Last Chance Harvey - 2008 - Blir du lika imponerad som jag?

Last Chance Harvey

Regi: Joel Hopkins

2008

Drama

Dustin Hoffman spelar den åldrade Harvey Shine som livnär sig på att skriva reklamjinglar. Det kan vara en mycket lukrativ sysselsättning men nu verkar det som om Harvey mist lite av sin känsla och hans arbetsgivare tvekar på om de ska behålla honom som anställd eller inte. Mitt i allt detta ska hans dotter gifta sig, fast i London och Harvey ska förstås närvara. Detta råkar sammanfalla med att en av hans viktigaste klienter ska bestämma sig för vilken musik de ska använda och Harvey behöver vara där också. För att göra en lång historia kort så är relationen mellan honom och dottern inte den bästa, för att inte tal om den med ex-frun. Och Dotterns styvpappa har en bättre relation med dottern än honom. Spiken i kistan blir när hon avslöjar att hon hellre vill att styvpappan ska föra henne till altaret, samtidigt får Harvey veta att han blivit av med sitt jobb henna i staterna. Han har nu inget kvar och söker sig till en bar för att dränka sina sorger. Detta visar sig vara en lyckoträff eftersom han då stöter på Kate Walker (Emma Thompson) som han snabbt utvecklar en vänskapsrelation med. De kommer från liknande erfarenhet och de är båda ensamma själar. Mot alla odds växer de allt närmare varandra på bara någon dag. Slutligen inser Harvey att hans arbetsgivare faktiskt haft helt rätt, det här är hans sista chans, fast inte riktigt på det yrkesmässiga sätt som den ursprungliga meningen var, utan på ett mer personligt och romantiskt plan. Harvey lever upp och börjar plötsligt känna sig mer levande igen!

Jag har inte sett min gamle favorit Dustin Hoffman göra något vettigt de senaste åren, eller rättare sagt jag har inte sett honom göra någonting de senaste åren som intresserat mig tillräckligt mycket för att se. Han är han dock fantastisk! Det är de små medlens skådespeleri och även om det kan tyckas vara rutin för en skådespelare med hans begåvning blir jag ändå mycket imponerad! Även Emma Thompson lever ut rollen på ett mycket trovärdigt sätt och jag har inget att klaga på där heller! Dessutom är manuset fullt av roliga och/eller tragikomiska situationer och händelser som gör att man sitter med det lilla fåniga leendet, som jag alltid brukar ta upp, på läpparna.

På pappret är det kanske inte mycket att komma med och filmen är kanske egentligen en romantisk bagatell som man redan sett många många gånger förut men jag tycker den är charmig. Det spelar ingen roll om man känner igen sig och kan räkna ut slutet långt i förväg. Det är själva resan dit som är det intressanta och jag tror filmen hade kunnat hålla på hur länge som helst utan att bli dryg eller seg. Det vill sig om man bara hade hållit samma tempo som man gör i största delen av filmen. Lite karaktärsutveckling i början hade väl kanske kunnat göras lite annorlunda och roligare men man kan ju inte få allt.

Sålunda är det ingen överraskning att Harvey och dottern slutligen kommer närmare varandra och att respekten för honom ökar från alla håll i sällskapet. Det verkar till och med som om ex-frun mjuknar lite på slutet men det är ju egentligen inte det filmen handlar om. Min tolkning är i alla fall att det är den egna inre freden som är det intressanta. Är man bara till freds med sig själv och vad man vill eller tycker är viktigt i livet spelar det ingen roll vad andra tycker.

Hur som helst så hade jag inte väntat mig en så bra film när jag läste handlingen och det visar bara ytterliggare en gång att man inte alltid ska döma boken (eller filmen i det här fallet) enbart på dess omslag, utan faktiskt skapa sig en egen uppfattning med innehållet i beaktande. Så se filmen, du kanske kommer att bli lika imponerad som jag?

