Star Wars: Episode 1
The Phantom Menace
Regi: George Lucas
1999
Sci-Fi/Fantasy
Handelsfederationen utför en blockad mot planeten Naboo. Detta är
förstås bara en ursäkt för att senare invadera och inget annat. Två
Jedi-riddare – Qui-Gon Jinn och Obi-Wan Kenobi sänds dit för att medla mellan
parterna. Det blir omedelbart attackerade men lyckas undslippa droider och
dödsmaskiner. De träffar på en av planetens innevånare, en lustig varelse som
går under namnet Jar-Jar Binks. Han har blivit förvisad från sin by för att han
är ”lite” klumpig, vilket snart märks… Tillsammans ger tar de sig till
huvudstaden där drottning Amidala finns då hon inte är säker där. De kapar ett
rymdskepp och ger sig iväg mot senaten för att ta upp sina problem. På vägen
tvingas de landa på planeten Tatooine, där de lär känna en ung pojke, en slav,
med ovanligt stark koppling till ”kraften” – pojkens namn är Anarkin Skywalker.
De befriar honom från slaveriet och tar honom med sig. Qui-Gon är övertygad om
att pojken är ”den utvalde” som ska bringa ordning i kaoset. Jedi-rådet är inte
lika säkra på saken…
Det är lite svårt att tänka sig
att det faktiskt är över tio år sedan den här ”nyare” filmen i Star Wars sagan kom. Jag har heller
inte sett den sedan dess och det var inte med välbehag jag mindes den heller.
När det begav sig var den gängse uppfattningen att denna nya trilogi enbart
förstörde de hyllade originalfilmerna. Jag var väl inte en notorisk anhängare
av denna inställning men nog tyckte jag allt att det var ganska onödiga filmer som
verkligen inte levde upp till underhållningsvärdet på de tre första (episod
4-6).
Men eftersom tiden går bleknar
minnena och jag såg det nödvändigt att se om alla filmerna med tanke på att de
numera finna utgivna på Blu-ray. Boxen införskaffades och fick stå ett tag men
till slut tyckte jag att det var tid att öppna den. Detta gjordes och den
första filmen klarades av.
Jag är inte lika avigt inställd
till filmen som jag var en gång i tiden, men visst har den en bit kvar innan
den kan leva upp till minnena från originaltrilogin. För även där handlar det
förstås om minnen. Tankar om dessa kommer att komma längre ner i texten
eftersom det här handlar om en recension av hela filmserien egentligen. Jag kan
dock inte förneka att det ser snyggt ut på sina ställen och att Blu-Ray
kvaliteten tilltalar. Men samtidigt genererar detta en effekt av att allting
ser för bra ut. Så bra så att man skulle kunna tro att man själv hade spelat in
det på baksidan av huset. Detta gäller förstås inte explicit denna filmen utan
ofta blu-ray formatet i stort och naturligtvis är det också en grov överdrift
från min sida.
Som äventyrs science fiction är
det egentligen en alldeles utmärkt film det är bara det att det inte är någon
egentlig Star Wars film. Det är lite
grand som de nyare Bondfilmerna. De är ofta utmärkta actionfilmen men utan den
sista speciella touchen, de blir inte riktigt ”bondfilmer”. Nu svävar jag iväg
här… Skådespelarna är för det mesta helt ok men jag hatar skådespelerskan som
spelar drottning Amidalas livvakt. Pernilla
Augusts engelska stör jag mig också lite på men eftersom hon är slav och
från en annan planet än den hon bebor kommer hon undan med det. Liam Neeson är
härligt gulle-go och kanske aningen överdriven i sin rolltolkning. Ewan McGregor och Natalie Portman sköter sig ungefär lika bra. Helt ok, men inga
bejublande insatser skulle jag vilja säga på det hela taget. Problemet är väl i
så fall bristande regi och inget annat. Men vem vet vilken vision George Lucas har haft, han kanske ville
ha dem precis så där?
Men inte bara som äventyrs
science fiction är det helt ok, det är ingen fel på sagan i sig heller. Att George Lucas kan konstruera historier
om gott och ont, svart och vit, har han tidigare bevisat, i Willow inte minst. Som början på sagan
får man säga att några pusselbitar ramlar på plats. Men jag vill minnas att
Obi-Wan Kenobi säger i episod 4 att det är Yoda som tränat honom, inte Qui-Gon
Jinn. Det kanske får sig förklaring längre fram annars är det en ganska grov
miss!
På det hela taget alltså tämligen
underhållande men utan den sista touchen som gör Star Wars till Star Wars.
Och eftersom jag numera betygsätter i mina recensioner får den också ett
godkänt betyg.
6/10
Star Wars: Episode 2
Attack of the Clones
Regi: George Lucas
2002
Sci-Fi/Fantasy
Tio år har gått, Anarkin är förälskad i Padmé. Det är en förbjuden
romans eftersom en Jedi inte har tillåtelse till personliga känslomässiga band.
Romantiken är helt enkelt förbjuden för honom. Men han är en bångstyrig yngling
oavsett hur starkt kraften är med honom. Han är impulsiv och arg över att
Obi-Wan inte ser hans utveckling på samma sätt som han själv upplever den. Han
känner också av sin mamma och är helt enkelt tvungen att rädda henne. Han
bryter därför mot de direkta order han har fått av Jedi-rådet och av Obi-Wan.
Han äventyrar Senator Amidala – alltså Padmé! Någon försöker att lönnmörda
henne! Samtidigt händer en massa andra lustiga saker. Man upptäcker att någon gått
igenom en massa trubbel för att dölja en planets existens. Den är helt borta ur
arkiven. När man undersöker saken närmare visar det sig att en medlem i
Jedi-rådet, som varit död i tio år, beställs en armé av kloner från den
mystiska planeten. Historien tätnar, vem ligger bakom och vem vill utplåna
Jedi-riddarna?
Liksom den föregående episoden
var det runt tio år sedan jag senast såg den här filmen. Mitt minne hävdade
bestämt att det var en riktigt skräpfilm men fler detaljer än så gick inte att
uppbringa. Jag minns till exempel inte vad det var jag skulle ha haft emot den.
Antagligen samma inställning som till episod 1, det är helt enkelt inte
klassisk Star Wars. Miljöer,
varelser etc. är ”fel”. Det känns som att de här första episoderna riktar sig
till en yngre publik än de tidigare filmerna men jag vet inte. Jag själv var ju
betydligt yngre när jag lärde mig att uppskatta dessa.
Det är mindre action i denna.
Focus verkar istället ha lagts på Anarkin Skywalker och hans känsloliv. Med
tanke på vad som komma skall känns det förvisso som viktigt men det blir inte
fullt lika underhållande att titta på! Jag vill att Star Wars ska vara dueller med lasersvärd, rymdjakter etc. inte ett
romantiskt drama. Dock känns den här filmen som helhet mer genomtänkt än den
förra. Det är inte riktigt lika rörigt och man har betydligt större chans att
hänga med på vad som verkligen händer. De bakomliggande orsakerna och sådana
saker.
Bland skådespelararsenalen märks Christopher Lee bland de mindre men
betydande birollerna. Jag gillar honom skarpt och han har en sådan inlevelse i
sitt skådespeleri att det är oerhört underhållande att titta på honom. Liksom
som i första episoden märks det att George Lucas har sinne för en bra historia.
Han vet hur man berättar en saga, så mycket är helt klart! Den drivs stadigt
framåt men utan att ge oss för mycket information, lagom är bäst verkar det
som. Men jag kan inte låta bli att tycka att det rör sig om en ”mellanfilm”
här. Det verkar mest vara utfyllnad för att historien ska komplett. Viktig
information helt klart men utan så mycket underhållningsvärde alla gånger.
Jag reagerar inte lika mycket på
att den högupplösta kvaliteten är ”för” bra här. Man tycks ha hittat en bra
balans som åtminstone passar mig och min TV utmärkt! Som helhet blir det även
godkänd för den här episoden.
6/10
Star Wars: Episode 3
Revenge of the Sith
Regi:
George Lucas
2005
Sci-Fi/Fantasy
Kriget mot klonerna har nu varat i tre år. Allt har eskalerat och
blivit värre och värre. Politiken är korrupt och ännu mer makt ges till Kansler
Palpatine. Nu är han kidnappad och hålls fången av den ondskefulle Droidledaren
General Grievous. Obi-Won och Anarkin är utsända för att rädda honom. När de
stöter på motstånd och Greve Dooku visar sig blir det svärdsduell, Obi-Won slås
medvetslös men Anarkin lyckas besegra den ondskefulle lorden. På inrådan av
Kansler Palpatine dödar han också Greven trots att det strider mot Jedi-ordens
hederskodex. Friktionen mellan Kanslern och Jedi-rådet blir större och större
och Anarkin hamnar preics mitt emellan. Hans vänskap med Kanslern blir ett
problem när rådet vill att han ska rapportera till dem. Samtidigt vill
Palpatine ha information av Anarkin om vad rådet tänker göra härnäst. Han slits
mellan de båda sidorna…
Hela den här ”nya” trilogin har
egentligen bara ett enda syfte. Det blir extra tydligt i den här tredje
episoden. Det vi har väntat på inträffar äntligen, Darth Vader gör sitt intåg i
sagan! Det är också lite mer rymdskepp av klassiskt snitt i denna och det
uppskattar i alla fall jag väldeliga. Jag är lite känslig för sådana detaljer
även om det är totalt logiskt att det sker en steglös förändring genom hela
historien. Det går ju trots allt några år mellan varje film.
När filmen först kom ut tyckte
jag att det här var en överlägsen film jämfört med de två första episoderna,
troligen just på grund av att Darth Vadar äntligen fanns med. Men idag är jag
inte riktigt lika säker. Det var också den tråkigaste och segaste episoden så
långt. Det känns egentligen som en enda lång fördröjning innan klimax (Darth
Vadar) kommer.
Anarkin är argare och mer
missförstådd än någonsin, han kan inte förstå varför han inte kan utnämnas till
mästare när han trots allt får sitta i rådet. Allt detta tär på honom och det
är tydligt att han ska knäckas till slut, knäckas och gå över till den mörka
sidan. Detta sker inte helt medvetet men det sker trots allt. Han blir
manipulerad av den ondskefulle Sith-lorden som ligger bakom allt som sker. Det
är fantastiskt egentligen vilket scenario det egentligen handlar om. Vi talar
alltså om åratal av förberedelser för att saker och ting ska inträffa precis
enligt det händelseförlopp som man
önskar. Jag tänker på den mörke Lordens plan naturligtvis. Äntligen börjar det
likna det man en gång i tiden kallade för Stjärnornas Krig, alltså original
trilogin!
En fantastisk historia som måste
ha varit mycket utmanande att skapa. Alla vet ju hur filmen kommer att sluta,
åtminstone dem som har originaltrilogin inpräntad i hjärna eller rent av i
förlängda märgen. Som de tidigare två filmerna tycker jag att denna hållet
måttet men jag hävdar inte längre att den på något sätt skulle vara överlägen.
6/10
Star Wars: Episode 4
A New Hope
Regi:
George Lucas
1977
Sci-Fi/Fantasy
Det galaktiska
imperiet har byggt ett nytt vapen som ska säkra kejsarens absoluta makt.
Rebellerna har dock lyckats stjäla ritningarna och är i full färd med att
leverera dem till högkvarteret för analys. Ett så kraftfullt vapen att det kan
förstöra en hel planet på en gång måste helt enkelt ha någon svaghet de kan
utnyttja till att förstöra den. Den kan helt enkelt inte vara osårbar. Darth
Vadar är dem på spåren men Princess Leia lyckas undanhålla honom informationen
för honom. Ovetandes om vad som händer hamnar istället informationen hos
ynglingen Luke Skywalker som inte har något annat val än att söka upp Obi-Wan
Kenobi som lever på planeten Tantooine under namnet Ben Kenobi. Tillsammans ger
de sig iväg för att ge rebellerna ett nytt hopp…
Jag har konstaterat att det är tio år så där sedan jag
såg de första episoderna men det är faktiskt ännu längre sedan jag såg
originaltrilogin! Förresten har jag aldrig
sett specialversionerna och var ärligt talat orolig för att jag skulle tycka
illa om eventuella olikheter. Jag reagerar inte för så mycket men på några
ställen hittar jag tillägg och förändringar som både förbättrar och försämrar
skulle jag säga. Men låt oss nöja oss med att kalla det för förändringar så
behöver vi inte orda mer om detaljer…
Däremot känner jag att den här filmen, till skillnad från
de tidigare episoderna (som alltså spelades in senare) är aningen daterad. Den
känns inte så fräsch och tidlös som jag minns den. Kanske har nostalgin
förändrat mitt minne av den eller så är det helt enkelt en mycket större
referensram som krånglar till det. Det är tydligt att George Lucas har utvecklat konceptet ganska rejält inför den nyare
trilogin. Självklart fanns det inte lika utvecklade metoder att framställa
saker och ting på 1977 men det är en del av charmen, och har alltid varit en
del av charmen. Man har lyckats göra oerhört mycket med tekniken men inte allt!
Förutom huvudrollerna, Mark Hamill, Carrie Fisher och Harrison
Ford finns det ansikten man känner igen. Peter Cushing gör en mindre roll som befälhavare, Alec Guiness spelar Obi-Won Kenobi och James Earl Jones gör Darth Vadars
berömda röst! Handlingen är tämligen enkel och svart/vit. Aningen är man ond
eller god, man har eventuellt försökt att göra någon form av gråskala med Han
Solo (Harrison Ford) men jag tycker
inte man lyckas med det. Snarare är det en äldre variant av den självsäkre
kvasi-hjälten som Kurt Russell
senare skulle parodiera i John
Carpenters Big Trouble in Little China. Lite komisk lättsamhet helt enkelt!
Man måste komma ihåg att man ursprungligen inte hade
möjlighet att se någon bakgrundshistoria. Att komma rakt in i handlingen på det
här sättet är ett effektivt sätt att börja en berättelse och jag tror att det
kanske har bidragit till dess kultstatus. Tillsammans med olika fantasifulla
varelser och karaktärer förstås. På ett lyckat sätt har George Lucas lyckats kombinera sin saga med sci-fi och förlagt den
till en miljö där allting är möjligt, för länge sedan i en galax långt borta…
7/10
Star Wars: Episode 5
The Empire Strikes Back
Regi: Irvin Kershner
1980
Sci-Fi/Fantasy
Efter att
rebellerna lyckats spränga dödsstjärnan i luften har de fått lite andrum. Men
alldeles oavsett detta trycker imperiet tillbaka upproret. Rebellernas bas är röjd
och det dröjer inte länge förrän Darth Vadar med anhang är där för att utplåna
allt motstånd. Allt utom Luke Skywalker förstås, denna yngling som kejsaren
själv är ute efter. Han måste tas levande och det är lättare sagt än gjort. Han
lyckas undkomma och efter en vision där Ben Kenobi säger åt honom att söka upp
Jedi-mästaren Yoda, är det precis det han gör. Han får lära sig Jediriddarnas
vägar men innan han är riktigt klar blir han avbruten. Mot Yodas invändan beger
han sig iväg för att försöka rädda sina vänner, Han Solo och Prinsessan Leia.
Han står nu öga mot öga med Darth Vadar…
Vad jag minns från min första bekantskap med denna var
det en film som inte riktigt passade mig. Det var absolut inget fel på den, och
det är det fortfarande inte, men det kändes som att det var något som saknades
på något sätt. Det känns helt enkelt som någon mellanfilm som inte har något
egentligt slut. Den börjar dock mitt i händelserna centrum precis som förra
filmen gjorde. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det men det känns inte
riktigt som kampen mellan det goda och det onda är riktigt lika närvarande här
som i den tidigare filmen. Det är mera på ett abstrakt plan än ett jordnära
bokstavligt kan man säga.
Antagligen beror detta delvis på att George Lucas inte regisserat filmen själv. Jag har hört många säga
att det här är deras absoluta favorit när det kommer till Star Wars men jag håller inte riktigt med. Det är ganska tydligt om
man läser lite mellan raderna här ovan. Det är lite för mycket pang pang och
lite för lite mytologi, ändå är det väl egentligen mer av den varan här än i
första filmen. Man är nu klar med karaktärsintroduktionerna och kan helt
koncentrera sig på kampen mellan det goda och det onda. Det borde ha kunnat
fungera mycket bättre!
Nu låter jag kanske negativ här, men det är absolut inte
meningen. Jag tycker inte att den här filmen reser sig över de andra på något
sätt men heller inte det omvända. Den är ganska likvärdigt underhållande som
första delen i originaltrilogin! Den utvecklar sin handling mot den tredje
delen som kommer att avsluta den här boxrecensionen.
7/10
Star Wars: Episode 6
Reurn of the Redi
Regi: Richard Marquand
1983
Sci-Fi/Fantasy
Han Solo är
fortfarande infrusen i karbonat och hålls dessutom numera fången av Jabba The
Hutt. Luke skickar bud att ha söker en audiens hos honom där han ber Jabba
släppa Han och hans vänner. Princess Leia, Chewbacca och droiderna är alla på
samma ställe och Luke, som nu påstår sig vara en Jediriddare, ger Jabba en
sista chans att släppa alla lösa. Alternativet är att gå under. Jabba skrattar
förstås bara åt honom och vägrar förhandla. Någon som han kommer att ångra.
Luke och de andra slår sig fria och börjar planera för nästa slag. Det mot
kejsaren…
Jag är inte helt säker men jag tror att det här var den
första delen jag såg i serien – någonsin! Den har i alla fall en speciell plats
i mitt hjärta och jag håller den för den mest underhållande av alla filmerna
(så långt, nya episoder är ju på gång). Jag vet inte riktigt vad detta beror på
men jag dristar mig till att tro att det handlar om att kampen mellan det goda
och det onda är så närvarande i denna del. Dessutom finns det ett slut på
alltihop som saknas i alla de andra filmerna. Inte konstigt i och för sig eftersom
det från början var en trilogi. En trilogi som sedermera fylldes på med tre
filmer till…
För länge länge sedan hört jag ett rykte om att George Lucas ursprungliga vision
handlade om nio filmer. Detta vara åratal före den nyare trilogin med episod
1-3 kom till. Länge trodde jag att det bara var ett envist rykte som inte ville
dö. Dessa övriga sex filmer skulle utspela sig både före och efter den
ursprungliga trilogin och med facit i hand är det inte längre någon omöjlighet!
De tre filmerna som föregår originaltrilogin finns ju och att skapa ytterligare
tre om generationerna efter lär inte vara något problem med nutida teknologi.
Det är bara frågan om vad man ska fylla dem med för att göra dem intressanta?
Framtiden får utvisa!
Liksom i de två föregående episoderna finns det
förändringar som lagts till eller förändrats. I episod 4 hade jag inte mycket
att klaga på, i episod 5 tänkte jag inte ens på det men här finns det ett par
förändringar som definitivt förändrar filmen negativt! Kvaliteten ska jag inte
klaga på men jag tycker det är onödigt att förändra essentiella scener och göra
om dem så att innebörden blir annorlunda!
Det finns nog mest fantasifulla varelser i den här delen,
i alla fall om man tänker sig originalversionerna. Allt kan ju läggas till
numera, men jag tänker främst på de väsentliga, såsom Ewokerna, som dessutom
har skapat en helt egen spinoff. Jag har inte sett något från den men dess
existens är på intet sätt främmande. Hur som helst är det här en värdig
avslutning på originaltrilogin. Vad den framtida trilogin bär i sitt sköte är
omöjligt att sia om, men nog får man vara nöjd så långt!
8/10
För länge länge sedan, i ett
land långt långt borta, gjordes en gång en film som handlade om ett krig mellan
rebeller och det onda imperiet. Det var en mycket speciell film som sedermera
har gott till filmhistorien. Det var speciell i flera avseenden men det jag
vill komma till här och nu är att det var en film som började mitt i
händelseförloppet. Filmen hette Star
Wars : Episode IV – A New Hope. Just det där med att börja med den fjärde
episoden i en serie händelser var antingen väldigt dumt eller väldigt smart.
Just då tyckte jag nog det var konstigt, om jag ens var medveten om det. Senare
sällade jag mig till skaran som menar att det är sådana detaljer som gör filmen
så speciellt. Jag vill minnas att ryktet som florerade var att det fanns planer
på totalt nio filmer. De tre som gjordes ursprungligen, tre som utspelade sig
tidigare och tre som utspelade sig senare.
