Jag – En kvinnas Dotter – 1970 – den tredje delen i serien från Klubb Super 8

Aka: 3 slags kærlighed

Regi: Mac Ahlberg

1970

Drama/Erotik

Den här gången är inte fokus bara på Siv – en kvinna, utan även på hennes dotter Birthe. På baksidan av oslaget skriven man bland annat att mamma Siv älskar sex medan den 17-åriga dottern är frigid. Men även att henne sexualitet ska väcka till liv, att filmen innehåller en massa naket, danska Hells Angels, gogo-dans, lite lesbiskt och rasmotsättningar. Den här filmen är tydligen så gammal att det är ok att använda N-ordet eftersom det används i samband med dotterns relation med en färgad man. Det är väl halv om halv menat som en nedvärdering men inte helt och hållet.

Just rasfrågan är ett hett ämne i filmen, även i homosexuell kontext. Det förekommer sex mellan två kvinnor och det är väl lite nytt kanske. Visserligen var väl 70-talet den svenska syndens guldålder så vad som var chockerande eller inte för tidsepoken kan man väl diskutera.

Filmens danska titel är som ovan angivet 3 slags kærlighed [3 sorters kärlek, min översättning] och det är egentligen en mycket bättre titel än den svenska som cashar in på de två tidigare filmerna Jag – En Kvinna och Jag – En Kvinna II, som jag inte tycker har så mycket med den här att göra. Det är bättre att gå på den danska vägen och frärma dem från varandra. Som jag ser det är det väl ungefär karaktären Siv som binder samman filmerna till en begriplig trilogi. Det här är inte en film som utmanar kvinnlig sexualitet på samma sätt, det handlar i det här fallet mer om samhällelig sexualitet.

För min personliga del är jag inte lika underhållen av den här filmen som de två föregångarna. Det är minst lika mycket nakna kroppar här som tidigare och visst är det exploaterande av kvinnokroppen precis som tidigare men jag tycker inte att det är lika intressant eller rättare sagt lika karismatiskt som tidigare. Det är svårt att sätta fingret på vad det är och det är väl i sådana fall bara att konstatera att man inte kan tycka om allt även om det vimlar av nakna kvinnor.

5/10

Du kan köpa filmen på:

Jag – en kvinna II: Äktenskapet - 1968

Jag – en kvinna II: Äktenskapet

Regi: Mac Ahlberg

1968

Drama/Erotik

Siv är nu gift med antikvitetshandlaren Holm. Han är ett riktigt svin som slösar bort deras pengar och som tvingar Siv att ligga med hans affärskontakter. Hon känner sig som en hora och han känner att han har makt över henne. För att ha råd att betala räkningarna, som samlats på hög av Holms frikostiga leverne, tar Siv åter anställning som sjuksköterska för att klara av den ekonomiska situationen. Erotiken kommer på nytt in i Sivs liv när hon upplever gamla bekantskaper på nytt. En dag kommer en självmordspatient in på avdelningen där Siv arbetar, det är antikvitetshandlare Holms förra fru…

Sadistisk voyeur, smaka på orden – sadistisk voyeur… Så beskriver man antikhandlare Holm på baksidan av DVD-fodralet. Det är en fantastiskt bra beskrivning på vad man upplever redan i mycket tidigt i filmen. Det är väl inte uttalat redan från början men med Lars Lunøes fantastiska skådespeleri råder det snart ingen tvekan!

Det här är en lite annorlunda film jämfört med den första. Det handlar inte så mycket om sexuell frigörelse som äktenskapets bojor och jag får tidigt i filmen vibbar av Nattportiern och drar stora jämförelser till den. Det är någon sorts sadomasochistiskt förhållande mellan Siv och antikvitetshandlaren. Det kanske inte alltid sker på ömsesidiga premisser men ett udda förhållande finns det allt. Jag tycker att man fokuserar mer på karaktären Holm än på Siv i den här filmen, eller är det så att det är det intressantaste av de två. Det verkar hela tiden som att han döljer något och det är väl upp till Siv att avslöja vad det är kan man tänka.

