The Nightmare Before Christmas - 1993 - En vision av Tim Burton!

The Nightmare Before Christmas

Regi: Henry Selick

1993

Animerad

Jack Skellington, den mest skrämmande varelsen i halloweenlandet är uttråkad och vill göra någonting nytt detta år. Istället för att allt ska gå på slentrian ger han sig ut för att söka efter något annorlunda, det han finner är landet där julen firas varje år och där folk är snälla mot varandra och ger varandra presenter. Detta ger Jack en idé, detta år ska julen tillhöra dem och planer börjar genast smidas för att kidnappa jultomten och ersätta honom med Jack själv, fast i tomtedräkt. Alla är med på Jacks planer, bara Sally, som är störtförälskad i Jack, ser en fara i nymodigheterna och försöker med alla medel avstyra händelserna.

På baksidan av fodralet kan man läsa att det här är en familjefilm, och det är nog precis vad det är det. Det är absolut ingen film som lämpar sig för de allra yngsta att utforska på egen hand. Detta då den innehåller en hel del situationer och metaforer som kanske kräver en vuxen för att kunna förstå fullt ut. Jag ser alltså en fördel i att hela familjen ser denna då de vuxna kan förklara en del av situationerna som uppstår. Dessutom är det onekligen så att filmen säkert kan vara skrämmande för de allra yngsta.

Men även om man är vuxen vill jag påstå att man inte kan tillgodogöra sig filmen fullt ut om man inte är en smula bevandrad i den tyska expressionismen. För mig ligger mycket av charmen i de paralleller, i framförallt miljöer, man kan dra till filmer som Metropolis och Das Kabinett Des Dr Caligari. Det är en fantastisk studie i mise-en-scène där kanske själva handlingen ligger underordnad. Detta innebär så klart inte att det inte är underhållande att se vad som händer för det är det absolut, det finns en hel del sköna karaktärer och en hel del sång också! Jag kan tänka mig att en del människor tycker det drar ned helhetsintrycket, men jag tycker istället att det passar produktionen som handen i handsken och ger en extra dimension åt de känslor bilderna är designade att frambringa hos tittaren.

Så går det ju inte att låta bli att nämna Tim Burton här… Det är visserligen inte han som står för regin, men han har skrivit historien och det är uppenbart att det är hans vision som visualiseras här. Har man sett några av Burtons filmer är det lätt att dra paralleller till vad som syns här och så vidare. Och skulle inget annat vara sant, så innehar han i alla fall ett namn som torde göra det betydligt enklare att äska pengar till ett stopmotion-projekt av den här kalibern.

En kul grej är så klart den okunskap innevånarna i halloweenlandet, och även Jack själv, verkligen har om julen. Det skapar en del komiska situationer när en person, som vi – publiken, vet inte har full koll på det han försöker lära andra. Detta utnyttjas på ett smart sätt i manuset och denna kunskapsbrist ligger hela tiden i gränslandet. Karaktärerna förstår de mest grundläggande sakerna, men inte innebörden av handlande, själva andemeningen eller essensen med julen liksom. Man kan säga att de visar upp ett tvådimensionellt tankemönster helt enkelt.

The Enchanted Story of Pinocchio

The Enchanted Story of Pinocchio – En lite småtramsig tolkning av den klassiska Pinocchio-sagan, men samtidigt med en hel del charm vilket gör att man inte kan låta bli att småle lite åt den. Men även om den är småtramsig och stereotypisk måste man ta hänsyn till vilken målgrupp filmen riktar sig till och ser man den som en gullig familjefilm funkar den förvånansvärt väl! Jag tror inte det är en särskilt bra inkörsport till historien om man inte känner till den sedan tidigare, men om man ser sedan som en kul tolkning och twist på det man redan känner till blir det rätt underhållande mellan varven. Bob Hoskins spelar rollen som snickaren Geppetto, som ursprungligen snidar till Pinocchio ur en träbit och Robbie Kay som pojken själv. Dessutom medverkar, till min stora förtjusning Joss Ackland i en hyfsat stor biroll. – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Night at the Museum 2

Night at the Museum 2 – Det finns rätt mycket likheter mellan den här och den första filmen. Många av animationerna är fantastiska och det är ett högt tempo av underhållande och skruvade karaktärer. Det som skiljer är väl att Larry Daley (Ben Stiller) den här gången slutat sitt jobb som nattvakt och driver sitt eget framgångsrika företag som utvecklar små uppfinningar. Åtminstone till den dag så han får reda på att museet ska renoveras och många av utställningsföremålen arkiveras centralt. När Dexter – den lilla apan, dessutom stjäler guldplattan som gör alla levande och på så sätt hamnar i klorna på en ondskefull egyptisk farao måste han ge sig av till Washington för att rädda sina vänner. Manuset känns lite lamt och lite träigt vid sina tillfällen och dialogerna är under stundom lite väl tramsiga och fjantiga, nästan lite sökta tycker jag. Det finns inte riktigt det där naturliga flytet där och det känns som om man har försökt lite för mycket. Trots detta är det en väldigt underhållande film om man är ute efter en uppföljare! – 7/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Stardust

