Raze – 2013 – filmen som ger överklassdräggen ett ansikte

På pappret verkar den här filmen vara hur grym som helst. Kidnappade kvinnor tvingas slås med varandra till döds i en slags modern gladiatorkamp för att överleva. Som extra krydda på moset är inte bara deras eget liv på spel utan också de av nära och kära. Förlorar man kampen och dör, avslutas också livet på de anhöriga. Att kalla det för makabert är en underdrift. På pappret är det definitivt en film som borde väcka starka känslor hos åskådaren även om denna skulle råka vara av så pass luttrad natur som undertecknad.

Och jag må säga att våldet mången gång är riktigt brutalt. Man ryggar faktiskt inte tillbaka för att visa rätt så rejäla skador. Man får se hur ögon trycks ut och höra hur nackar knäcks. Med andra ord, man har lyckats bra på detta plan. Ska man göra en film med en sådan skräckfylld handling är det bäst att man löper hela linan ut och det har man verkligen lyckats med.

Skulle inte det vara nog har man lyckats hitta riktigt slemmiga typer som skurkarna bakom hemskheterna. Individer som det inte är svårt att känna avsky emot. Riktiga överklassdrägg om man får uttrycka det så. Dock får man lov att säga att det blir ganska tjatigt i längden. Den ena scenen efter den andra är en kamp mellan två kvinnor. Visserligen finns det lite drama mellan fighterna för att ge karaktärerna lite personlighet; för att skapa relationer mellan kvinnorna. På gott och ont kanske. Det är lätt att hata någon som just har dödat en väninna, men svårt att tvingas strida mot någon man har lärt sig tycka om. Till döds till råga på allt.

Ett par saken överraskade mig faktiskt. Jag kan tyvärr inte gå in på detaljer men låt oss säga att alla fighterna inte slutar som man först hade kunnat tro. Det finns utrymmen för att vad som helst kan hända. Nu var jag nog tillräckligt vag hoppas jag. Men som helhet blev jag besviken. Filmen infriade inte mina förväntningar fullt ut men lyckades trots allt underhålla mig måttligt under den tid den pågick. Troligen kommer jag att glömma bort den ganska snart. Det fanns inget i den, mer än den makabra idén, som är värt att minnas nån längre tid.

5/10

Venom - 1982 - Mer kidnappningsdrama än djurskräckis

Venom

Regi: Piers Haggard

1982

Thriller

Det skulle vara det perfekta brottet. Den sexiga hemhjälpen (Susan George), den psykotiske chauffören (Oliver Reed) och den internationella terroristen (Klaus Kinski) planerar att kidnappa sonen till ett rikt par från deras hus i London. Vad de inte hade räknat med var en död polis och att en förväxling av pojken nya husdjur skulle ske. Istället för den harmlösa och ofarliga skogssnok han väntade på finns en annan mycket speciell orm i lådan – en svart mamba! En mycket aggressiv och dödligt giftig orm som kan slunga sig från flera meters håll och attackera sina offer. Denna ringlade fasa är inte i dess avsedda bur utan lös i huset…

Handlingen ovan är förvisso helt sann men man kan ändå bli lite lurad på vad filmen egentligen handlar om. Det här är ingen vanlig ”djurfilm” där ormen sätter tänderna i offer efter offer, utan snarare ett kidnappningsdrama där det råkar vara en orm lös samtidigt. Inte för att det nödvändigtvis blir sämre av det men det är lätt att få saken om bakfoten – jag fick i alla fall det när jag läste filmens handling.

Nåja, ska man du i alla fall kommentera ormen så blir det ett gott betyg. För en gångs skull har man gjort den i korrekt storlek och inte fokuserat onödigt mycket på olika överdrifter. Självklart tar man ut svängarna något för att öka dramatiken något och kanske har man överdrivit den svarta mambans aggressivitet något. Men visst är det en oerhört giftig och farlig orm!

Skådespelarensemblen funkar utmärkt och det är väl framförallt Klaus Kinski som imponerar som vanligt. Han är helt lysande i rollen som ledarterroristen och är väl egentligen den enda av skurkarna som har lite hjärna under mössan också. Det är han som försöker lösa problemen som uppstår och det är han som framstår som den kalla beräknande onda terroristen.

Det här är också en brittisk film och det märks ganska tydligt. Det är svårt att beskriva men brittiska filmer har en lite annan approach och engagerar tittaren på ett helt annat sätt än amerikanska filmer. Kanske är det närheten av berättelsen och viljan att inte överösa filmen med onödiga klipp och effekter som gör det. Kanske är det skådespelarna som får lite större plats och bildspråket som är annorlunda eller kanske det helt enkelt beror på att man är mera kompetent att göra film i Storbritannien.

