Europa Report – 2013 – Den första bemannande resan till Jupiter!

Regi: Sebastián Cordeo

Sci-Fi

Behöver vi ytterligare filmer som påstår sig visa verkliga händelser med hjälp av egen filmat material som slutligen upptäcks? Det är i alla fall vad filmmakarna tycks tro. Det produceras ”found footage” filmer som aldrig förr och en hel del av dem tycks utspela sig i rymden. Det är kanske inte den procentuellt största delen men några stycken har det ju blivit i alla fall. Senast jag skrev om en sådan hette den Apollo 18.

Här är det frågan om en expedition till en av Jupiters månar – Europa, där man tror sig ha funnit möjligheter till liv. Det visar sig nämligen att det finns vatten under ett istäcke där och eftersom man räknar med att det är det minsta som krävs för att upprätthålla liv måste saken undersökas. Man utrustar ett team som ger sig iväg och allt går enligt planerna tills kommunikationen upphör. Det blir helt tyst från farkosten. Larmet går på jorden och alla som är det minsta ansvariga hemma på jorden kallas till krisen. Vad har hänt? Svaret är mer häpnadsväckande än vad de någonsin kunnat drömma om.

Egentligen är det ingen större skillnad jämför med vad som kan ha hänt en expedition i Amazonas djungler för att det utspelar sig på en plats i rymden. Det är ungefär lika otillgängligt och det är lika okänd mark för de inblandande. Vi som åskådare förstår ju att det är något som ska hända. Vi vet inte exakt vad men att något är i görningen är uppenbart.

Ska vi se till science fiction elementen så ser det hela förbannat bra ut! Det råder ingen tvekan om att man har lyckas med futuristisk miljö i rymdskeppet och att tekniken besättningsmännen använder ligger en bit in i framtiden. Inte för långt, det är inte så avlägset som Star Trek och Star Wars, det finns fortfarande en realism där. Men det är inte bara trovärdigt, det ser bra ut också. Jag gissar att det mest av exteriören är dataanimerad men jag tycker det ser riktigt bra ut. Vackert rent av!

Skådespelarna har jag heller inget emot. Det är ingen som utmärker sig på något speciellt sätt men visst är det kul att se vår svenska Michael Nyqvist i en av rollerna. Han får naturligtvis spela ryss… Det är väl det svenska skådespelare som inte har ett perfekt engelskt uttal brukar få spela. Men det spelar ingen roll. Jag tycker han gör minst lika bra ifrån sig som de andra. Kanske kan man tycka att han ser lite för otränad och småfet ut för att egentligen utföra uppdrag i yttre rymden, men vem kan säga hur det fungerar i den framtid filmen utspelar sig i?

Filmen som sådan var godkänd. Den blev till och med lite småspännande här och där när besättningen hade att göra med det okända. Det gillar jag alltid! Inget mästerverk på något sätt men snygg nog att hänföras av i 90 minuter!

6/10

Köp filmen på: 

CDON

Discshop

Half-Caste – 2004 – Hälften människa, hälften leopard!

Regi: Sebastian Apodaca

2004

Horror

Det här är en film som jag har haft liggande väldigt länge. Jag införskaffade den en gång in tiden för att jag tyckte att omslaget var coolt. Tanken var nog att sälja den vidare med förtjänst tror jag. Dock insåg jag snart att köpa och sälja inte var min grej och behöv alltihop. Nu äntligen har jag sett den och jag får säga att det var tur ingen köpte den här för det var verkligen inget att ha.

Jag hade inte fattat att det var en så kallad found footage film. Men en som inte ingår i den senaste vågen eftersom den är daterad till 2004. Man nämner dock Blair Witch Project i filmen så det är väl den man förstör rida på kanske? Handlingen är som följer, en dokumentärfilmare åker till Afrika, Sydafrika tror jag, för att finna bevis för en legend som ska jämföras med varulven. Denna specifika varelse ska dock vara ännu farligare enligt legenden, och vara hälften människa och hälften leopard.

Som found footage film funkar den inte riktigt. Det finns för mycket oförklarliga kamerasekvenser som inte borde ha varit möjliga under de premisser filmen målar upp. Det borde behövas fler människor helt enkelt. Jag förstår inte hur man som filmskapare kan underskatta sin publik på det sättet? Hur som helst gör man det enkelt för sig och låter delar av filmen utspela sig i ett förhörsrum där huvudpersonen förklarar vad som har hänt för polisen. Till detta får vi se klipp och sekvensen som påstås ha spelats in under händelserna. Påståenden om att alltsammans skulle vara fejk och rent av snuff uttalas.

Ingenstans är det särskilt intressant, inte spännande och verkligen inte karismatiskt. Det är inte urusla skådisar eller något sånt och det går heller inte att klaga på kameravinklar eller liknande. Så tekniskt sett kanske det inte finns så mycket att säga men det finns ingen själ i den. Det är en helt och hållet platt film som inte lämnar något underhållningsvärde åt åskådaren. Kul omslag och kul idé men det är också allt…

3/10

Recension: Apollo 18 – 2011 – Det hemliga uppdraget på månen

Regi: Gonzalo López-Gallego

2011

Horror/Sci-Fi

Det känns lite som att det har gått inflation i de så kallade ”found footage” filmerna. Jag vet inte vad det var som startade trenden, men det känns som att de blir fler och fler. Den här utspelar sig under en månfärd som dessutom blir hemligstämplad av de amerikanska myndigheterna. Varför den blir hemligstämplad och varför Apollo 17 är den sista officiella bemannade resan till månen.

Det börjar lugnt och stilla, precis som det brukar. Snart eskalerar händelserna till något som vid första anblicken skulle kunna kallas för lappsjuka eller paranoia. När astronauterna hittar en rysk månlandare och en av kosmonauterna död en bit därifrån börjar teorierna om en konspiration att gro hos astronauterna. Vid samtal med jorden kommer det snabbt fram att man visste att ryssarna var där och att det också finns något helt annat på månen, något som gör att man helt enkelt måste hemligstämpla expeditionen och inte under några omständigheter låta informationen sprida sig till allmänheten.

Det ligger i sakens natur att filmen framställs som om händelserna vi får se verkligen har hänt. Det finns naturligtvis både för- och eftertexter som hävdar detta men självklart måste man ta dem med en nypa salt. Det faller på sin egen orimlighet att det skulle röra sig om verkliga händelser. Inte för händelserna skull utan för att filmsnuttarna annars inte skulle finnas tillgängliga – ens för de amerikanska myndigheterna.

Som film betraktat är den väl hygglig, det finns inget exceptionellt med den men har man inget annat för sig kan man väl offra en och en halv timme på den. Men andrahandsvärdet är lågt, att se om den känns mer som en plåga än som underhållningsvärde faktiskt. Måste man se allt som finns i subgenren ”found footage” är det väl en intressant film men annars är den rätt medioker.

6/10

Alien Origin – 2012 – found footage från dårhuset.

Som vanligt när det gäller Produktioner distribuerade av The Asylum är det fråga om ett väldigt ”annorlunda” manus. Den här gången är det inget positivt epitet. En grupp soldater ska ge sig ut för att sätta upp automatiska kameror i djungeln. Det är väl drogsmugglare som ska fångas på film har jag för mig. Alla försvinner förstås, soldaterna plus de civila som följer med för att dokumentera expeditionen. Senare återfinner man deras bildmaterial, vilket är vad vi får se i filmen. Naturligtvis bullshit! Det är inte frågan om någon försvunnen expedition i verkligheten. Det är bara den nya flugan att berätta historien på. Skakig kamera med usel kvalitet som ska förstärka dokumentärkänslan.

Faktum är att på just det planet är den här filmen ovanligt bra! Det är oftast tämligen tydligt vad som filmas och det är inte överdrivet skakigt heller. Om det är positivt när det gäller dokumentärfilmskänslan kan man förstås diskutera. Det gör väl kanske snarare att det ser ännu mer fejkat ut kanske. Hur som helst så snubblar expeditionen över något som inte är mänskligt och dör en efter en i kampen efter överlevnad.

Det är ingen bra film men den kan faktiskt vara rätt underhållande ibland. Jag tror inte att det är roligt av fel anledning egentligen. Jag tror helt enkelt att filmskaparna driver med oss, ger oss en utomordentlig töntig historia för att de vet att den kommer att sälja. The Asylum brukar ge publiken något som låter som den äkta varan, en storfilm, men i själva verkligheten är något helt annat. Det finns alltid dårar som är beredd att betala för galenskaperna, här är en till exempel.

3/10

CDON

Discshop

Ginza

Recension: V/H/S - 2012

V/H/S

Regi: Matt Bettinelli-Olpin, David Bruckner, Tyler Gillett, Glenn McQuaid, Radio Silence, Joe Swanberg, Chad Villella, Ti West, Adam Wingard

2012

Horror

Några ligister får i uppdrag att åka till ett hus och stjäla ett mycket ovanligt och speciellt videoband som ska finnas där. Väl där finner de en äldre man död framför ett antal brusande TV-apparater. Källaren är full av videoband och när de börjar undersöka dem ett efter ett visare det sig att det ena är underligare och mer skräckinjagande än det andra!

Först verkade det bara vara en film som hade hoppat på trenden ”found footage” som verkar vara så populärt nuförtiden. Eller rättare sagt, så är det till en början inget som är funnet utan det som sker sker – i realtid dessutom. Det är ligister som överfaller en tjej, drar upp hennes tröja och blottar brösten. De filmar också när de vandaliserar och sådana ”oskyldiga” påhitt. Min initiala uppfattning var att det var dessa personer som skulle eskalera sina upptåg till värre och värre företeelser men det visade sig istället vara dessa som ska åka och hämta det där ovanliga videobandet i huset.

Snart står det klart att de ”oskyldiga” påhitten inte är någonting jämfört med vad de kommer att hitta inspelat på band. Det är nu inte frågan om att blotta brösten på någon ung, söt och oskyldig tjej. Nu är det ond bråd död som gäller och i alla möjliga former. Det som följer är helt enkelt en antologi där regissörerna står för en del var. Jag har inget emot sådana påhitt även om risken är att man inte får något direkt sammanhang i vad som sker. Det är lite grand som noveller om man ska jämföra med det skrivna ordet. Det hinns liksom inte riktigt med att utveckla allt som borde utvecklas.

Men jag ser inte detta som något problem här. Jag gillar alla kortfilmerna som ingår i V/H/S, det jag däremot inte riktigt får ihop är det som händer mellan filmerna. Det som ska hålla ihop hela berättelsen är emellanåt helt obegripligt och jag är inte ens säker på att det händer i kronologisk ordning. Strunt samma, delarna är i det här fallet starkare än helheten och ett par av dem är så effektiva att jag faktiskt blir djupt imponerad! Det är spännande nästan hela tiden även om man hela tiden vet att något ”ont” kommer att hända de inblandade. Ibland är det till och med ganska så tydligt vad det är som kommer att ske.

Det finns i regel heller inte så mycket förklaringar i episoderna till varför det som sker sker. Det är inte riktigt adekvat kanske. Det är formen som är det viktigaste här. Att skrämmas är viktigare än att logisken ske fungera klockrent hela tiden. Jag gillar den här filmen och kan inte riktigt bärga mig innan jag får ta del av tvåan. Och för en gångs skull infriar omslagets citat The Scariest, Rawest Horror Movie of the Year förväntningarna. Det här är en riktigt otäck film!

8/10

The Dinosaur Project - 2012 - Found footage

The Dinosaur Project

Regi: Sid Bennett

2012

Äventyr

En expedition till Afrika, sökande efter okända varelser – påstått utdöda dinosaurieliknande varelser försvinner utan ett spår. Eller förresten, det finns ju spår efter dem. Man hittar nämligen deras högupplösta filmmaterial som består av hundra timmar film. Här får vi ta del av deras material, helt utan vidare redigering…

Känner ni igen det? Det är ju inte så att det är några direkt ovanliga premisser direkt. Det kanske var det en gång men nu för tiden är konceptet i sig ganska uttjatat. Naturligtvis är det skitsnack, inget av det material vi får se har hänt i verkligheten. Det är bara ett sätt att sälja in filmen till en förväntansfull publik. Fast jag undrar förresten om det ens är ett försöka att göra det. Det finns betydligt bättre exempel på seriösa försök i så fall, Blair Witch Project, där man skapade en hel mytologi som PR trick, är väl det mest kända exemplet skulle jag tro.

Vad tror ni händer? Tror ni de hittar dinosaurier? Självklart gör de det! Annars vore det väl inte mycket till film. Hela upplägget är väl egentligen ganska naivt men jag gillar det! Jag bryr mig inte om ifall den underliggare sensmoralen handlar om en son som är på jakt efter sin pappas uppmärksamhet. Eller att den obligatoriske girigbuken står redo att offra allt och alla för lite uppmärksamhet eller berömmelse. Han kommer ändå att få det han förtjänar i slutändan. För är det något man vet när det gäller en sådan här film så är det att skurken, om man nu ska drista sig till att kalla honom för en sådan, inte kommer att klara sig. Det kan verka så, men icke!

Det man däremot inte kan säga med säkerhet är vilka av de andra som klarar sig. Jag gillar när upplösning bjuder på något annat än ett helt lyckligt slut där man redan efter tio minuter har räknat ut hur det ska gå. På något sätt tycker jag att man får det här! Självklart finns det mycket som är fullständigt självklart från första stund men ändå en viss mystik över slutet.

Några gånger funderar man över om de filmsekvenser vi får se verkligen är möjliga under premissen att allt är filmat av dem själva, men eftersom det används minikameror i filmen och det verkar finnas ett oändligt antal sådana att tillgå fungerar det! Allt från dessa minikameror skickas sedan trådlöst över till hårddiskar med stor lagringkapacitet. Jag vet inte hur mycket de rymmer men när man får se antalet hårddiskar så förstår man att det handlar om åtskilliga timmar högupplöst film. Och filmen påstår att man hittar hundra timmar så… Det känns helt realistiskt!

På något sätt är det en gammaldags äventyrsfilm. Man letar efter dinosaurier men kunde lika gärna ha letar efter Shangri-la, eller hamnat i samma miljö som i The Land that Time Forgot eller The People that Time Forgot. Avslutningspanoreringen påminner mig om The Lost World (1925)… Jag gillar det skarpt!

8/10

The Bay – 2012 - Found footage

Vad ska man säga om det här då? Det var inte riktigt vad jag hade väntat mig i alla fall. Det rör sig om en så kallad found footage film och allt vi får se är således på ”riktigt”. Allt är vad olika filmare har lyckats få på bild under några händelserika timmar i bukten. På det hela taget är det oerhört välgjort och det finns inte mycket som skvallrar om att allt egentligen är fejkat! Mycket högre betyg i detta avseende kan man väl inte få. De små parasiterna som förorsakar hela saken, som förresten inte är särskilt små, ser helt naturliga ut.

Men trots dessa grundförutsättningar är det ändå en ganska seg film som inte har något större andrahandsvärde. Skådespelarna är bra och illusionen av att det är på riktigt är som sagt riktigt schyst men det känns trots allt som att det inte riktigt kommer till skott någon gång!

5/10

Recension: Paranormal Activity 3 -2011

Paranormal Activity 3

Regi: Henry Joost, Ariel Schulman

2011

Horror

Jag avgudade den första filmen i den här serien, del 2 var inte i närheten av den första filmens originalitet och den här… ja, inte lever den upp till första filmens spänning inte! Däremot är det en stabil film som håller sig bra inom sitt universum. Emellanåt är det väl lite ologiskt att huvudpersonerna fortsätter att filma, tyvärr lider den här typen av film ofta av det problemet – logiken brister när allt ska filmas till varje pris. Det spelar ingen roll vad som händer runt om kring, den där kameran måste släppas runt på oavsett!

Förutom detta har jag dock inget att klaga på. Det här påstås vara filmen som ska ge bakgrundshistorien till varför allt började och det kanske den gör, jag ser bara inte det så. Jag tycker snarare att det är en hemsökningshistoria såsom vilken av de andra som helst. Låt vara att den här inträffade först… det spelar mig inte det minsta roll!

Jag tänker hålla den här recensionen kort eftersom jag inte känner att det finns något nytt att orda om. Det är samma sak om igen och ungefär i samma kvalitetsmässiga härad som tidigare. Gillar man de andra filmerna lär man även gilla den här, om inte så lär inte den här rendera i några nya fans…

6/10

Recension: Chronicle – 2012

Detta är en så kallad found footage film, fast jag vet inte riktigt om materialet verkligen är ”funnet” på ett logiskt sätt. Det kanske hänger ihop på ett sätt som övergår mitt förstånd men jag tycker det känns kryptiskt. Det handlar i vilket fall som helst om en film där det vi ser filmas av karaktärerna själva och det är väl det som är normen egentligen, inte hur materialet sedan blir tillgängligt för oss – publiken.

Handlingen i korthet kretsar kring tre killar som hittar en underjordisk grotta. I den finner de något mystiskt som gör att de får övernaturliga krafter – telekinesi. De får med andra ord förmågan att flytta saker enbart med tankekraft. När de tränar sig blir det starkare och starkare och till slut kan de både flyga och påverka döda ting med en kuslig kraft.

Jag antar att filmen går under genren Sci-Fi i kombination med action, men jag tycker att de filosofiska aspekterna av det hela är intressantast! Först tyckte jag att det var för mycket diskussioner om kända filosofer och vad deras teorier gått ut på. Detta eftersom en av de tre killarna tydligen verkar ha läst en hel del av dessa. Men när jag insåg att filmens egentliga värde består i frågeställningen om människan verkligen klarar av att utvecklas till en högre varelse. Om detta i sin tur innebär att man ser ner på de som fortfarande är ”vanliga”? Blir dessa istället utan betydelse och behöver man inte belasta sitt samvete med deras liv mer än när man smäller en fluga?

Frågeställningen har figurerat tidigare. Själv bekantade jag mig första gången med den i Star Trek episoden Where No Man Has Gone Before. Är man en trekkie så är man! Hur som helst är det en fråga om evolution och vilken betydelse de som inte utvecklas har för betydelse för dem som faktiskt utvecklas. Det var förresten ett bra sätt att uttrycka det på! Tankarna går till de första aporna som använde sig av vapen för att jaga eller bekämpa fiender. Här är det frågan om andra saker men principen är den samma. Varför skulle människans utveckling ha nått sitt slut? Varför skulle någon arts evolution ha nått sitt slut överhuvudtaget?

Grejen är om det går dessa utvecklade individer åt huvudet eller om det verkligen finns en förståelse för de som blir de svagare i näringskedjan. Och om denna medömkan (kan vi kalla den så?) innebär att den utvecklade individen ännu inte nått den nivå av evolution som krävs för att fjärma sig från sin tidigare tillhörighet?

Jag tror inte det är meningen att man ska filosofera på det här sättet kring filmen, men jag kan helt enkelt inte låta bli och Ni som brukar läsa mina recensioner vet dessutom att jag gärna försvinner bort i resonemang av sådan natur oavsett om det råkar vara lämpligt för tillfället eller inte.

Rent underhållningsmässigt börjar filmen ganska segt innan det blir intressant framåt slutet. Delvis beror detta på de filosofiska aspekterna men också att actionscenerna blir mer underhållande när krafterna hos de inblandande ökar. Framåt slutet, när filmen är som bäst, är det stor förödelse. Flera byggnader kollapsar och både bilar och bussar flyger genom luften. Man kan säga att filmen blir mer lättsam och mindre filosofiskt tänkvärd framåt slutet och det tjänar den alltså på i underhållningsvärde i förhållande till de filosofiska perspektiven.

6/10