Stardust – Ett storslaget fantasyäventyr för hela familjen! Det märks många gånger att målgruppen egentligen är de lite yngre tittarna och trots detta har filmen fått en elvaårsgräns. Det finns väl förvisso någon enstaka scen som kan tänkas vara olämplig för de allra minsta och en del av moralen i filmen är verkligen förkastligt om man nu inte förstår att det är en fantasiskapelse man tittar på. Annars är karaktärerna lagom stereotypiska för att kännas igen av vem som helst, de är spelade av duktiga skådisar, Robert De Niro, som mest verkar vilja tramsa i de filmer han medverkar i nuförtiden, Michelle Pfeiffer, som gör ett strålande jobb som ond häxa och så filmens huvudpersoner då, Claire Danes och Charlie Cox. Ian Mckellen återfinns förresten också som berättarröst! Den utspelar sig i en värld som gränsar till vår där magi är en del av vardagen och den enda överlevande konungasonen ärver tronen (det är i dessa mordkonspirationer som omoralen jag talade om tidigare ligger). Det är ett högt tempo och en trevlig saga, även om det inte är särskilt svårt att räkna ut hur det kommer att gå eller hur allting hänger ihop. Men det kan å andra sidan vara skönt att slippa mångbottnade manus någon gång ibland också! – 8/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Roxy Hunter and the Mystery of the Moody Ghost

Roxy Hunter and the Mystery of the Moody Ghost – Ibland är det rätt skönt att se film som inte är genomdränkt med pretentiösa kameraåkningar och komplicerade intriger och vad passar väl då bättre än småsöta barn- och familjefilmer? Här handlar det om en liten tjej vid namn Roxy, eller Roxanne egentligen, som löser mysterier i den herrgård på landet som hon just flyttat in i. Som vuxen kanske man inte riktigt uppskattar den barnliga tonen i filmen, men som jag inledde med så är det ganska skönt att bara titta ibland utan att behöver tolka det man ser alltför mycket. Det finns inget man inte genast räknar ut i den här filmen, mysteriet kanske kan vara just det för en mycket ung publik men om man sett några filmer och har en någorlunda stor referensram förstår man genast vad som ska hända och det går väl heller inte särskilt lång tid innan man vet hur det ska sluta. Det är lagom halvtramsigt för att fungera i en barnfilm och ganska underhållande även för vuxna – om man är på rätt humör vill säga. – 5/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Mamma Mia!

Mamma Mia! – Få filmer har väl fått som hype på senare år som den här. Succén var given långt innan premiären kändes det som och visst är det väl lysande premisser att basera historien runt låtar av ABBA. Jag menar, det är svårt att förstöra ABBAs musik även om ingen av skådespelarna är någon egentligen sångare eller sångerska. Jag tycker de sköter sig ganska bra trots allt och framförallt Meryl Streep imponerar stort. Kanske inte med sin sång, som i och för sig är helt ok om än inte ekvilibristisk, men väl med sin skådespelartalang. Man blir rörd av hennes sätt att agera och man sitter antingen med ett fånigt leende på läpparna eller med en fuktad ögonvrå och det är sannerligen inget dåligt betyg! Imponerande är det hur man fått ihop handlingen med sångerna och med vilken träffsäkerhet de vävs in i filmen. Kanonbra verkligen! Ännu roligare är att Björn och Benny medverkar i filmen, visserligen i mindre cameos men de finns där i alla fall. Tyvärr tappar filmen lite tempo framåt slutet och blir inte riktigt den fullträff som man initialt hoppades på men det är bra nära och fullt tillräckligt för att det här ska vara en riktigt riktigt lyckad familjefilm som kommer att bli en kommande klassiker för framtida generationer! – 9/10

Spiderwick - 2008 - Underhållande fantasy!

En tämligen underhållande fantasyfilm faktiskt. Att dess främsta målgrupp är barn har ingen större betydelse, fantasivarelserna ser bra ut och historien har det man förväntar sig av den. Det är en kamp mellan det goda och det onda och det finns till och med en underliggande sensmoral som i och för sig inte är så svår att räkna ut i förväg. Det finns också sentimentalitet som kan påverka ögonfukten om man är på det humöret. Dessutom ät det ett skapligt högt tempo och det blir aldrig långtråkigt. Gillar man fantasyfilm och familjeunderhållning bör man definitivt ges sig på att se den här. De allra yngsta kan förstås bli lite skrämda av det största monstret av dem alla – Mulgarath! Imponerar gör förresten den unge huvudrollsinnehavaren Freddie Highmore, som inte bara gör ett strålande jobb utan i dubbel upplaga då han spelar båda tvillingarna. En imponerande insats i de yngre tonåren (även om han ser betydligt yngre ut i rollerna). – 7/10