Zootropolis – 2016 – Vuxna ämnen i nutid

Jag måste säga att jag tycker man har lyckats ytterligare lite bättre med den svenska titeln på den här filmen. Och det är väl antagligen för att jag har lite speciell, långsökt, humor. Filmen som på engelska heter Zootropia blev till det försvenska ordet Zootropolis. Fattar ni? Filmen handlar ju om poliser! Haha

Men det är inte det enda den handlar om. Det är förstås framförallt en film om vänskap och sådan respekt som växer fram över tid. Ingenting som vittnar om en ny historia egentligen. Vi har sett allt förr när det gäller själva handlingen. Men som vanligt när det handlar om Disney så är det också frågan om vilken form man valt att stöpa filmen i. Här har man onekligen lyckats perfekt med den animala rollbesättningen. Det var rätt länge sen jag såg en Disneyfilm där man lyckats med djurbeståndet så perfekt. Kanske får man gå tillbaka ända till Robin Hood för att för motsvarande förmedlat till TV-soffan.

I bakgrunden finns också ganska vuxna ämnen. Jag får absolut tankar som för mig till delar av mänsklighetens historia som vi aldrig får glömma. Om tider där människor behandlades utifrån förutfattade meningar om hudfärg, religion eller sexuell tillhörighet. Vänta nu förresten, det är ju precis det som åter sker i dagens samhälle! Men för att inte göra den här texten allt för politisk nöjer jag mig med att konstatera min upptäckt. Den som vill göra djupare kopplingar bör se filmen och skaffa sig en egen uppfattning.

Jag gillar den verkligen, men jag måste erkänna att jag var tvungen att se om den ett par gånger innan ”polletten” trillade ner helt och hållet. Innan jag knäckte koden för filmen så att säga. Det var det definitivt värt! Det här är Disneys 54e klassiker och blurayutgåvan ser helt fantastisk ut. Visserligen är det väl ingen som egentligen hade trott någonting annat? Inte jag i alla fall. Jag har sedan länge insett att Disney borgar för kvalitet.

8/10

Bilder: © Disney

Tommy Snöberg Söderberg

Tävling!

Vill du vinna ett eget exemplar? Det kan du göra! Skicka bara ett mail till tommy@fanatiskfilm.se senast 20160801 och berätta varför just du ska vinna filmen! Vi har tre exemplar att göra av med så var inte blyga.

Star Wars: Episode VII – The Force Awakens – 2016 – Darth Vader är saknad!

För länge länge sedan, i ett land långt långt borta, gjordes en gång en film som handlade om ett krig mellan rebeller och det onda imperiet. Det var en mycket speciell film som sedermera har gott till filmhistorien. Det var speciell i flera avseenden men det jag vill komma till här och nu är att det var en film som började mitt i händelseförloppet. Filmen hette Star Wars : Episode IV – A New Hope. Just det där med att börja med den fjärde episoden i en serie händelser var antingen väldigt dumt eller väldigt smart. Just då tyckte jag nog det var konstigt, om jag ens var medveten om det. Senare sällade jag mig till skaran som menar att det är sådana detaljer som gör filmen så speciellt. Jag vill minnas att ryktet som florerade var att det fanns planer på totalt nio filmer. De tre som gjordes ursprungligen, tre som utspelade sig tidigare och tre som utspelade sig senare.

Med facit i hand kan vi konstatera att det numera existerar en trilogi med handlingen även före originaltrilogin. Och det här är alltså den första som utspelar sig efter den. Film nummer sju i serien med samma episodnummer. Det som är spännande med det här är att man redan är så bevandrad i historien att man gärna vill han en historia man känner igen grunden i. Lämpligen tar man med skådespelare och karaktärer från de tidigaste filmerna för att göra nostalgikänslan så hög som möjligt. Sagt och gjort, det är precis vad man har gjort med denna sjunde film. Vi ser Harrison Ford som Han Solo, Carrie Fisher som Prinsessan Leia och Mark Hamill som Luke Skywalker. Kanonbra tänkt helt enkelt. Att alla inte har ledande roller är inget hinder, man måste förstå att handlingen inte längre kretsar kring dessa karaktärer som de gjorde i originalfilmerna.

