Recension: SINISTER - 2012

Sinister

Regi: Scott Derrickson

2012

Horror

Ellison Oswalt är författare men inte vilken författare som helst. Han specialitet är att söka upp riktigt makabra mordfall och skriva om dem. För att komma sitt senaste projekt riktigt nära flyttar han helt sonika in i huset där en hel familj hängdes i trädgården för att komma så nära händelserna som möjligt. Han vill sätta sig in i allt så bra som möjligt för att om möjligt kunna skriva ytterligare bestseller. Han hade en för tio eller femton år sedan men sedan har det mest gått utför. Han behöver helt enkelt en riktig succé till, inte minst av ekonomiska anledningar. Hans fru vet inte om vad det är för hus de flyttar in i men det dröjer inte länge förrän hon inser att något är fel, Ellison dricker allt mer och verkar osedvanligt nervös. Men det är bara början, ju mer Ellison gräver i det förflutna desto värre blir det!

Det dröjer inte särskilt många minuter innan jag inser att det här är en riktigt bra och spännande film, precis som jag vill ha dem! Det är initialt en film som inte avslöjar för mycket av det som ligger bakom utan man tar sin tid och utvecklar både karaktärer och spänning. Vi får reda på mycket om Ellison, som gestaltas av Ethan Hawke, att han en gång haft en succé och att han åter igen söker berömmelsen. Han tycker om att sola sig i glansen av de gamla inspelningarna med intervjuer från TV och jobbar hårt med sina projekt. Han är dock av en känslig natur och kan inte utan vidare se de inspelningar av dåden han kommer över. Han börjar dricka, vilken vi som åskådare möjligen kan tolka som en anledning till de syner han tycks se. Eller är det bara vi som ser, inte Ellison?

Han är inte särkilt populär hos polismakten, faktum är att han genast under inflyttningen får besök av sheriffen som förmanar honom och som säger att han inte alls uppskattar hur korkade poliserna brukar vara beskrivna i böckerna. Ellison ska verkligen inte räkna med någon hjälp från den lokala polisen för att sedan förlöjliga dem. Dottern har en fallenhet att måla på vägarna och sonen har nattskräck trots att han egentligen är alldeles för gammal för att ha symptomen. Det är alltså en levande familj, men normala familjeproblem vi konfronteras med. Det är inte bara grunda karaktärer som så råkar vara där för att skrämseleffekterna ska fungera. Sen är det för den delen inte heller någon film som bygger på överraskningseffekter. Det finns förstås ett par men de har sig förklaring och är mer genomtänkta än vad dylika brukar vara!

Tyvärr måste jag säga att filmen inte riktigt lever upp till förväntningarna hela vägen igenom. Man räknar ganska snabbt ut hur det i stora drag hänger ihop och det är väl inte så önskvärt när de sista bitarna fakta inte presenteras förrän i slutet. Jag vill inte säga att jag hade allting 100 % klart för mig innan förtexterna men de stora dragen hade jag räknat ut och även om Scott Derrickson nu har några filmer i sin portfolio (The Day the Earth Stood Still, The Exorcism of Emily Rose etc.) lånar han från sådant som redan tidigare gjort. Kanske inte rakt av men är man någorlunda bevandrad inom genren lär man snabbt upptäcka det och det är inte bra för ovissheten. Å andra sidan, hur många oanvända sätt att berätta historien på finns det?

Hur som helst är det helt klart en effektiv film som det finns alla anledning att spana in om man är i behov av lite spänning. Jag gillar den!

7/10

Recension: Little New York - 2009

Little New York

Aka: Staten Island

Regi: James DeMonaco

2009

Drama/Komedi

Gangsterbossen Parmie iscensätter en plan som ska få honom att bli den mäktigaste, för att inte säga den enda maffiabossen på hela Staten Island. Det är bara det att hans planer inte lyckas fullt ut och att han blir trädkramare istället, med målet att rädda skogen från exploatering. Sully, som tömmer latrinbrunnar och duschar flera gånger om dagen för att bli av med skitdoften, planerar en graviditet med sin flickvän. Han har fått nys om en ny metod som ska stärka barnets ”smarta” gener, men det kostar femtiotusen dollar att delta i projektet, pengar som han planerar att råna sig till. Men att ta dem från maffian var kanske inte det smartaste. Så har vi den döve Jasper, som spelar på hästar och till slut, efter flera års spelade, slutligen vinner en högvinst! Fast nu när han väl vunnit vet han inte vad han ska göra med pengarna…

Till en början verkar det lite bakvänt att dela upp filmen i tre olika berättelser, där var och en ser händelserna ur sin egen synvinkel och det verkar som om man redan i filmens inledning får reda på hur det kommer att gå. Och att berätta samma historia fram till den punkten på tre olika sätt verkar lite onödigt helt enkelt. Det är svårt att ta någonting på riktigt allvar för det är hela tiden frågan om ett lite komisk skimmer om filmen. Det är inte humor som man gapskattar åt kanske, och inget som man småler åt heller. Det är definitivt inte frågan om någon feelgoodfilm i den bemärkelsen heller utan kanske snarare om en ironisk och satirisk ton.

Själva situationerna som en del av karaktärerna hänger sig år är bara så absurda att man gapar åt dem. Man blir förvånad över manusförfattarnas fantasier, men ändå inte. Får samtidigt som det är ett klurigt skrivit manus med skickligt invävda detaljer, är det också fyllt av klichéer. Några av dem kanske man utnyttjar till sin egen fördel men inte alla enligt vad jag upplever det som.

Men det är inte svårt att leva sig in i karaktärerna motivation även om de gör absurda grejor. Gamgserbossen (Vincent D’Onofrio) vill inte helst av allt vara gangster, utan det han egentligen är ute efter är att bli känd. Sak samma hur, nästan. Sully (Ethan Hawke), vill inget annat än att hans son ska få det bättre än vad han har haft och att hans son ska bli betydligt smartare och göra bättre väl än vad han själv haft förmåga att göra, inga konstigheter alls egentligen! Den döve Jasper (Seymour Cassel) är ett lite svårare kapitel, han verkar vara en väldigt ensam figur som spelar på sina hästar och tittar på sina komedier på TV. Vad driver en sån människa framåt? Vad har han egentligen att leva för? Ja, förutom att hämnas på de gangstrar som tvingat honom att ta hans om liken de lämnat efter sig. Något som han gör på baksidan av affären som han jobbar i.

Rakt igenom en ganska meningslös film, eller… vänta… Nej! De sista tio minuterna med dess twists gör filmen mycket sevärd! Man trodde att man hade allt uträknat och att historierna bara var historier, men i och med de sista minuterna faller allt på plats, filmen får ett helt annat djup och levererar också en helt annan sensmoral till var som egentligen är viktigt i livet! Slutar den lyckligt? Ja, det beror väl på hur man ser det – kanske?