Recension: Harry Potter and the Goblet of Fire - 2005

Harry Potter and the Goblet of Fire

Regi: Mike Newell

2005

Fantasy

Under Harrys fjärde år på Hogwarts inträffar den legendariska Triwizard tävlingen där tre elever från tre olika magiska skolor ska tävla med varandra om det åtråvärda priset – evig ära och berömmelse! Den här gången inträffar dock en överraskning. Den flammande bägaren, i vilken de elever som vågat anmäla sig till den farliga tävlingen stoppat sin anmälan, väljer ut fyra namn till tävlingen. Hogwarts ska ha två representanter och en av dem är Harry Potter – som inte ens anmält sig till tävlingen! Samtidigt får Voldemart och hans mörka anhängare nya krafter och är åter igen ett hot mot den unge trollkarlen. Ska Harry klara av den svåra tävlingen när han dessutom måste tampas mot den mörka lorden för sin överlevnad?

Vore det inte för den här recensionens skull hade jag nog aldrig kämpat mig förbi de ytterst ointressanta inledningsscenerna, men jag är glad att jag gjorde det. Inte för att jag fick speciellt stort utbyte av filmen utan för att den faktiskt blir betydligt bättre än vad den svaga inledningen vittnar om. Det är visuellt intressant och påhittigt i vanlig ordning och effekterna ser bra ut, det är med andra ord inget fel på förpackningen.

Handlingen däremot är seg och mycket av den tycks finnas till för att kunna fördjupa karaktärerna och det är väl i och för sig inget fel, men det blir så tråkigt i längden. I den här typen av fantasyfilm gör det inget om svart är svart och vitt är vitt. Man måste inte nödvändigtvis skapa nyanser i skalan för att få det att fungera och man kan till och med göra filmen en otjänst genom att göra det.

Dessutom gör man misstaget att inte göra jobbet ordentligt, antingen berättar man en historia ordentligt eller så struntar man i det och koncentrerar sig på visuella tricks. Det är kanske bara jag, men något svartsjukedrama vill jag inte se när jag sätter i en Harry Potter film. Visserligen har våran hjälte och hans vänner vuxit och hamnat i den ålder där man kan och kanske ska vara emotionellt förvirrad, men det här är ju trots allt inga vanliga ungdomar! Det blir varken hackat eller malt och det i kombination med att filmen hoppar fram och tillbaka mellan dröm/fantasi och verklighet gör den svåröverblickad. Dessutom saknas den dynamik som så väl skulle behövas. Kvar blir en färglös smet som inte sticker ut i någon riktning, slutsatsen blir tämligen flegmatisk.

Men trots att jag spytt en hel del galla över filmen här ovan ser jag fram emot nästa del och skulle inte vilja hoppa över den här som jag trots allt anser vara en viktig del av helheten. Inget kan dock få mig att ändra min åsikt och jag anser att den här är den absolut svagaste i den annars mycket underhållande filmserien… än så länge!

Harry Potter and the Deadly Hallows: Part two

Egentligen finns det ingen anledning att recensera denna. Det händer nämligen inget som man inte på förhand har räknat ut i de andra filmerna, kanske förutom ett par detaljer. Men jag känner ändå att jag vill skriva några rader om den eftersom det är den sista(?) i serien. Frågan är om profithungriga producenter kan hålla sig borta… Men i så fall blir det nog frågan om en sidohistoria med andra skådespelare, en spinoff på något sätt. Nåja, nu ska jag inte låta mina förutfattade meningar gå ut över den här filmen. Den är onekligen välgjord och riktigt snygg! Effekter har aldrig sett bättre ut men enbart effekter gör som bekant ingen film. Det här är helt enkelt inte roligt längre. Harry Potter var klart underhållande i början av filmserien när det fortfarande fanns upptäckarglädje i det hela, men eftersom historien går framåt och Harry och de andra blir äldre blir deras äventyr också mer allvarliga. Det är mindre fantasy och mer intrigmakeri vilket jag inte riktigt tycker passar in i konceptet. Men trots allt tycker jag att det här är en uppryckning från föregående film. Det känns konstigt att äventyret är slut men alla sagor måste kanske ta slut till sist! Faktum är att det känns ganska skönt att det är över…

5/10

Harry Potter and the Half-Blood Prince

Harry Potter and the Half-Blood Prince – Även om jag har funnit de tidigare Harry Potter filmerna mycket underhållande vill jag inte sälla mig till de mest fanatiska beundrarna av historien. Jag har inte läst någon av böckerna och kommer sannolikt inte att göra det heller. Hur som helst finner jag den här vara den mest onödiga av filmerna, den första halvan, drygt en timme, är omåttlig segt och det händer inte mycket intressant överhuvudtaget. Dessutom känns både karaktärerna och skådespelarna rätt trötta, det finns liksom ingen intressant gnista i dem. Det som tidigare varit så signifikativt för filmerna – de visuella effekterna är nästan helt bortblåsta och bara vid något enstaka tillfälle få vi se rölriga fotografier etc. Istället har man ägnat mer tid åt dialog och karaktärernas inbördes förhållanden, kärlekshistorier och dylikt. Visserligen är detta väl ett måste eftersom man trots allt beskriver ungdomar under uppväxt på en skola, även om det råkar vara en värld full av märkliga varelser och magi, men jag tycker ändå att det stannar upp filmen på ett sätt som inte varit fallet tidigare. Den andra halvan av filmen är klart intressantare, det börjar hända lite och man börjar få svar på några frågor man inte ens visste att man ställde. Saker och ting hettar till och så är det… slut! Mitt i alltihopa snuvas man på konfekten, slutstriden och filmens slutgiltiga upplösning. Kvar blir bara en mellanfilm fylld med transportsträckor där en och annan detalj, som man med lätthet kunde ha avslöjat som en del av en annan film, tydliggörs. En klar besvikelse! – 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm