Visar inlägg med etikett Ryan Nicholson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ryan Nicholson. Visa alla inlägg

Seed 2: The New Breed – 2014 – Makeuppeffekter av Ryan Nicholson


Jag fattar inte vad den här filmen överhuvudtaget har med den första att göra. Det är klart att jag förstås att det finns karaktärer, mördaren Max Seed till exempel men det är allt så vitt jag kan se. För min del är det här en helt meningslös film som mestadels utspelar sig i en öken eller i en husbil på väg genom den. Historien är synnerligen fragmenterat berättad. Det är svårt att hänga med i var på tidslinjen de olika scenerna befinner sig. Jag anser mig ha ganska bra koll på fragmenterat berättad handling och brukar kunna pussla ihop det men inte här.






Fast å andra sidan är kanske inte koncentrationen på topp eftersom det trots allt är ganska dåligt. Det mesta är ganska dåligt faktiskt. Det som lyser är väl i så fall makeupeffekterna som designade av Megan och Ryan Nicholson. Allt annat har vi sett förr, galningar som attackerar genomresande. Det enda som saknas är väl en bensinmack där föreståndaren lurar de intet ont anande tjejerna på fel väg. Jag kan inte minnas någon sån scen i alla fall. Understundom är det urusla skådespelare och när de är som bäst är de fortfarande dåliga. Faktiskt den sämsta film jag har sett på mycket länge…

2/10



Torched - 2004 - Ryan Nicholsons första film!


Torched
Regi: Ryan Nicholson
2004
Horror

Deanna är sjuksköterska. En dag när hon är på väg till jobbet överfalls hon i hissen och blir brutalt våldtagen. Efter denna händelse finns det bara en enda tanke i hennes huvud – hämnd! Hon tänker ut den grymmaste av alla planer, kidnappar killen som hon är övertygad om är skyldig till dådet och sätter igång sin hämnd – som bland annat inkluderar en blåslampa…

Det här var Ryan Nicholsons första film, åtminstone med lite längd på. Nu är det inte en speciellt lång film i alla fall, den mäter 44-45 minuter men det spills ingen tid innan allting springer lös så jag antar att han har bantat ner på uppbyggnaden. Eller ja… Antar är väl fel ord, det finns inte tillstymmelse till karaktärsuppbyggnad och knappt hat filmen börjat förrän själva våldtäkten är igång. Det är inte frågan om att exploatera denna, även om själva akten i sig självklart är frånstötande.
                        
Nej, det här är en film som fokuserar på själva hämnden och den är monstruöst utförd. Det ser oftast väldigt verklighetstroget ut och jag skulle vilja se den kille som inte ryggar tillbaka för lite penisstympning… Skulle jag kalla den här filmen för något, förutom horror förstås, är det en klockren splatterfilm, fast utan humorn kanske. Blodet skvätter lite för mycket för min smak och det skapar snarare en löjeväckande effekt än något annat.

Men man måste komma ihåg att det här var en film som egentligen gjordes för att lära sig lite om hur man skapar film. Varken Ryan Nicholson eller de andra är riktigt färdiga som filmskapare. Och förresten, det blir man väl aldrig. Liksom allt annat i livet är det ett ständigt lärande. Jag kan se den här filmen som en intressant milstolpe och som något som passar in tidigt i karriären. Jag vet inte om jag känner igen Ryans stil så väldigt mycket i den men den innehåller åtminstone könsdelar av den manliga slaget i närbild, fejkade såklart.

Men det blir lite tunt, skådespelarna är mestadels katastrofala och hela produktionen stinker av amatörmässiga klipp och miljöer. Och faktum är att trots att filmen är kort och att den sätter igång genast är tempot ohyggligt lågt. Det är en tjatig film som inte ger mig särskilt mycket. Jag hade mycket hellre sett Ryans originalmanus, som berättas om i extramaterialet än det här om jag ska vara ärlig.

Men även om jag inte är så förtjust i filmen gillar jag utgåvan. Det är en film som inte är helt lätt att hitta och det var knappt meningen att den skulle ut på marknaden heller. Så vitt jag förstår finns det en annan version av filmen som har varit tillgänglig på nätet sen lång tid tillbaka, kanske till och med ända sedan 2004, men det här är den förlängda versionen med extra mycket tortyr, ny musik och sådana grejor. Utgåvan är dessutom snygg och ett måste för samlaren!


Recension: Hanger - 2009



Hanger
Regi: Ryan Nicholson
2009
Horror

För arton år sedan föddes en pojke för att slängas i en sopcontainer för att dö. Hans mamma vara en hora som enligt sin hallick inte var till någon nytta längre eftersom hon var gravid, ingen var helt enkelt villig att betala för att sätta på henne längre. Denna hallick tog saken i egna händer och bestämde sig för att abortera horans ofödda barn med en trådgalge. Tyvärr bar det sig inte bättre att hon inte överlevde ingreppet – och barnet? Ja, det lyckades på något sätt överleva och togs om hand av en uteliggare. Nu, efter arton år, är det dags för hämnd…

I Gutterballs, som jag skrev om för ett tag sedan, snålades det inte på könsdelar, åtminstone inte av det manliga slaget och här är det inte sämre. Kanske beror det på att samme man – Ryan Nicholson ligger bakom jag vet inte. Det verkar inte helt osannolikt att han gillar arr ha med den typen av sleaze i sina filmer i alla fall. Här är det väl inte så mycket manliga könsorgan kanske, men ett par scener med kvinnliga finns det. Huruvida ett par av dem är fejkade med latex ska jag inte spekulera i, men det ser i alla fall mycket trovärdigt ut! Och i ett par hetande onaniscener är det ingen tvekan!

Filmens tema är onekligen sexuellt, även om det inte hade behövt vara det. Det finns ju gott om andra filmer med hämndtema som fungerar alldeles utmärkt utan att behöva ta till könsdelar för att göra sig intressanta. Men samtidigt så representerar det någonting lite ovanligt och det gör också att det tillförs en del charm till filmen. Skådespelarna är ganska dåliga överlag men det finns något visst över de skruvande karaktärerna som är tilltalande. Flera av dem är vad jag skulle kalla för mentalt efterblivna och det gör att dialogen blir ganska kul. De diskuterar pornografi med varandra och delar upp den i olika kategorier. De jobbar på en sopstation och hittar de sådant som tilltalar den ene så ska han ha det, medan den andre tar han om det som tilltalar honom.







Ett par riktigt grova perversioner finns också i filmen, riktigt äckliga sådana faktiskt, även om det här i sig inte är en särskilt grisig film. Man ryggar tillbaka lite och har lite svårt att se på faktiskt. Det betyder en del när det kommer från en luttrad filmrecensent som är van vid att kolla på annorlunda rullar där den typen av inslag inte är helt ovanliga.

Som helhet betraktad är jag nöjd! Det är inget mästerverk men den klart bästa filmen av Ryan Nicholson som jag har sett så långt. Det ska bli skoj att se om han kan ta ut svängarna ännu mer i framtiden. Det känns som om det här är en filmskapare som jag framledes kommer att ha en mycket god relation till. Jag hoppas i alla fall på det bästa!

Recension: Gutterballs - 2008



Gutterballs
Regi: Ryan Nicholson
2008
Horror

Två rivaliserande kompisgäng träffas på den lokala bowlinghallen. Det ena leder till det andra och till slut har en av killarna – Steve fått nog av förödmjukelser, han planerar att ge igen och det snart! När en av tjejerna i det andra gänget glömmer kvar sin handväska väntar han och kompisarna i mörkret. En brutal våldtäkt är sedan upptakten för resten av filmen där en efter en av bowlarna går sitt öde till mötes på de mest blodiga och perverterade sätt.

Min enda tidigare kontakt med Ryan Nicholson är Live Feed. En film som hade en fanatiskt snyggt och tilltalande omslag med som tyvärr visade det sig vara en smärre katastrof. Även den här filmen finns med ett tilltalande omslag som parodierar Maniac, man har till och med parafraserat dess tagline I Warned You Not to Bowl Tonight. Här är det dock frågan om en helt annan utgåva där vi – tack och lov – har besparats från dylika skämt!
                                  
Tyvärr är skådespelarna ganska bedrövliga mest allihop, men det är kanske något man får räkna med när det gäller sådan här film. Det viktigaste är väl ändå att mordsekvenserna är innovativa och underhållande, och det är det faktiskt oftast. Det är väl inte helt oförutsägbart på detta plan hela tiden men eftersom Ryan Nicholson inte drar sig för att visa könsorgan – äkta eller inte, så finns det en hel del perverterade saker man kan göra. Med det sagt så är det naturligtvis en självklarhet att det förekommer en del sex i filmen. Inte är det några regelrätta pornografiska scener, men nog är det lite mer närgånget än vad det brukar vara.







Mördaren ser faktiskt ganska cool ut tycker jag även om dennes uppenbarelse kanske först får en något komisk effekt. Förresten så förstår jag att folket i filmen måste dödas för maken till jobbiga personer har jag nog aldrig skådat. Den där Steve skulle jag inte kunna vara i samma rum som i många minuter, snacka om självupptagen loser. Det är ett evinnerligt gnällande på allting och det gäller förstås inte bara honom. I princip samtliga karaktärer har ungefär samma mönster och man kan inte vänta på att de ska dö en efter en.

Själva upplösningen är lika krystad som resten av filmen, men man får ta det för var det är och hålla till goda med det lilla. Det är trots allt en form av slasher och det väsentliga är inte om karaktärerna är lätta att tycka om eller inte. Fast det är klart, det blir ju ingen vidare spänning om man inte tycker synd om några av karaktärerna heller. Nu tror jag i och för sig inte att det är meningen att den här filmen ska vara särskilt spännande i alla fall, det är inte riktigt stilen på filmen. Jag tror snarare att den faktiskt är gjord som ren underhållning och vad mer kan man egentligen begära än våldtäkt med en bowlingkägla? Jo, hämnden förstås!