Recension: Kärlek 3000 - 2008

Kärlek 3000

Regi: Shahriyar Latifzadeh

2008

Drama

Sam (Shahriyar Latifzadeh) har insett hur ensam han är i huvudstaden och planerar att flytta hem till Östersund igen. Han träffar dock på Hanna (Hanna Alström) och mot alla odds umgås de en hel dag utan att egentligen känna varandra, de fångar ögonblicket så att säga. Sam kan sedan inte glömma Hanna och söker upp henne. Hennes föräldrar hävdar dock att hon är bortrest, vilket Sam genomskådar som ren lögn. Men vad är hemligheten? Jo, Hanna är sjuk, riktigt sjuk och har inte särskilt lång tid kvar att leva och det är verkligen dags att leva varje dags som om den vore den sista!

Någon gång emellanåt stöter man på en film som denna, det är verkligen inte ofta men det händer trots allt. En film man inte tror ett smack på men som visar sig vara en riktigt bra film trots alla fördomar man bär inom sig. Kärleksfilmer är inte min grej, men görs det ordentligt kan det vara nog så underhållande! Förvisso innehåller den här så mycket klichéer och pekodal man kan tänka sig men det är gjort på ett så charmigt sätt att man kommer undan med det. Sensmoralen är tydlig redan från början – Carpe Diem! Och det gör heller inte så mycket att huvudrollsinnehavaren, tillika regissören Shahriyar Latifzadeh inte är så bra skådis som man skulle kunna önska. Hans livsglädje smittar av sig och det är nog det som är det viktigaste med filmen trots allt.

                                             

Även berättarglädjen är stor och man lyckas att med hjälp av väldigt enkla medel berätta en intressant historia. Man behöver inte göra det så väldigt avancerat för att lyckas, det märks tydligt om man brinner för det man gör eller inte och oavsett som det är vardagssituationerna som skildras eller drömsekvenserna passar de mycket bra in i produktionen.

Hanna Alström är riktigt bra i rollen som Hanna och jag vågar lova att hon kommer att gå långt i skådespelarsverige och spelar skjortan av den övriga ensemblen. Det finns förvisso inte så många andra riktigt stora roller, förutom Shahriyar själv som Sam då. Hans kompisar är det förvisso inget fel på, men de kan knappast betecknas ha så stora roller att de är värda att nämnas här.

Dock kan man konstatera att det är tre väldigt olika karaktärer, Sam och hans kompisar. Och det är väl precis så det är och som Sam själv beskriver i filmens inledning. De är väldigt olika och skulle egentligen ha växt ifrån varandra om det inte fanns någon som höll ihop dem. Överlag finns det många sanningar att hämta i den här filmen och jag tror nog att var och en känner igen sig i handlingen. Man behöver kanske inte gå så långt som att blanda in letala sjukdomar i bilden, men om man bara tar kärleksbiten, där man kanske inte vågar ta steget fullt ut och säga vad man egentligen känner eller visa i handling det man egentligen vill; vara så där galen som man bara kan vara med någon man älskar och litar på till 110 procent.

Så gör som jag, chocka dig själv och se den här filmen, du kanske smälter lika mycket som jag gjorde!

Lady och Lufsen - 1955 - Klassisk kärlekshistoria

Lady och Lufsen

Regi: Clyde Geronimi, Wilfred Jackson, Hamilton Luske

1955

Animerad

Lady bor i de fina kvarten och har ett fint halsband med skattemärke. Lufsen  å andra sidan har ett hem för varje dag i veckan, är expert på att manipulera människorna för att få exakt det han vill ha. På något sätt möts dessa båda mycket olika hundar och lär känna varandra. Främst är det väl Lady som är nyfiken på det som Lufsen har att berätta och visa henne. Det äventyr som de kommer att ha tillsamman blir verkligen någon för båda att minnas och blir också en uppvisning i tillgivenhet och tillit mot andra. När Lady råkar illa ut är Lufsen där för henne fast han inte riktigt passar in i de fina kvarteren. Och när Lufsen råkar illa ut vill Lady inte vara sämre och räddar, mot alla odds, Lufsen ur knipan.

Själva historien är på intet sätt originell och skulle lika gärna vara berättad med människor i huvudrollerna. Det är en ganska ordinär kärlekshistoria med andra ord. Självklart har man vävt in lite hundideologi som att vara trogen och trofast mot husse och matte och andra saker som passar in i kontexten. Trots att filmen är från 1955 och verkligen en klassiker (förutom att vara Disneys 15:e klassiker förstås) har jag tidigare inte sett den i sin helhet. Självklart är jag bekant med den berömda spaghettiscenen som också visas varje jul i samband med att Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul.