Siv gestaltas den här gången av Gio Petré och jag upplever inte att hon är lika fängslade som Essy Persson var i föregångaren Jag - en Kvinna. Det kan förstås också bero på att de nakna scenerna inte är lika närgångna i den här filmen men jag tror nog att jag kan se förbi sånt. Det är helt enkelt inte en lika intressant historia att centrera det hela kring. Det finns inga religiösa undertoner och själva kraften av den kvinnliga frigjordheten är inte närvarande. Det är dock fortfarande en vacker film, och rent tekniskt sett mycket tilltalande.

Men en sak har jag svårt för när det gäller de här danska-svenska filmerna. Det är naturligtvis jag som överanalyserar men jag får inte riktigt ihop släktbanden när en del talar svenska och andra danska. Jag tänker främst på Hjördis Petterson, som gör rollen som Holms mamma. Hon är svensk medan han är dansk. Å andra sidan kan han ju han en dansk pappa förstås… Nåja, det verkar som att mamma är den som sitter inne med alla hemligheter och det är också den karaktären som gör att man inte riktigt får fullt grepp på hur det slutar. Vad som ligger bakom hela problematiken så att säga.

Avslutningsvis tål det att upprepas att det inte är en film som påminner om den första. Det finns klara sadomasochistiska tendenser och Lars Lunøe är helt fantastisk. Det är något i hans känslokalla blick som gör honom mystisk och intressant. Vad är det för hemlighet han bär på?

7/10

Recension: JAG - EN KVINNA - 1965

Jag – en Kvinna

Aka: Jeg – en kvinde

Regi: Mac Ahlberg

1965

Drama/Erotik

Siv är en mycket sexuell varelse och trots att hon är kvinna bejakar hon sin sexualitet. Men inte nog med det, hon kommer också från en strikt religiös familj. Hennes pojkvän vill vänta till efter giftermålet men hon inser snart att hon inte kan förmå sig till att leva ett monogamt förhållande, och allt eftersom hon erövrar mäns hjärtan har hon också en tendens att krossa dem. Hon är inte intresserad av giftermål trots att karlarna är som tokiga i henne och friar till henne efter bara några veckor till samman. Till slut träffar hon en karl som inte är som de andra. Han är inte ute efter ett varaktigt förhållande utan är, som hon, endast ute efter att leva ut köttets passioner.

Ska sanningen farm så hade jag faktiskt inte särskilt höga förväntningar på den här filmen. Jag har sett någon eller några filmer med Mac Ahlberg som regissör sedan tidigare, men inte många, så jag borde ha varit beredd på ungefär vilket upplägg filmen skulle ha. Att det skulle röra sig i de mer erotiska kvarteren var förstås väntat men jag hade inte räknat med att det skulle vara en så närgången film. Det är i första hand drama och det förekommer inget explicit snusk i den, frånsett några nakenscener förstås. Men ändå lyckas Mac fånga den sexuella känslan. Den är närvarande som ett skimmer genom hela filmen. Det är visserligen uttalat att det handlar om sex, men det kan det ju göra utan att stämningen för den sakens skull dryper av sexualitet. Ingen har varit bättre än Essy Persson på att gestalta lidelsefull kättja!

Det som drar ned filmen en smula är dialogen som under stundom känns oerhört styltat och konstgjord. Hade det inte varit för detta lilla misstag skulle filmen kanske till och med ha kunnat passa utan en enda invändning. Det är lite för mycket teatersvenska över det ibland samtidigt som man inte drar sig för svordomar i några replikskiften. Det är som om man blandar 30-tal men det 60-tal när filmen faktiskt är gjord.

Skådespelarinsatserna i sig kan jag inte invända emot. Essy Persson är, som redan sagts, magnifik i rollen som Siv. Karlarna hon får ihop det med är även dem bra men de har inte riktigt den rollkaraktär som gör att de behöver vara lika intima med kameran. Det är runt Essy allt kretsar!

Detta får mig att dra några slutsatser som känns lika aktuella nu som de var på 60-talet. Kanske ännu mer aktuella nu faktiskt. Det här med kvinnlig sexualitet är fortfarande ett tabubelagt område på många sätt. Att som kvinna bryta mot den utstakade könsrollen och ta för sig är inte accepterat. Trots att båda könen har drifter ska det ena kuvas… jag får inte riktigt ihop det. Jag ser i alla fall det här som ett inlägg i debatten oavsett om det var filmens tanke eller inte. För vill man kan man förstås se filmen som en ren exploatering, det vore väl i så fall den lättaste vägen att gå. Att inte bekymra sig om underliggande budskap och endast njuta av den kvinnliga fägring filmen bjuder på. Jag, som inte riktigt tycker om att ta denna – enklare väg – ser det som en riktigt bra och meningsfull film! Vad tycker du?

8/10

Recension: Dansk synd - JAG EN MARKIS - 1967

Jag – En Markis

Regi: Mac Ahlberg, Peer Guldbrandsen

1967

Komedi/Erotik

Egentligen heter han Rasmussen men eftersom hans yttre påminner så mycket om en fransk Markis beslutar han sig för att byta namn. Hans svindel är skandalös men som han själv uttrycker det – det är inte hans fel att världen vill bli bedragen! Helt sonika går han till namnregisteringsverket (eller vad det heter) och köper sig ett nytt namn. Valet fallet på det dystra Sade. Snabbt blir hans ena förnamn – Marcel, en initial för Markis medan hans andra båda, lika franskklingande förnamn bildar ”de”. Vips är han Markis de Sade, eller rättare sagt hans sonsons son. Inga dörrar är längre stängda för honom, att låna pengar i bank är inget problem och den utfattige Rasmussen lever nu istället livets glada dagar på andra bekostnad. Trogen sig ”anfader” arrangerar han stora fester eller rättare sagt orgier eftersom folk väntar sig det av en tvättäkta Markis de Sade…

Jag har recenserat flera böcker skrivna av den ökände Markis De Sade och har ett speciellt intresse för hans betraktelser. Jag skulle därför vilja tillåta mig att konstatera att mycket av det som hävdas om ”anfadern” i filmen är rent trams och påhitt. Men jag intar istället en neutralare ställning och postulerar istället att det inte stämmer överens med min uppfattning av den berömde Markisen. Det är förvisso ganska ointressant eftersom filmen egentligen inte hävdar någon historisk korrekthet, Markis de Sade råkar bara vara ett tillräckligt etablerat namn som finns i referensramen på alla och envar. Det kunde lika gärna ha kunnat handla om ett helt annat känt adligt namn, det är inte Markis de Sade personligen det handlar om.

Snarare är det en kommentar om vilken skillnad en titel kan göra. Har man en titel och dessutom kan föra sig är det kanske lättare att föra sin talan inför banker och annat. I filmen slåss de nästan om hans gunst och att få äran att låna ut pengar till honom. Allt som behövs är att han själv hävdar att han har pengar utomlands men inte vill föra in dem i landet. Schweiz är ett mycket bättre land att ha pengarna i än Danmark.

Dessutom ger De Sades namn en anledning att sväva ut åt det erotiska hållet. Här finns väldigt lite av det man kan läsa om i hans böcker. Det är väldigt förenklat helt enkelt. Det är en del piskor och annat som begagnas men väldigt varsamt och det var kanske tillräckligt för att chocka folk när filmen kom 1967, men jämför man med Markis de Sades egna berättelser är det enbart trams!

Nu är ju filmen en lustig liten sak och knappast menad att uppröra på samma sätt som den äkta Markisen gjorde. Snarare är det ett sätt att förmedla den verklighetsbakgrund som filmen tydligen har. Det finns också en hel del filosofiska utsvävningar i den. Inte minst den om att världen vill bli bedragen. Men även att om man säger sanningen så tror ingen på det, ljuger man tror istället alla på det man säger. Var och en tror på vad den själv vill och ingen tar hänsyn till någon annan än sin egen slutledningsförmåga i sådana fall. Har man bestämt sig för att tro på något gör man det tills man blir överbevisad om motsatsen. Det är i alla fall vad jag får ut av filmens filosofiska sidor.

Ska sanningen fram så hade jag inte alltför höga förhoppningar om den här dansksvenska filmen. Danska är verkligen inte mitt favoritspråk (även om det även finns dialog på svenska) och jag var aningen orolig för att det skulle vara en alltför tungsint berättelse med tanke på den ökände Markisen. Att det skulle vara en sleazig historia räknade jag förstås snabbt ut men bara sleaze gör inte nödvändigtvis en bra eller intressant film! Jag är faktiskt inte så imponerad av de syndiga scener som finns. Det är inte filmens huvudsakliga behållning för mig. Nej, det här är nästan helt och hållet Gabriel Axels film (killen som spelar Marcel de Sade). Han är helt magnifik i rollen och visste jag inte bättre skulle jag nästan kunna tro att han enbart spelade sig själv och inget annat! Låt vara att det finns några scener där han ska föreställas spela flygel som kanske inte ser så äkta ut men han för sig verkligen helt klanderfritt som Markis! Det är en fröjd att skåda honom! Det är alltså inte ett enda dugg svårmodigt, snarare uppspelt och med ett visst budskap, något jag inte hade räknat med.

Som vanligt borgar också Klubb Super 8 för att extramaterialet är relevant och av intresse. Jag brukar nästan aldrig bry mig om denna sektion på DVDerna men när det gäller detta bolag göra jag allt som oftast undantag. Det finns så gott som alltid något att förkovra sig i, små okända filmsnuttar eller, som här, tidiga kortfilmer. Mac Ahlbergs första kortfilm Sängen är inkluderad och jag får lov att säga att det är en trevlig liten historia även det, klart sevärd!

7/10

Molly – Familjeflickan - 1977 - en erotisk film av Mac Ahlberg

Molly – Familjeflickan

Regi: Mac Ahlberg

1977

Erotik

Molly är på välbehövlig semester på côte d'azur med sina väninnor. Hon behöver helt enkelt tid på sig att anpassa sig till nya situationer. Det mesta av hennes tid går dock åt till att tänka tillbaka på de olika (sex)äventyr hon har upplevt hemma i Sverige. Både det hon har sett andra göra och det hon har upplevt alldeles själv. Inget verkar vara riktigt helig för henne och hon verkar vara helt omättligt på sex!

Jag trodde väl egentligen aldrig att jag skulle se och betygsätta en pornografisk film här. Visserligen finns det ett par andra filmer jag har skrivit om som har en pornografisk version som visningsalternativ men i det här fallet finns det ingen ”rumsren” version att falla tillbaka på. Det enda som finns är filmen inklusive de pornografiska scenerna och skulle man till att klippa bort dem återstod inte mycket. Det mesta finns att beskåda i närbild, fellatio, cunnilingus, lesbianism och regelrätta samlag också. Det finns till och med exempel på ansiktsejakulationer! Det har alltså inte sparats något på de sexuella manifestationerna!

Så vitt jag vet existerar inte den här typen av film längre. Tänker man på pornografi idag är det lätt att man fastnar vid löst sammansatta scener som om man har tur har någon form av röd tråd emellan sig. Man kan inte längre begära någon form av skådespelartalang. Får killarna stånd och tjejerna särar på benen är saken klar liksom. Så är det inte här, det finns en övergripande handling och faktiskt en viss form av romantik att falla tillbaka på. För mig hör detta 70-talet till. Jag vet inte riktigt när denna form av ”riktig” pornografi gick i graven. Gissningsvis tålde den inte riktigt videobandspelarens intåg i folksjälen. När porrbiograferna var ett minne blott upphörde också den ”riktiga” porrfilmen och lösrykta sekvenser gjorda för hemmamarknaden tog vid.

Här är det faktiskt riktigt anständiga skådespelare och skådespelerskor! I huvudrollen ser vi den urläckra Marie Forså. Om hon gör några sexscener eller inte vågar jag inte svara på. Hon behöver inte göra det, hon är söt nog ändå! Tuttar finns det i alla fall gott om i hennes scener. Hon är fantastiskt snygg! Jag är inte tillräckligt bevandrad i porrsvängen för att kunna rabbla några fler namn men jag tycker nog att jag känner igen en och annan. Nina Gunke lär förresten ha en liten (påklädd) roll!

Låt vara att det handlar om en icke rumsren genre, men jag tycker ändå att de sensuella elementen nästan tar överhanden och det är en skön stämning över hela filmen. Den känns genuin och äkta på något sätt. Det är inga omöjliga akrobatiska ställningar designade att visa så mycket kön och/eller penetration som möjligt. Snarare är själva pornografin en bisak även om det är väldigt mycket av den. Det är svårt att beskriva men det känns som att skådespelarna har sex för att de vill det, realism helt enkelt. Naturligtvis är det inte så men det är det intrycket jag får. Jag önskar att fler filmer var så här!

7/10

Du kan köpa filmen på:
Discshop