Gisela: Blut Und Leder – 2014 – Norsk Nazisploitation!

Jag tycker att det känns modigt att göra en Nazisploitaionfilm i dessa moderna tider. Inte för att ämnet skulle vara uttjatat utan för att det politiska klimatet är annorlunda jämfört med genrens storhetstid. Att filmen dessutom kommer från Norge är lite extra kul. Det är verkligen inte politiskt korrekt att ett land som var ockuperade av Nazisterna under kriget gör en film om nazister…

Liksom det mesta i genren finns det en djupt satiriskt underton i filmen. Den som tar det här på allvar bör nog söka läkare för i min värld är det ganska uppenbart. Temat är inte olikt från vad vi har sett i filmer som Gestapos Last Orgy, SS Camp 5, SS Experiment Love Camp eller varför inte Ilsa, Shewolf of the SS. Nämligen att man har blandat sex och nazizter i samma film och gör en poäng av det. Tortyren, eller den sexuella tortyren är inte lika grov här men på samma sätt som de övriga filmerna gör man narr av nazisterna på ett eller annat sätt. Det är enda chansen man har att göra en framgångsrik film av det här slaget. Själva grundidén är också att genom experimenten skapa supersoldater. Ingen ovanligt men fortfarande lika underhållande!

Humorn är däremot desto större. Om det gick att ta de gamla italienska filmerna på allvar så är det stört omöjligt här. Jag kan inte säga att den norska dialogen gör det lättare men å andra sidan är det mest av filmens repliker faktiskt på tyska! Man har löst själv grundpremisserna bra. Egentligen är det frågan om en visualisering av ett minne som en gammal man och tillika krigshjälte  drar sig till minnes i filmens början. Jag gillar greppet.

Vidare gillar jag färgskalan i filmen. Den är inte likadan hela tiden förstås men i de mest nazistiska scenerna är den tämligen smakfullt ofärgad. Det är alltså ganska lite färg, blandat med rött, som är ganska naturligt när det är armbindlar med hakkors i filmen. Det blir en väldigt vacker effekt som står i kontrast till de vidriga dåd nazisterna gjorde sig skyldiga till.

Jag gillar filmen, den är inte perfekt på något sätt men den är underhållande, vilket en film av det här slaget ska vara. Det är som sagt inte varje dag man ser Nazisploitation – från Norge!

7/10

Der Samurai – 2014 – Från Last Exit Entertainment

Först och främst måste jag konstatera hur glad jag är att vara medlem på Facebook. Utan det medlemskapet hade jag nämligen aldrig hört talas om Der Samurai och knappast kunnat kontakta distributören, det utmärkta svenska bolaget Last Exit Entertainment som vid det här laget har gett ut tre filmer om jag har förstått det rätt.

Der Samurai är ingen film för den breda massan, så mycket kan vi säkert komma överens om allihop. Faktum är att jag tror att få tyskspråkiga filmer går hem hos den stora publiken i Sverige. Och så sitter vi och gnäller på amerikanarna som inte orkar läsa undertexter och därför gör om filmerna till engelska. Nyinspelningar alltså. Vi kanske inte är bättre själva om vi inte kan öppna ögonen och se en bra film bara för att det råkar vara på ett ”udda” språk.

För hur man än vänder och vrider på det är Der Samurai bra! Den är udda och det kanske inte är helt tydligt vad som verkligen händer och vilken symbolik som laddar den. Men det finns en närvaro och en nerv i den som jag gillar. Faktum är att jag fick se den ett par gånger innan jag kunde tränga under skalet på den riktigt. Jag inser att detta på sätt och vis är en negativ upplevelse, att man som åskådare inte riktigt hänger med första gången. Men samtidigt kan man också se det som ett högre andrahandsvärde. Något som allt som oftast är tämligen långt när det gäller spänningsfilm, thrillers och liknande. När man väl vet hur det går är det liksom inte spännande längre. Här kommer man ifrån det.

Det beror också på att det faktiskt är en film som ser oerhört bra ut. Det är ingen stor hollywoodproduktion och förväntar man sig det är man fel ute. Det betyder att en film faktiskt kan se bra ut utan dyrbara explosioner varannan minut. Men det behöver jag förstås inte tala om för läsarna av den här bloggen. Det är väl ganska välkänt vid det här laget vad jag egentligen tycker om originalitet och hur originellt jag tycker det är med dussinactionfilmer.

Jag ska inte ens gå in på vad filmen handlar om eftersom jag tror att tolkningsmöjligheterna är så pass stora. Fast det är klart, den enkla ytliga handlingen är i tjuv och polis tema. Det är mindre viktigt. Det som är riktigt väsentligt är formen. Jag kan tänka mig att filmen kan verka oerhört provocerande på en del personer och är man homofob kanske man bör undvika den helt och hållet. Det finns nämligen ett erotiskt skimmer över hela produktionen och man räds inte för lite hederlig erektion heller.

8/10

Into the Storm – 2014 – Den andra sortens katastroffilm.

Jag brukar dela upp katastroffilmer i två kategorier. Den första är den där mänsklig snikenhet gör att helvetet bryter löst. Det är fuskbyggen som rämnar och hela den biten. Den andra är den som den här filmen tillhör, nämligen naturkatastrofer. Visserligen brukar det oftast vara frågan om byråkratiskt trams även i de här filmerna eftersom ingen tror på det experterna bedyrar. Inte kan väl stormen vara så pass förödande som man hävdar. Det är omöjligt att det är den starkaste stormen i mänsklighetens historia. Det är i alla fall vad man tycks tro. Detta är väl i och för sig än mer närvarande i den tredje sortens katastroffilmer, den som är undergenre till version två här ovan. De globala katastroferna som närmast utlyser jordens undergång.

Riktigt så illa är det inte här och det är inte riktigt lika illa som jag beskriver den generella normen av misstro heller. Det som däremot finns gott om i filmen är action och viss girighet i jakten efter att fånga de bästa bilderna inifrån en tornado, från stormens öga. Detta ska ske med ett specialbyggt pansarfordon som kan borra ner stödben i marken och därigenom stå emot de enorma krafterna som stormen skapar. Det är faktiskt något av en hisnande upplevelse.

Lite kul är att det inte bara är forskarteamet det handlar om heller. Det finns även amatörer som vill ha bilder på den gigantiska stormen. Bland annat har vi en eller ett par riktiga våghalsar som gör filmen klart underhållande. Man vill ha det perfekta klippet för streamingtjänsten youtube. Det handlar helt enkelt om att tjäna mycket pengar. För min egen del skulle jag hellre kalla det dumdristighet, med stort D dessutom. Effekterna i filmen är dessutom mycket bra och klär bluray utgåvan väl.

Och för att det ska bli en spännande film måste naturligtvis vindstyrkorna uppnå rekordhastighet. Vi måste ha lite människor i nöd som vi bryr oss om och jag tycker att man lyckas ganska bra med det. Det är inte karaktärsutveckling deluxe men å andra sidan är och förblir det en actionfilm och inte ett Shakespearedrama.

8/10

Bilder: © 2014 Warner Bros. Entertainment Inc.

Själanöd – 2014 – Se den inte med svärmor!

Ibland ska man ge filmer lite mer chans än att avfärda dem direkt. Så mycket har Själanöd lärt mig! Hade jag följt min första instinkt hade det inte blivit en långvarig bekantskap men det dröjer faktiskt inte så länge innan jag inser att mina förutfattade meningar är helt felaktiga. Jag baserar förstås dessa på det initiala skådespeleriet, något som i och för sig håller i sig filmen igenom, men manuset… Jag älskar det skruvade manuset!

Jag har aldrig sett nåt liknande! Och då vill jag ändå påstå att jag har sett min beskärda del av udda och obskyr film. Man skulle kunna säga att upplevelsen är som en korsning av Slaughtered Vomit Dolls och Jörg Buttgereits Schramm. En film jag inte riktigt är så förtjust i och en jag fullkomligt älskar! Själanöd väjer för den brutala sanningen och när slutet nalkas är det faktiskt nästan så man ryggar tillbaka av det nakna våldet! Jag tror inte någon som väljer att se denna kommer att se slutet komma med sådan kraft som det faktiskt gör.

Det handlar om ångest och knark men det är gjort på ett smart sätt. Man kan verkligen inte säga att brukandet av substanser, legala eller illegala, glorifieras. Detta är den skitigaste verklighet du kan tänka dig. Knarket drar ner dig och får dig att hamna helt under isen. Faktum är att jag också får lite vibbar av AugustUnderground när jag ser den. Inte för att kameraföringen skulle vara i närheten av lika förvirrad som den är i August Underground.

Det mest slitna uttrycket jag har, nämligen att det inte är en film för alla, känns allestädes närvarande men aldrig mer än i slutet. Det här är en film du inte ska se med din svärmor! Stå ut med det undermåliga skådespeleriet och du kommer att få din belöning!

8/10

Flygplan 2: Räddningstjänsten – 2014 – slår originalet på fingrarna!

När jag läser igenom min recension av första filmen förundras jag över hur pass snäll jag har varit mot den. Mina minnen av den är inte goda, i dubbel bemärkelse! Spontant är det här en mycket intressantare film. Det kanske gäller i synnerhet om man har passerat 40-strecket? Jag tror nog att man har utmärkt utbyte av den här som liten, minst lika bra som den första filmen, men för oss som är lite äldre vill jag påstå att den här levererar mer. Således kan Flygplan 2 sälla sig till de ytterst få uppföljare som faktiskt slår originalet på fingrarna. Det är inte dåligt!

Filmen tar sin början när Dusty Spridenfält redan har nått den berömmelse han så ivrigt eftersökte i första filmen. Hela staden är upprymd av gläjden och turismen ser ut att blomstra. Men så väl som alla andra så blir Dusty äldre. Hans växellåda behöver bytas ut och det finns helt enkelt inga att skaffa fram någonstans. Samtidigt kommer det nya krav på minst två brandfordon för att flygplantsen ska kunna behållas. För att göra en lång historia kort (och fri från spoilers) anmäler sig Dusty för tjänstgöring. Men först måste han certifieras, något som visar sig vara lättare sagt än gjort.

Jag har sagt det förr men det är sällan Disney-berättelser är särskilt nyskapande. Oftast gör det ingenting utan man kan uppskatta gulligullet ändå. Man får ta det för vad det är helt enkelt. Det är precis likadant här. Det är inget nytt under solen. Dusty kommer in som outsider i räddningstjänsten och slutat som en av gänget där alla ställer upp för varandra till 100 %.

Förresten så är filmen dedikerad till alla brandbekämpare där ute och det är väl inte mer än rätt. Härmed dedikerar jag även den här recensionen åt dem som är beredda att offra sina liv för att rädda andra. Det finns få saker som är lika beundransvärt i min bok!

Det är som sagt en bättre film än den första. Jag var riktigt överraskad över hur underhållen jag var. Det är snyggt animerat, även om det förstås inte kommer i närheten av vad man lyckades göra med Bilar. Flygplan är och förblir lillebror till bilar men med den här filmen krymper åtminstone avståndet något!

7/10

Bilder: ©Disney

Guardians of the Galaxy – 2014 – Disney Distribuerar Marvel!

Jag må skämmas men allt som oftast har jag inte hört talas om det som ligger till grund för Marvel-filmerna nu för tiden. Bakgrunden till den här filmen är inget undantag. Det jag kände till sedan tidigare inför filmen var den trailer som jag hade sett på någon annan Blu-Ray från Disney. Att det är just Disney som ligger bakom släppet, eller åtminstone distribuerar den, ser jag som positivt. Ibland hör man en hel del negativa kommentarer om Disney och Star Wars episod VII men ser det ut på det här viset kommer inte jag att klaga i alla fall.

Äventyret i sig är väl inte jättemoget kanske. Det riktar sig sannolikt mot en målgrupp som är betydligt yngre än undertecknad. Jag har inget emot detta, det är underhållning, det är det viktigaste. Man ska inte tro att man får några överraskningar när det gäller moraliseringar och liknande. Den här bryter inte mot några konventioner. Har man sett en amerikansk hjältefilm har man sett alla skulle man slarvigt kunna säga. I just det här fallet är det frågan om ett antal personer som från början inte kommer riktigt överens men som senare finner hur samarbetet och det slutgiltiga målet sammansvetsar dem. Det är verkligen inte unikt. Men eftersom persongalleriet är så pass udda blir det underhållning av det i alla fall. Dessutom ser det jäkligt snyggt ut.

Förväntningarna jag hade på filmen var att det skulle vara en ganska humorbefriad film men där hade jag fel. Det är tvärtemot en mycket humoristisk actionfilm. Man har verkligen inte sparat på humorn någonstans. Det är klart att det inte handlar om crazykomik eller liknande. Det är helt enkelt de vanliga kvickheterna som brukar vara med i filmer som denna.

Lämpligen befinner man sig i övre tonåren för att tillgodogöra sig filmen på bästa sätt. Man kan nog vara yngre och fortfarande se den på ett bra sätt. Är man äldre som undertecknad fungerar det också bra. Med andra ord fungerar den för de flesta om man bara är medveten vad det är man tittar på. Jag gillar den och ser fram emot en uppföljare som enligt vad jag förstår är planerad till 2017. Den som väntar på något gott väntar inte för länge eller vad det är det heter. Fast jag vill inte vänta längre, jag vill se nästa film nu, med detsamma!

8/10

Bilder: ©2014 MARVEL. www.marvel.com

Svart Snö – 2014 – självironi som tar sig själv på allvar

För några år sedan, det kanske är två eller tre, figurerade det en tidningsartikel i mina kretsar på sociala medier. Det handlade om en lärare som hade fått sparken för att han gillade våldsfilm. Det är klart att en sådan artikel får genomslagskraft i en värld där alla typer av censur hatas mest av allt i världen. Hur som helst så lade Kenny Wang alla pengar han fick från den där episoden i den här filmen. Beundransvärt tycker jag!

Personligen hade jag fått för mig att det skulle vara en betydligt skräckigare film än vad det visade sig vara. Jag trodde det skulle vara en skräckfilm med glimten i ögat helt enkelt. Det var i alla fall rätt på en punkt, för mer glimt i ögat än så här blir det inte! Det är alltså ingen otäck film på något sätt, men förbannat rolig! Det märks tydligt att Kenny vänder sig emot etablissemanget och mer politiskt inkorrekt film än så här är svårt att hitta. Det är svårt att peka på specifika bitar utan att avslöja för mycket men låt oss i alla fall säga att den inte värjer sig för att utmana samhällsnormerna.

Det är en synnerligen parodisk film. Det finns gott om referenser till annat men jag vill inte påstå att parodidiken hänvisar speciellt mycket till detta. Snarare är det vårt synsätt till enskild byråkratisk problematik som står i centrum. Det finns förstås en handling också, den om Steiner som har tappat minnet och inte riktigt vem han är. Det blir en ”killing spree” av det som går i våldets och blodets tecken. Den är inte så intressant, det intressanta är istället humorn som emellanåt är så tvistad att man inte kan låta bli att gapskratta.

Ska man kalla filmen för oerhört smart eller obegripligt dålig? Jag vet inte, det finns onekligen fog för att dela åskådarna i två massor. Personligen gillar jag humors skarpt. Det krävs något alldeles extra för att skapa denna metaberättelse. Dröj bara kvar under eftertexterna vad ni än gör. Det finns en självironisk poäng även här. Den är självironisk och tar sig ändå på högsta allvar. Hur går det ihop? Jag vet inte, men det funkar!

7/10

Under Gottsunda – 2014 – en mycket filosofisk betraktelse

Jag som mest skriver om genrefilm är mest van vid linjärt utvecklande storylines. Det är något som den här filmen inte har! Det är istället en löst sammansatt betraktelse av vardagen för de ungdomar filmen centrerar sig kring. Eller så är den inte särskilt löst sammansatt. Vid första anblicken är det så men när man ser lite djupare på det finns det definitivt en väl sammanhållen historia.

Den har förstås en fragmenterad form men innehållet har ändå ett intimt samband. Vidare är det en mycket filosofisk betraktelse som för mig har en dokumentär form. Det känns väldigt autentiskt. Det handlar mycket om människor med invandrarbakgrund och den verklighet de lever i. Man kan väl säga att den världen är ganska fjärren från min egen verklighet. Jag funderar inte över vad som händer i mitt hemland andra sidan jordklotet, om jag blir en bättre man om jag genomgår sträng militärutbildning och så vidare. Jag har inget behov av att kämpa för min ”sak” med våld.

De som härstammar från krigsdrabbade områden har en annan syn på världen. Det är inget konstigt egentligen och det är heller inget vi ska försöka ta ifrån dem. Det är bra att den här filmen och andra som den finns. Vi behöver belysa just den här problematiken!

Däremot är det här inte en särskilt underhållande film. Inte för mig i alla fall. Jag blir rastlös och stressad. Det kanske är det som är poängen? Att man ska stanna upp och fundera över tillvaron. Det är definitivt en av hörnstenarna i upplevelsen. Men eftersom jag numera sätter betyg måste jag försöka balansera mot underhållningsvärdet.

5/10