Mot bakgrund av detta blev jag lite besviken när jag upptäckte att man hade dubbat om filmen 1989 och således ändrat på ett par fraseringar. Jag känner mig förstås oerhört petig när jag tar upp detta och jag har egentligen inget att klaga på men det blir ändå fel på något sätt. Man förväntar sig en sak och får något annat.

Det är ovanligt lite musikal över filmen och det håller jag för enbart positivt! Det finns visserligen ett par sångnummer men de smälter bra in i helheten och stör inte alls. Animationerna är som vanligt av högsta klass och definitivt inte gjorda i någon dator. Det här är ett hantverk av allra högsta klass som verkligen gör sig på blu-ray formatet.

Hur det kommer att gå är som sagt inte överraskande men det är å andra sidan inte poängen heller. Det man är ute efter är lite trevlig underhållning, kanske ett skratt här eller där och inte en djupsinnig film med multipla bottnar som gör att man inte riktigt kan vara säker på vad det egentligen handlar om. Ändå är det en film som man inte kan sluta tänka på efter att man har sett den. Kanske är det trots allt mera komplicerad än vad man först tror eller så håller den så höga dramaturgiska kvaliteter att man helt enkelt inte kan släppa den inom den närmsta tiden?

Hur som helst är det fantastisk underhållning och definitivt en film man bör ha i hyllan. Den gör sig utmärkt bland alla de andra Dienyklassikerna!

Bilder: © Disney

Boys Don’t Cry - 1999 - Hillary Swank gör bra ifrån sig

Linda var i sin recension av den här filmen alldeles lyrisk över dess egenskaper och det har under en tid stört mig lite att jag faktiskt inte sett den. Man blir ju nyfiken när den typen av superlativ uttalas om en film inte har sett. Och således gjorde jag nyligen slag i saken och såg den! Jag kan väl inte påstå att jag var lika imponerad som Linda men filmen var ingalunda dålig! Jag var heller inte lika imponerad över Hillary Swanks insats men viss gör hon bra ifrån sig. Det är väl dessutom vanligare att män spelar kvinnor (Tootsie, Mrs Doubtfire och To Wong Foo Thanks for Everything, Julie Newmar är några exempel) och på det sättet intressant. Hur som helst så tycker jag det dröjde lite för länge innan den tog tag i mig och att den inledningsvis var ganska seg. Allt eftersom historien utvecklas blir den dock mer och mer intressant och slutet är ganska starkt! Jag hade för min del inte riktigt räknat ut hur det skulle gå och det är ju alltid ett plus. Ett plus är också att filmen tydligen baseras på en verklig händelse och som sådant är det förstås ett tragiskt drama! Och en gång för alla måste man slå fast att filmens viktigaste egenskap inte är vad den visar utan vad den får åskådaren att tänka på. Och filmen har sannerligen ett budskap som man inte slutar att fundera över så fort den har tagit slut. Nej, moraliska funderingar om självförakt, främlingsfientlighet och ett förakt mot saker man inte riktigt förstår eller kan sätta sig in i, kvarstår! 

7/10

Recension: Twilight saga, the: Eclipse

Tydligen har jag inte skrivit någon minirecension på den här filmseriens andra del men det här är alltså den tredje. Minnena från den andra filmen är också starkt begränsade, vilket måste betyda att det inte var något som föll mig direkt i smaken. När det gäller den här så finner jag det klart intressantare än vad första delen var i alla fall. Det betyder inte att det är bra på något sätt, men det är i alla fall ett klart bättre berättande än tidigare. Skräck har det aldrig varit, trots inslaget av vampyrer och knappast någon erotik heller, något som man annars ofta förknippar med just vampyrer. Här har man heller inte ändrat på detta koncept även om man kanske tar ut svängarna lite när det gäller lusten, man ser till att det blir ett ganska renodlat triangeldrama av det hela och även om det inte är särskilt lockande i sig är det i alla fall underhållning för stunden. Det är också lite mer action i denna än vad jag minns av de två första filmerna. CGI-effekterna fungerar ganska bra mycket av tiden (jag tänker framförallt på vargarna) medan det i andra sekvenser ser ganska bedrövligt ut. Skådespelarna är överlag trovärdiga om man inte räknar den första scenens groteska överspel, och det får ju räknas som något. 

5/10

Recension: Julie & Julia

Julie & Julia – Enda anledningen till at jag gjorde slag i saken och såg den här filmen var egentligen för att Meryl Streep medverkar i den. Hon är en fantastiskt duktig skådespelerska som lyckas glänsa oavsett vad hon tar sig för! Handlingen hade jag ingen som helst koll på och det var faktiskt inte förrän jag redan hade börjat titta som jag läste baksidestexten. Jag hade förvisso inte behövt göra det för filmen berättar sig själv på ett mycket bra sätt och man förstår snart hur allt hänger ihop. Det är två parallellhandlingar som skilj av tid och rum, men som ändå har gemensamma nämnare som gör det intressant. Julie bestämmer sig för att laga alla recepten i Julia Childs kokbok på 365 dagar och blogga om det. Det blir en tid av blod, svett och tårar, nästan i alla fall. I vilket fall som helst är det ett hektiskt år som både tär på henne och på hennes förhållande. Samtidigt får vi följa Julia Childs några decennier tidigare när hon i sin tur uppbringar all sin kraft för att skapa den berömda kokboken. Båda historierna har verklighetsbakgrund, och det är ju alltid lite kul. Jag gillar historien i nutid något mer och med handen på hjärtat måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken på… Meryl Streep. Så nu var det sagt! Jag menar inte att hon gör något halvdant jobb på något sätt men jag hade förväntat mig mer och jag tycker inte hon har riktigt samma lyster och lyskraft som hon normalt har. Men självklart är hon ytterst trovärdig i sin rolltolkning ändå. Det är bara en sådan där känsla man får ibland. Hur som helst så är det en mycket underhållande film utan att man för den skull bjuds på några direkta överraskningar. Allt går väl ungefär som man tror att det ska gå, men det är en förbannat underhållande väg dit, Amy Adams är magnifik! 

7/10

Twilight

Twilight – Plågsamt seg film som trots att den innehåller vampyrer varken kan räknas som skräck eller erotik, något som ju ofta går hand i hand med dessa nattens varelser. Här är det dock annorlunda. Vampyrerna har inga problem med att vistas i solljus även om de ser lite konstiga ut i direkt sken, det skimrar lite om dem kan man säga. Men det är som sagt en seg film, egentligen inte dålig, bara ointressant. Det är väl alltid lite intressantare så länge det finns någon form av mystik kvar, men det går ganska snabbt över. De unga tu fattar tycke för varandra, för det här är i grund och botten egentligen en kärlekshistoria i collagemiljö, och på den vägen är det. Han lovar både sig själv och henne att han ska skydda henne och det är väl fint, men det blir lite väl svart och vitt. Det är mycket snack och lite verkstad skulle man kunna säga. Hur som helst finns det trots allt några få intressanta eller åtminstone underhållande scener i filmen. Några är utspridda längs början, under själva utvecklingen av karaktärerna, men framförallt är det ett parti fram emot slutet av filmen som det är lite högre tempo i. Tyvärr håller det inte ända fram och filmen slutar ungefär som den började – ointressant! – 3/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Night at the Museum 2

Night at the Museum 2 – Det finns rätt mycket likheter mellan den här och den första filmen. Många av animationerna är fantastiska och det är ett högt tempo av underhållande och skruvade karaktärer. Det som skiljer är väl att Larry Daley (Ben Stiller) den här gången slutat sitt jobb som nattvakt och driver sitt eget framgångsrika företag som utvecklar små uppfinningar. Åtminstone till den dag så han får reda på att museet ska renoveras och många av utställningsföremålen arkiveras centralt. När Dexter – den lilla apan, dessutom stjäler guldplattan som gör alla levande och på så sätt hamnar i klorna på en ondskefull egyptisk farao måste han ge sig av till Washington för att rädda sina vänner. Manuset känns lite lamt och lite träigt vid sina tillfällen och dialogerna är under stundom lite väl tramsiga och fjantiga, nästan lite sökta tycker jag. Det finns inte riktigt det där naturliga flytet där och det känns som om man har försökt lite för mycket. Trots detta är det en väldigt underhållande film om man är ute efter en uppföljare! – 7/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm