Man of Steel – 2013 – Action… :-)

Det finns onekligen likheter mellan den här och Rickard Donners Superman från 1978. Det är väl inte så konstigt förresten, båda tar i början av filmen sin plats på Krypton strax före den globala katastrofen som blir planetens undergång. Det finns också en hel del olikheter, mer än likheter faktiskt. Det känns som att man har utvecklat historien och bara behållit samma grundkoncept. Hur som helst går planeten under och lille Kal-El sätts på en rymdraket mot jorden.

Här börjar väl de egentliga olikheterna ta form. Det finns ett flertal sekvenser där Kal-El eller Clark, eller Stålmannen eller vad han nu kallar sig, inte räds för att visa sina superkrafter utan att på något sätt skydda sin identitet. Det handlar egentligen om en ganska vilsen yngling och om ämnet inte var så publikfriande skulle jag nästan vilja kalla det en film om uppväxtens vedermödor. För det är egentligen det, det är och den här filmens stora styrka, att det handlar om tiden innan Stålmannen blev Stålmannen. Trots det är det heller ingen film om Stålpojken. Det är en film om resan från utanförskapets påfrestningar till acceptansens upprymdhet.

Filmen har också svagheter även om jag tycker den är enormt underhållande. Det är ganska knapphändigt skådespeleri och bekymmerslös regi. Ofta får jag intrycket av att Zack Snyder inte riktigt har instruerat skådespelarna att leva ut sina roller. Det blir aldrig något mer än skådespelare som spelar roller. Det blir lite teater över det. Jag gillar inte Michael Shannon i rollen som general Zod utan anser att hans porträttering drar den upplevelsen just för att det inte känns äkta. Jag gillar inte Kevin Costner som Clarks adoptivfar. Fast jag gillar å andra sidan sällan honom. Däremot är jag förtjust i Henry Cavill i huvudrollen och Amy Adams som Lois Lane. Men bäst är nog ändå Russell Crowe som Jor-El. Dessutom medverkar Laurence Fishbourne som Perry White.

Men det är bra drag i filmen och det finns sekvenser som ser vansinnigt snygga ut. Jag upplever det som att det blir mer och mer action allt eftersom vi närmar oss slutet och det är väl som det brukar vara. Här tycker jag kanske inte att man lyckas hålla stilen hela vägen. Det blir lite för mycket action för dess egen skull till slut. Det tillför inte filmen så mycket mer än att man visar att man behärskar effekterna. Men underhållande är det onekligen och det finns till slut inte en enda död minut…

6/10

Recension: Julie & Julia

Julie & Julia – Enda anledningen till at jag gjorde slag i saken och såg den här filmen var egentligen för att Meryl Streep medverkar i den. Hon är en fantastiskt duktig skådespelerska som lyckas glänsa oavsett vad hon tar sig för! Handlingen hade jag ingen som helst koll på och det var faktiskt inte förrän jag redan hade börjat titta som jag läste baksidestexten. Jag hade förvisso inte behövt göra det för filmen berättar sig själv på ett mycket bra sätt och man förstår snart hur allt hänger ihop. Det är två parallellhandlingar som skilj av tid och rum, men som ändå har gemensamma nämnare som gör det intressant. Julie bestämmer sig för att laga alla recepten i Julia Childs kokbok på 365 dagar och blogga om det. Det blir en tid av blod, svett och tårar, nästan i alla fall. I vilket fall som helst är det ett hektiskt år som både tär på henne och på hennes förhållande. Samtidigt får vi följa Julia Childs några decennier tidigare när hon i sin tur uppbringar all sin kraft för att skapa den berömda kokboken. Båda historierna har verklighetsbakgrund, och det är ju alltid lite kul. Jag gillar historien i nutid något mer och med handen på hjärtat måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken på… Meryl Streep. Så nu var det sagt! Jag menar inte att hon gör något halvdant jobb på något sätt men jag hade förväntat mig mer och jag tycker inte hon har riktigt samma lyster och lyskraft som hon normalt har. Men självklart är hon ytterst trovärdig i sin rolltolkning ändå. Det är bara en sådan där känsla man får ibland. Hur som helst så är det en mycket underhållande film utan att man för den skull bjuds på några direkta överraskningar. Allt går väl ungefär som man tror att det ska gå, men det är en förbannat underhållande väg dit, Amy Adams är magnifik! 

7/10