Det här är alltså en trevlig thriller som kan vara värd att se – åtminstone en gång!

5/10

Star of David - 1979 - mer an bara en dussin-bondage-exploition-rulle

Star of David

Aka: Beautiful Girl Hunter

Regi: Norifumi Suzuki

1979

Drama

En ung man i artonårsåldern blir föräldralös då ha mister sin far i en segelbåtsolycka. Men egentligen är han en produkt av en våldtäkt som hans mamma utsattes för och som fadern tvingades bevittna. Ju mer sonen gräver i det förflutna desto fler sanningar uppdagar han. Att mamman egentligen tände på sexuell förnedring och att han själv, likt sin biologiska far, går i gång på att degenerera unga kvinnor genom förödmjukelse, bondage och manipulering. Han lockar och kidnappar därför oskyldiga kvinnor ned till sin egenhändigt inredda tortyrkällare.

Som vanligt när det gäller japanska exploitionrullar är logiken bakom de moraliska värderingarna märkliga. Det är hel ok att visa ultrarealistiska bondage och våldtäktsscener och så vidare bara man inte visar penetrering eller könshår. Därför behåller kvinnorna trosorna på då de förödmjukade tvingas onanera inför publik och männen tycks knappt hinna få ned gylfen innan våldtäckscenerna tar vid. Trots detta lyckas filmen förbli tämligen realistisk utom vid ett par enstaka övertramp då man överdriver blodiga effekter till den milda grad att allting bara blir löjligt.

Om filmen har något egentligt budskap eller om det är bara är meningen att man ska gotta sig åt förödmjukelsen vågar jag inte svara på men om man ska spekulera i en eventuell mening, ligger kanske det genetiska arvet nära till hands. Betyder detta arv verkligen mer än den miljö man växer upp i? Ja, det är väl egentligen ingen fråga som bör besvaras i en filmrecension. Vi lämnar helt enkelt frågan till psykologerna att besvara!

Nära till hands ligger också tanken att filmen vill utmana och vara påfrestande, rent av få tittaren att tänka efter och manifestera sina egna moraliska betänkligheter. Jag tycker kanske inte att filmen är tillräckligt stark för detta och att andra filmer lyckats betydligt bättre med detta uppsåt. Samtidigt måste man också komma ihåg att filmen faktiskt gjordes 1979 och att den i skrivandets stund är över 25 år gammal. Saker och ting förändras över tid, både vårt sätt att uppleva filmen och den utveckling de utmanande filmerna gjort under denna tid.

Men filmen är helt klart kompentent gjord, det här är mer an bara en dussin-bondage-exploition-rulle. Man har lagt ned mer jobb än vad man skulle kunna förvänta på karaktärsdjup och den är också vackrare filmad än vad man hade kunnat förutse genom att analysera handlingen.

Jag rekommenderar filmen till dem som vill fördjupa sig inom genren medan mainstreamfansen av naturliga skäl bör hålla sig på ett rejält avstånd!

Recension: Taken 2 - 2012

Om man har sett första filmen inser man att så fort Bryan Mills (Liam Neeson) åker till Istanbul med sin före detta fru och sin dotter kommer något att hända. Förresten behöver man inte ens ha sett första filmen för att räkna ut det, själv grundprincipen är inte särskilt originell. Det handlar om hämnd för alla dem Bryan dödade i första filmen för att rädda sin dotter, speciellt från en särskilt hatfylld pappa till den som låg bakom trafficking affärerna i första filmen.

Hur som helst så ger sig skurkarna på Bryan och hans familj och han får ta till alla knep han kan för att ta sig och sin familj ur situationen helskinnad. Det är inget innovativt, men det är faktiskt ganska underhållande. Några scener är väldigt intressanta och det är inte ens några actionscener faktiskt, snarare hur man tar reda på var Bryan och hans fru hålls fångna. Det är lite roligt faktiskt. I första filmen letade Bryan efter sin dotter, här blir det omvända roller så Bryan och hans fru sitter fångna och dottern fortfarande är på fri fot. Lite explosioner, en hel del skjutande och ganska mycket biljakter. Underhållande förstunder och/eller som hjärndöd action!

7/10

Recension: Junkyard Dog - 2010

Junkyard Dog

Regi: Kim Bass

2010

Thriller

Audra ringer efter en bärgningsbil efter att ha kört bensinslut på väg till en halloweesfest. Det var förmodligen det sista hon skulle göra eftersom hon istället för en bärgningsbil hamnar i klorna på ett fullständig galning. Han stänger in henne i ett hål i marken där han planerar att förvara henne till månaden är slut, sedan ska hon gå samma öde till mötes som alla de andra flickorna som suttit inspärrade i en månad. Hon ska bli mat till nästa offer!

Strax före att jag började titta på den här filmen läste jag ett negativt omdöme som mer eller mindre baserade sig på att det var för mycket som visades i filmen. Då det är frågan om en kannibalistisk seriemördare kan jag förstå att alla kanske inte riktigt klarar av att se det som hör ihop med detta, men för mig väcktes istället intresset… När man läser om att offret ska tvingas äta människokött i sadistiska lekar känns det som att någon äntligen tagit ut svängarna kring tortyrfilmen och tagit dem ett steg längre utan att det för den skull ska bli löjlig splatter av det hela.

Och splatter är det verkligen inte. Vad personen som uttalade sig om att man skulle få se för mycket har för tidigare erfarenheter vet jag inte men för en luttrad filmrecensent var det i alla fall inte mycket att komma med. Visst, man få se kött… att det är människokött får man tänka sig även om det vid något tillfälle ser ut som att seriemördaren, våldtäktsmannen och kannibalen matar sig hund med tutte. I en annan scen ligger ett öga överst på portionen.

Eftersom som gärningsmannen är känd för oss är jakten på honom inte speciellt spännande. Så när FBI skickar ut en agent, eller specialagent för att vara exakt, vet vi redan att hon kommer att fånga honom till slut, det är bara frågan om när. Några vändningar som skulle kunna ställa till det för slutet på historien sker dock och FBI agenten blir även hon fånge hos den kannibalistiske galningen. Han planerar att använda henne som nästa månads offer men den hårdbarkade agenten kanske inte är lika lätt att ha att göra med som en ung tonårstjej alla gånger.  Det blir en styrkekamp mellan FBI agenten och mördaren där utgången är självklar, det är som sagt bara frågan om när och i och för sig också hur det ska gå till.

Jag tycker den är tillräckligt otäck för att vara underhållande trots att man vet hur det kommer att gå (vilken thriller vet man inte det i?). Är man intresserad av seriemördarfilmer tycker jag absolut att man ska ge den en chans. Skådespelarna är väl inga kandidater för någon Oscar men de fungerar bra i sina roller och jag har inget att klaga på när det gäller regin heller. Det är helt enkelt en lagom bra film för att inte bli besviken men inte en så vass att den kommer att lämna några bestående intryck i flera år framåt.

7/10

Hamilton 2 - Men inte om det gäller din dotter - 2012

Hamilton 2: Men inte om det gäller din dotter

Regi: Tobias Falk

2012

Action

Hamiltons guddotter blir kidnappad av islamistiska terrorister och en fritagningsoperation blir nödvändig. Det hela börjar enkelt nog men blir mer och mer komplicerat av att de stora politiska makterna i väst inte vill att terroristledaren ska gripas. Det ligger mycket bakom och är så komplicerat att samarbete med andra länders underrättelsetjänst inte är ett alternativ. Ingen vet vem som egentligen går att lita på! Men för Hamilton är det enkelt, han söker hjälp av sin vän Mouna som redan finns i mellanöstern där guddottern också ska finnas. Tillsammans med henne och flickans far tar de sig in i borgen där hon hålls fången för att frita henne. De hade dock inte räknat med att stöta på mer än bara terrorister, någon högt upp i västvärldens underrättelsetjänst är beredd att göra vad som helst för att operationen skall misslyckas!

Liksom den första filmen i den här rebooten, som det så populärt kallas nuförtiden, är det här en riktigt bra actionfilm! Persbrandt passar utmärkt i rollen som Hamilton och rör rollen lite hårdare och tuffare än de som gjort den före honom. Jag ser verkligen fram emot en Hamilton 3!

Historien som utspelas är kanske inte unik. Vi har sett fritagningar av kidnappade barn förr och vi har sett personliga vendettor för också för den delen. Men konspirationerna är så pass omfattande i den här att det ger en lite extra boost till storyn. Ju längre filmen går desto mer oklart är det hur involverade västvärldens underrättelsetjänster egentligen är i terroristernas verksamhet. Det hela verkar faktiskt mycket realistiskt eftersom vi alla vet att det är pengarna som styr. Vad skulle vi göra utan oljemiljonerna från mellanöstern?

Det är inte bara Mikael Persbrandt som gör filmen full rättvisa heller! Det är överlag realistiskt skådespeleri från alla håll. Det som också förstärker filmen är att den utspelar sig på en internationell spelplan. Det är inte bara i lilla Sverige saker och ting händer som det tenderar att vara i vanliga polisfilmer. Fast å andra sidan är det här ju ingen polisfilm utan snarare en agentfilm! Ska vi jämföra så ligger väl James Bond närmast till hands. Åtminstone den James Bond som numera verkar vara den som gäller, det vill säga actionfilmer utan den initiala humor som förr gjorde filmserie speciell. Det här är nämligen humorlös action, det finns inte några kvicka oneliners och det tackar jag för!

Jag tycker det här definitivt är en värdig uppföljare och kanske till och med nästan bättre än den första filmen. Det är helt enkelt ett nytt äventyr och med ett sådant fungerar det väl kanske lite mer som ny film än som en traditionell uppföljare. Enda brasklappen jag vill slänga in är att man har lagt till saker och ting i Hamiltons förflutna som i alla fall mig veterligen inte har funnits med innan. Jag har aldrig hört talas om att Hamilton en gång skulle ha haft en familj till exempel. Fast vad vet jag, minnet kanske sviker… Hur som helst känns det inte som att det passar in med hans karaktär! Det är förvisso förhållandevis oviktig information som egentligen bara nämns i förbifarten men det lägger ändå till något om Hamiltons bakgrund oms jag inte tycker passar riktigt in där! Överlag dock en höjdarrulle!

8/10

Bilder: © Pampas Produktion AB

Recension: The Tall Man – 2012

Inte för att jag har hört talas om det tidigare men The Tall Man är tydligen någon slags legend i still med The Boogeyman som rövar bort barn från sina föräldrar. Mer än så behöver man egentligen inte avslöja av handlingen. Inte för att det egentligen handlar om några övernaturligheter, vilket jag nog hade föredragit – omslaget är ju som gjort för det dessutom – men barn som försvinner är det gott om. Det hela utspelar sig i ett litet samhälle där en stor mängd barn har försvunnit. Man skyller på The Tall Man…

Sanningen är förstås någon helt annan men inte ens när filmen är slut kan man med hundraprocentig säkerhet säga hur det ligger till, vem som egentligen är skyldig och motivet bakom dåden (om det nu finns något då förstås?). Det finns gott om twists i filmen och de förvaltas väl, men trots detta är det, åtminstone till en början, en ganska tempofattig film. Man vill veta mer men förvägras information. Det kunde ha varit hur spännande som helst men alla möjligheter slarvas bort.

Efter halva filmen ungefär händer något och det blir plötsligt oerhört spännande och intressant och jag tänkte – NU äntligen kommer det loss! Tyvärr vara det inte många minuter och man börjar istället fundera över hur man ska lyckas fylla ut den återstående tiden med vettig historia som kan förklara alla händelser. Mjo, eftersom jag till slut ändå inte får alla svaren drar jag slutsatsen att allt man fyller denna tid med inte är ”vettigt” eftersom det inte är förklarande. Missförstå mig inte, jag tycker om när man får fundera lite extra och när allting inte serveras på silverfat men här är det alldeles för många onödiga frågetecken för att jag ska känna mig helt nöjd.

5/10

Bitter Feast – 2010 - Tänk dig för innan du skriver en negativ recension...

Efter att en matkritiker förstört en kändiskocks karriär, det är åtminstone hans uppfattning kidnappas matkritikern och få utstå allehanda utmaningar för att överleva kockens sadistiska utsvävningar. Till saken hör att matbloggaren gjort det till sin sak att bara skriva rejäla sågningar…

Jag tycker faktiskt att det är en ganska annorlunda film. Inte för att det handlar om en kidnappning och tortyr, det är inget ovanligt. Snarare är det utmaningarna som ingår i själva tortyren som är specifika. Att stå för sina recensioner och verkligen bevisa att man kan leva upp till sina påståenden. Hur lätt är det egentligen att steka ett perfekt vändstekt ägg, eller grilla en medium rare biff? Inte så lätt som man kan tro kan jag avslöja! Det blir en tämligen blodig historia som eventuellt blandar in ett barndomstrauma.

James LeGros är utmärkt som den känslokalle stjärnkocken Peter Grey och det gör för den delen Joshua Leonard som offret JT Franks också! Det är en perfekt avvägd symbios mellan sympati och skadeglädje och någonstans övergår dessutom sympatin till förakt! En utmärkt film tycker jag, den är tillräckligt absurd för att vara realistisk. Är verkligen en bloggares makt så stor?

Det är en klart godkänd rulle som innehåller både blod och våld på ett realistiskt plan!

7/10

Ticket Out – 2010 - Ibland räcker lagen inte till

Efter en rättegång slår rätten fast att pappan till två barn ska han rätt att träffa sina barn och ha gemensam vårdnad. Bevis för någon fysisk misshandel av sonen finns inte även om mamman vet om detta. Resultatet blir att mamman rymmer med sina två barn, trots att pappan har lagen på sin sida, för att säkerställa att han inte kan skada sonen igen.

På sin höjd en medelmåttig thriller. Inget som får en att höja på ögonbrynen finns någonstans. Det är kanske inte usla skådespelare, de sköter sig hyggligt, men manuset är så tråkigt och ospännande att det inte finns många behållningar av filmen. Man försöker röra till det lite genom att ge flertalet roller personligheter som gör att man inte riktigt vet var de hör hemma, vilken sida av striden de står på så att säga. Det är dock aningen för tydligt vad som kommer att hända i slutändan även om man under filmens gång hinner fundera lite över vilka turer som kan tänkas inträffa.

Möjligen finns det ett budskap om att lagen inte alltid räcker till eller att domstolens uppfattning och de fysiska bevisen inte är allt man bör ta i beaktande men om man har försökt att göra en samhällskommentar med filmen har man verkligen misslyckats.

3/10

Amateur Porn Star Killer - 2006 - Våldtäkt och terror

Amateur Porn Star Killer

Regi: Shane Ryan

2006

Horror

Brandon ser trevlig ut och han har inga problem att få kontakt med tjejerna. Under ytan döljer han dock en mörk hemlighet som Stacy – den unga tjejen han nyss har raggat upp, snart kommer att bli varse. Han övertalar henne att följa med honom till hans hotellrum där han undan för undan lirkar sig in i hennes medvetande. Han övertalar henne att ta av sig plagg efter plagg medan han filmar händelserna, åtminstone till en viss gräns innan han tvingar sig på, förnedrar och våldtar henne strax innan hon dör.

Själva idén med att en gärningsman kidnappar unga flickor för att våldföra sig på dem framför kameran innan han dödar dem är kanske inte ny, men helt klart en tilltalande idé i en snuffilmsimitation, som det här trots allt är frågan om. Jag får väl erkänna att jag blev lite besviken och hade hoppats att den skulle vara lite starkare. Men att det är en briljant imitation av denna genre som är så udda att ingen hittills kunnat bevisa dess existens.

                                     

Det är hur kass bild som helst och man får inte se några smaskiga detaljer överhuvudtaget men det är väl det som är lite grejen. Det man får se är den film som förövaren spelar in och har denne usel utrustning borde resultatet bli ungefär så här. Man kan väl tycka att han borde ha fokuserat något mer på grafiska detaljer för att få ut något av sin egen inspelning sedan men så är alltså inte fallet. Och detta får eventuellt också sin förklaring i slutet av filmen men det är inget som jag kommer att avslöja här.

Däremot är det så dåligt ljud emellanåt att det är svårt att uppfatta dialogen. Detta beror förstås delvis på att ljudet ska vara dåligt för att illusionen ska bli fulländad men också på att filmens soundtrack överröstar rösterna. Jag gillar soundtracket och tycker musiken förstärker filmen på många sätt och skapar atmosfär åt handlingen. Men samtidigt påverkar det realismen negativt, då jag inte tror att en äkta film av den här typen hade haft musik överhuvudtaget!

Brandon (Shane Ryan) beter sig steglöst mer och mer våldsamt ju längre filmen går och det är precis den bild jag har av en våldsverkare av den här typen, den inställsamme och smickrande ynglingen som sedan byter karaktär och lirkar med offret så att hon ska följa hans pipa. Kameran fladdrar lite hit och dit och i kombination med den taskiga bilden döljs effektivt det som egentligen händer och vi tittare får använda vår egen fantasi istället. Jag brukar hävda att det ger en starkare upplevelse men i det här fallet är jag inte säker på det! Jag hade istället önskat att våldet och sexualiteten varit i bild istället för utanför. Det blir lite väl lamt och eftersom filmen har ett ganska långsamt tempo blir det lite svårt att hålla intresset vid liv även om filmen bara är drygt 70 minuter lång.

Klart intressant och sevärd, men inte det mästerverk jag hade hoppats på.