Recension: Krokodilskräckisen - PRIMEVAL - 2007

Primeval

Regi: Michael Katleman

2007

Horror/Thriller

Ett amerikanskt nyhetsteam beger sig till Afrika för att fånga en ovanligt skräckinjagande krokodil som enligt uppgifterna ska vara över sju och en halv meter lång med smak för mänskligt kött. Vad de inte räknat med är dock att Gustave, som lokalbefolkningen kallar krokodilen, ska vara så slug att den utan större problem undgår och överlistar de mänskliga fällorna designade att fånga honom. Han är istället ute efter ett rejält skrovmål och vad passar bättre på menyn än vilsekomna amerikaner som inte riktigt känner till den afrikanska vildmarken? Dessutom kompliceras saken av det rådande inbördeskriget och att den lokala gerilla ledaren placerat dem på sin dödslista…

Läser man enbart handlingen ovan kanske man lockas att tro att det här bara är en i mängden av alla de otaliga filmer som gjorts med en blodtörstig krokodil i centrum. Detta är dock inte riktigt sant. För det första är skådespeleriet av en helt annan klass än vad man är van vid och dessutom är själva krokodilen inte lika överdriven som brukligt är trots sin påstådda storlek. Detta innebär dock inte att det alltid ser bra ut när krokodilen är i action, för det gör det sannerligen inte, men själva grundkonceptet funkar förvånansvärt bra! Det som drar ned intrycket är istället den hastighet med vilken djuret rör sig, det ser så överdrivet ut att man tappar trovärdigheten.

Något som också skiljer den från dussinproduktionerna är inblandningen av en politisk handling, det fokuseras inte enbart, som brukligt är, på själva krokodiljakten (oavsett om man ser krokodilen som jägaren eller bytet i genomsnittsfilmen) utan man ger handlingen något mera kropp så att säga. Det finns en underliggande (och mänsklig) faktor som påverkat krokodilen till att utveckla sin smak för mänskligt kött som låter trovärdig och kanske rent av är det också. Saker och ting ställs i relation till varandra och man kan fundera över vad som egentligen är grymmast och mest skräckinjagande, ett blodtörstigt djur som följer sina naturliga instinkter eller den mänskliga inblandlig som skoningslöst enbart tänker på sin egen vinning genom medvetna val?

Verkligheten är i min bok oftast betydligt mer skrämmande än dikten men vem vet hur mycket sanning som ligger bakom? För det är ju trots allt en film som bygger på en verklig händelse, även om man vid det här laget lärt sig att ta den typen av påståenden med en liten nypa salt.

Personligen uppskattar jag att min gamle favorit Jürgen Prochnow medverkar i filmen, han får intresset att höjas ett par snäpp för mig och han sköter sig också galant, även om jag erkänner att jag kanske har en smula svårt att vara total objektiv om den saken. Han spelar i alla fall guiden och man förstår ju lång väg att det är han som sitter inne med den verkliga kunskapen och inte den såkallade ”experten” TV-teamet har med sig och som rent formellt leder expeditionen. Man kan väl utan vidare jämföra detta med en av de mest kända och ansedda djurskräckfilmerna av dem alla – Jaws!

I slutändan blir et alltså godkänt för Primeval och kanske lite mer ändå, så gillar du djurskräckisar ska du helt klart se denna!

The Keep - 1983 - Ge den ett riktigt DVD släpp NU!

The Keep

Regi: Michael Mann

1983

Horror

Trots sina olika bakgrunder och intentioner dras de alla mot samma mål – den uråldriga borgen. De tyska soldaterna under ledning av Kapten Claus Woerman (Jürgen Prochnow) är ditbeordrade för att hålla ställningarna i det krigsstrategiskt viktiga bergspasset. Den döende judiska professorn (Ian McKellen) och dennes dotter (Alberta Watson) tvingas dit däremot dit av nazisterna för att översätta en urgammal text man finner i borgen. Slutligen har också en mystisk man från andra sidan haven (Scott Glenn) vaknat till liv och beger sig för att en gång för alla utplåna det onda som är inspärrat i borgen.

Varför inte denna kultfilm finns utgiven på riktig DVD är för mig ett av livets stora mysterier. Ok, det är kanske inte en helt perfekt film i alla avseenden men nog att det ett tillräckligt gott hantverk av alla inblandade för att kunna avnjutas på ett vettigt sätt.

Få skräckfilmer kan till exempel stoltsera med en så namnkunnig skådespelarensemble. Jürgen Prochnow, Scott Glenn, Ian McKellen och Robert Prosky i samma film är sannerligen inget man rycker på axlarna åt. Jag kan väl inte säga att jag är jätteimponerad av Scott Glenn, men hans roll är å andra sidan ganska stel och det finns inte mycket mer att göra med den. Dessutom inger den övriga trion med råge den respekt som han eventuellt förlorar i sammanhanget.

Själva historien är inte jätteavancerad och den kanske inte är helt logisk alla gånger, men det gör ingenting. Även här uppvägs det med något annat - Michael Manns känsla för miljöer. Både den lilla pittoreska byn där borgen står och själva atmosfären inne i borgen är helt klockren. Allt ackompanjerat av elektronisk filmmusik som verkligen skvallrar om vilket decennium filmen gjordes. Charmigt värre!

Det gör heller ingenting att själva monstret, åtminstone i några av sina reinkarnationer, ser ut som om det vore gjort av gummi. Varelsen är inte filmens huvudattraktion utan snarare en extra krydda till det maktspel som pågår mellan de tyska soldaterna, nazisterna och byborna. Likaså är främlingen från andra sidan havet inte särskilt viktig. Det ges ingen bakgrund till övernaturligheterna och man kanske inte ska spekulera i sådana heller. Det är enbart en historia om det goda som strider mot det som håller ihop de viktigare inre ingredienserna om mänskliga val och ståndpunkter. När man slutligen ska sätta ned foten och säga: Nu får det vara nog!

Har du inte sett filmen föreslår jag att du snokar reda på den, eller ännu bättre.. Påverka till en ordentlig DVD release!

Recension: House of blood - 2006

House of blood

Aka: Chain Reaction

Regi: Olaf Ittenbach

2006

Horror

En fångtransport förolyckas längs vägen och de livsfarliga mördarna som fraktas rymmer ut i skogen. Inblandad i olyckan är också Dr. Douglas Madsen (Christopher Kriesa) som hela filmen kretsar sig kring. De tar honom tillfånga för att han ska kunna behandla den dominantaste fångens bror och ger sig ut i ödemarken. Efter en stund finner de ett ödsligt beläget litet hus mitt inne i skogen med en samling besynnerliga människor. De talar en gammaldags dialekt och varnar dem för att stanna hos dem. Fångarna lyssnar naturligtvis inte och anser att de är herrar över situationen. Föga anar de den fruktansvärda sanningen om de blodtörstiga människorna de stött på…

Till en början är filmen väldigt skrattretande, de sanslöst usla skådisarna som bryter ganska grovt på tyska, den styltiga och enormt förutsägbara dialogen och den taffliga handlingen gör att man inte får så stora förhoppningar av de initiala scenerna. Dock väcks nyfikenheten lite till liv när man upptäcker att historien inte berättas helt kronologiskt och att man åtminstone försökt att göra en liten underhandling också och inte bara förlitar sig på en helt endimensionell lösning.

Handlingsmässigt är filmen ganska upprepande och samma scener används ibland ett flertal gånger. Först stör man sig kanske lite på det men efter ett tag är det faktiskt ganska charmigt! Lättare blir det också när man inser att man kanske inte ska ta filmen på allt för stort allvar utan helt enkelt låta sig underhållas av de, faktiskt mycket underhållande och våldsamma gorescenerna. För är det något som är ytterst välgjort så är det filmens splattereffekter. Ibland kan de i och för sig tyckas vara gjord för effekternas egen skull och vara lite onödiga men på det stora hela är jag mycket imponerad av dem. Olaf Ittenbach kanske inte är den bäste regissören eller historieberättaren genom tiderna, men göra bra effekter är i alla fall något han kan!

Hur man lyckats få med Jürgen Prochnow i rollbesättningen är i sig en gåta men jag klagar inte. Han äger helt alla andra skådisar i filmen, torts att han endast medverkar en försvinnande liten del av den. Hans roll lär inte vara någon speciell utmaning för en skådis av hans kaliber så jag utgår ifrån att han fick bra betalt för sin medverkan. Hur mycket av filmens totala budget på 1 million euro som gick till honom är naturligtvis svårt att sia om men jag förmodar att rätt mycket av den också gick till effektkontot.

På det hela taget tycker jag filmen är klart godkänd som en stunds förströelse utan att för den delen bli ett referensverk i sammanhanget. Jag tror förresten jag ska se om den snart då jag faktiskt tror att den kan växa lite då den första skepticismen nu är eliminerad!