Butterflies

Aka: Lifterskan

Regi: Joseph W. Sarno

1975

Erotik

Denise (Marie Forså) är trött på det vardagliga livet på landet och vill ha mer äventyr. Hon är också trött på sin pojkvän som kanske är den roligaste personen i världen. Sagt och gjort, hon ger sig i väg och liftar in till stan där hon snabbt kommer i kontakt med nattklubbsägaren Frank (Harry Reems) som fattar tycke för henne. Han kastar ut sin före detta flickvän till förmån för Denise som samtidigt blir varnad om att samma sak kommer att hända henne så fort Frank tröttnat och hittat en annan fjälla att sätta på. Men Denise vill inte lyssna, hon får ofantligt bra sex med Frank och det är det ensa som betyder något just nu. Hon skulle dock ha lyssnat på varningarna…

Det här är en film med en väldigt mager handling egentligen. Mestadels känns det som en ursäkt för att kunna visa så mycket scener med älskog som möjligt och det blir lite tjatigt och enformigt i längden. Visserligen är Marie Forså hur söt som helst och väldigt attraktiv i sin oskuldsfullhet, inte för att hon beter sig oskuldsfullt men hon har i alla fall utseendet, och de andra flickorna är inte få ska heller men det utgör alltför mycket av filmens totala längd som i softcoreversionen uppgår till imponerande 112 minuter!

                                          

Studio S Entertainments utgåva av filmen innehåller dessutom XXX-versionen av filmen som är något kortare. Skillnaden är egentligen att man, förutom att man kortat ned vissa mer onödiga scener, att man klippt in när bilder på penetration och liknande. Längden på den här versionen är mer tilltalande (ca 93 minuter) men handlingen blir liksom inte bättre för det.

Men oavsett om man ser soft- eller hardcoreversionen så ser sexet väldigt äkta ut. Det är svårt att säga om det verkligen är Marie Forså och de andra flickorna som agerar i närbilderna eftersom de är gjorda på ett sånt sätt att man inte ser några ansikten alls under dessa klipp, Läser man och litar på filmens omslag får man dock intrycket av att det är äkta vara rakt igenom.

Handlingsmässigt går det precis som man tror och filmen rymmer heller inga andra överraskningar. Det är tämligen usla skådisar som knappast behärskar det engelska språk det talar i filmen. Ja kanske inte porrskådisen Harry Reems och liknande som faktiskt har engelska som modersmål. Jag tänker mer på Marie Forså och de andra flickorna. Ibland är det så bedrövlig svengelska att man faktiskt inte kan låta bli att småle åt eländet men för det mesta blir det bara en plåga.

Marie Forså är söt, men mycket mer än så blir det inte.

Tommy Söderberg

Forced Entry

Det här är en av de mest ökända rullarna jag vet och tack vara Njutafilms har jag nu fått möjlighet att se den! Det är absolut en film som lämnar eftertryck, det är kanske inte jättebra som film betraktat men den väcker i alla fall funderingar kring sin intention och det är inte det sämsta! Recension kommer inom kort!

Deep Throat aka Långt Ner i Halsen - 1972 - Hennes klitoris sitter i halsen!

Precis som man konstaterar på omslaget till Studio S Entertainments nya utgåva av Deep Throat, så är det här sannerligen en film som nästan varje vuxen människa känner till eller åtminstone har hört talas om. Med det i bakhuvudet kanske vi ska vara tacksamma för kulturgärningen att äntligen få enkel tillgång till filmen, och möjligheten att skapa sig en egen uppfattning för oss som faktiskt ännu inte sett den. Handlingen är enkel även om det tar en stund att komma till pudelns kärna så att säga. Linda Lovelace, som också är ett namn nästan alla vuxna människor känner igen, kan inte få orgasm. Hon njuter visserligen av sex, men saknar det där lilla extra. Efter diverse experiment går hon slutligen till doktorn, som konstaterar att hon faktiskt saknar klitoris – åtminstone en normal placering av en dylik. Hennes sitter nämligen långt ned i halsen varvid hon behöver ägna sig åt helt andra aktiviteter än de vaginala som hittills utgjort merparten av äventyren. Lite humor finns emellanåt, men på det hela taget finner jag det ganska bedrövligt. De pornografiska kvalitéerna är heller inget att hurra för även om jag finner det en smula ovanligt för tidsperioden med rakade underliv och analsex. Jag är förvisso ingen expert på området men ett par har man ju sett.