Man han gjort ett bra jobb med att koppla ihop vad som kunde hänt efter att de tidigaste filmerna tog slut. Han och Leia har barn tillsammans och Luke är den siste Jediriddaren. Det finns referenser till Millennium Falcon, referenser förresten… skeppet är ju med i filmen. Vad mer kan man begära? Darth Vader refereras på ett bra sätt men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag var besviken på hans ”ersättare”. Det är klart att Darth Vader inte är med men det finns en annan maskbeklädd karaktär som är tänkte att före tankarna till den kände filmskurken. Han kommer tyvärr till korta i de flesta scener han medverkar i. Det är helt enkelt inte samma sak utan Darth Vadar. Det går inte att komma ifrån.

Det finns mycket annat jag inte heller gillar. Det är på tok för mycket publikfriande humor. Så där klämkäckt som actionfilmer ska vara nuförtiden. Jag finner inte riktigt den humorns i de tidigare filmerna. Det är lite för ”enkla” lösningar med vissa saker, det är för mycket upprepningar av sådant som tidigare gjorts. Jag inser att balansgången mellan referenser och hommage till tidigare händelser och upprepningar är hårfin. Ingen ska komma och säga att man inte är trogen handlingen som tidigare har varit utstakad. Men det blir ändå fel i mina ögon. Det är ett gediget hantverk men det saknas den där lilla extra känslan som för upplevelsen mot de riktiga höjderna.

Jag ska hålla den här texten spoilerfri så det är svårt att gå in på detaljer. Jag ser helt klart fram emot nästa del i serien även om jag tycker att man kunde ha gjort bättre ifrån sig här. Betyget pendlar mellan två möjligheter och har lite svårt att bestämma mig. Å ena sida är det mycket välgjort och underhållande, medan det å andra sidan är lite för klämkäckt och ytligt på sina ställen. Men jag väljer till slut att dela ut det högre av mina två alternativ.

7/10

Bilder: ©2016 & TM Lucasfilm Ltd. All Rights Reserved.

Tävling! – BIG HERO 6 – DISNEYKLASSIKER!

Nu är det dags att anmäla sitt intresse för den här attraktiva tävlingen. Den är attraktiv därför att du kan vinna ett ex av den senaste Disneyklassikern! BIG HERO 6!

Det du behöver göra är att skicka din adress till tommy@fanatiskfilm.se tillsammans med en slogan på högst tio ord om vad som gör Fanatisk Film så bra! Tre ex av filmen på blu ray kommer att byta ägare. Vill du vara en av dem? Ja, då är det dags att vässa geniknölarna och börja motivera! J

Du måste ha en adress i Sverige för att kunna delta i tävlingen.

Tävlingen är aktiv till klockan 23.59.59 2015-06-30.

Lycka till!

Big Hero 6 – 2015 – Disneyklassiker nr 53

Faktum är att den här Disneyklassikern helt och hållet hade gått mig förbi om inte det faktum att jag blev påmind av en pressrelease hade inträffat. Av det kan jag dra två slutsatser. Dels är jag ovanligt ouppmärksam och dels har man misslyckats ganska kapitalt med att göra reklam för sin produkt. Jag menar, jag ska inte behöva vara särskilt uppmärksam för att få nyss om en ny Disneyklassiker, det är lite mot lagen – eller nåt…

Sen kan man som vanligt fråga sig varför en alldeles ny film plötsligt blir en klassiker men vi har debatterat det så många gånger att jag är lite trött på frågeställningen. Från och med nu räknar jag det enbart som en film i en filmserie med siffror på ryggen. Och den siffran är 53 i det här fallet. Den passar bra in i hyllan bland de andra.

Disney borgar för kvalitet som vanligt. När det gäller yta och utförande är det hur snyggt som helst och det finns verkligen inget att klaga på. Innehållet är det däremot lite si och så med. Det är en lite för standardiserad historia för min smak. Man behöver inte ha sett eller läst särskilt mycket för att genast känna igen sig. Det kanske är lite annorlunda karaktärer men grunden är den samma som är berättad tusentals gånger förr.

Tecknarstilen som en gång i tiden var synonym med Disneyanimationer är som bortblåst. Det finns inget av den klassiska stilen här. För mig skulle det lika gärna kunna vara en film från Pixar, det är ungefär känslan som jag får. Det är absolut inget ont i det eftersom de onekligen är kända för sina fantastiska animationer också men riktigt samma nostalgiska känsla får jag inte. Dessutom är det animerade människor vilket för min del blir lite konstigt. Jag är van vid att karaktärerna ska vara djur.

Däremot är det upplyftande att det är en ”riktig” historia som berättas och inte en massa lösrykta scener som täckmantel för en massa sångnummer. Det är istället en film med början, mitten och ett slut. Och det finns så klart en sensmoral eller två inbakade längs vägen.

Bland de svenska rösterna hörs bland annat Morgan Alling, Benjamin Wahlgren, David Lindgren, Nour El-Refai, Steffo Törnquist, Tomas Bolme och Per Myrberg. Jag tycker de funkar bra och eftersom jag föredrar att se just Disneyfilmer dubbade till svenska har jag inget att klaga över. Väljer man att se den engelskspråkiga varianten hittar vi istället namn som jag knappast känner till. Det behöver inte vara någon nackdel men det är i alla fall inte en av filmerna som kryllar med kändisar i rollistan.

Överlag är det trots allt ganska underhållande trots att historien är lika gammal som berättarkonsten. Ytan tar överhanden och det är snyggt utfört. Det är kanske det som är det viktigaste för Disneyproduktionerna numera? Det är underhållande att se i alla fall!

6/10

Bilder: ©2015 Disney

Flygplan 2: Räddningstjänsten – 2014 – slår originalet på fingrarna!

När jag läser igenom min recension av första filmen förundras jag över hur pass snäll jag har varit mot den. Mina minnen av den är inte goda, i dubbel bemärkelse! Spontant är det här en mycket intressantare film. Det kanske gäller i synnerhet om man har passerat 40-strecket? Jag tror nog att man har utmärkt utbyte av den här som liten, minst lika bra som den första filmen, men för oss som är lite äldre vill jag påstå att den här levererar mer. Således kan Flygplan 2 sälla sig till de ytterst få uppföljare som faktiskt slår originalet på fingrarna. Det är inte dåligt!

Filmen tar sin början när Dusty Spridenfält redan har nått den berömmelse han så ivrigt eftersökte i första filmen. Hela staden är upprymd av gläjden och turismen ser ut att blomstra. Men så väl som alla andra så blir Dusty äldre. Hans växellåda behöver bytas ut och det finns helt enkelt inga att skaffa fram någonstans. Samtidigt kommer det nya krav på minst två brandfordon för att flygplantsen ska kunna behållas. För att göra en lång historia kort (och fri från spoilers) anmäler sig Dusty för tjänstgöring. Men först måste han certifieras, något som visar sig vara lättare sagt än gjort.

Jag har sagt det förr men det är sällan Disney-berättelser är särskilt nyskapande. Oftast gör det ingenting utan man kan uppskatta gulligullet ändå. Man får ta det för vad det är helt enkelt. Det är precis likadant här. Det är inget nytt under solen. Dusty kommer in som outsider i räddningstjänsten och slutat som en av gänget där alla ställer upp för varandra till 100 %.

Förresten så är filmen dedikerad till alla brandbekämpare där ute och det är väl inte mer än rätt. Härmed dedikerar jag även den här recensionen åt dem som är beredda att offra sina liv för att rädda andra. Det finns få saker som är lika beundransvärt i min bok!

Det är som sagt en bättre film än den första. Jag var riktigt överraskad över hur underhållen jag var. Det är snyggt animerat, även om det förstås inte kommer i närheten av vad man lyckades göra med Bilar. Flygplan är och förblir lillebror till bilar men med den här filmen krymper åtminstone avståndet något!

7/10

Bilder: ©Disney

Guardians of the Galaxy – 2014 – Disney Distribuerar Marvel!

Jag må skämmas men allt som oftast har jag inte hört talas om det som ligger till grund för Marvel-filmerna nu för tiden. Bakgrunden till den här filmen är inget undantag. Det jag kände till sedan tidigare inför filmen var den trailer som jag hade sett på någon annan Blu-Ray från Disney. Att det är just Disney som ligger bakom släppet, eller åtminstone distribuerar den, ser jag som positivt. Ibland hör man en hel del negativa kommentarer om Disney och Star Wars episod VII men ser det ut på det här viset kommer inte jag att klaga i alla fall.

Äventyret i sig är väl inte jättemoget kanske. Det riktar sig sannolikt mot en målgrupp som är betydligt yngre än undertecknad. Jag har inget emot detta, det är underhållning, det är det viktigaste. Man ska inte tro att man får några överraskningar när det gäller moraliseringar och liknande. Den här bryter inte mot några konventioner. Har man sett en amerikansk hjältefilm har man sett alla skulle man slarvigt kunna säga. I just det här fallet är det frågan om ett antal personer som från början inte kommer riktigt överens men som senare finner hur samarbetet och det slutgiltiga målet sammansvetsar dem. Det är verkligen inte unikt. Men eftersom persongalleriet är så pass udda blir det underhållning av det i alla fall. Dessutom ser det jäkligt snyggt ut.

Förväntningarna jag hade på filmen var att det skulle vara en ganska humorbefriad film men där hade jag fel. Det är tvärtemot en mycket humoristisk actionfilm. Man har verkligen inte sparat på humorn någonstans. Det är klart att det inte handlar om crazykomik eller liknande. Det är helt enkelt de vanliga kvickheterna som brukar vara med i filmer som denna.

Lämpligen befinner man sig i övre tonåren för att tillgodogöra sig filmen på bästa sätt. Man kan nog vara yngre och fortfarande se den på ett bra sätt. Är man äldre som undertecknad fungerar det också bra. Med andra ord fungerar den för de flesta om man bara är medveten vad det är man tittar på. Jag gillar den och ser fram emot en uppföljare som enligt vad jag förstår är planerad till 2017. Den som väntar på något gott väntar inte för länge eller vad det är det heter. Fast jag vill inte vänta längre, jag vill se nästa film nu, med detsamma!

8/10

Bilder: ©2014 MARVEL. www.marvel.com

Agents of S.H.I.E.L.D. – 2013 – Den första säsongen!

På senaste tiden har jag tittat rätt mycket på serier, även om jag egentligen är mycket mer intresserad av film. Det finns en annan typ av berättande som går förlorad när man tittar på serier, en annan dramaturgi helt enkelt. Men eftersom Agents of S.H.I.E.L.D. är en Marvel produktion, och jag älskar superhjältar, var det ändå med spänt intresse jag satte igång. En annan sak med serier är ju förresten att det tar så lång tid att nå sitt mål. Även om jag vara skriver om första säsongen här ska man ändå komma ihåg att den ligger på 6 DVDer med 4 avsnitt på varje. Det tar en stund att ta sig igenom.

Från början får vi mest bekanta oss med karaktärerna och några fall som hjälper oss att förstå vad agenterna egentligen sysslar med, vad som är deras agenda och vilken typ av fantastisk teknologi som står till deras förfogande. Det är inte vidare sammanhållande berättat i de första avsnitten, det tar nog ett tiotal innan det blir en någorlunda kontinuerligt handlingen som följer avsnitt till avsnitt. Före dess har det funnits vissa bitar men nu tar det sig en vändning mot en storskurk som allt kan knytas till. Det är också nu det börjar bli riktigt bra!

Det finns inga direkta superkändisar i rollerna även om Samuel L. Jackson dyker upp ett par gånger. Däremot refereras det livligt till tidigare Marvelfilmer och karaktärer. Känner man inte till historierna får man nog mindre utbyte av serien skulle jag tro. Men jag gillar de karaktärer man har byggt upp. Jag gillar de som fått i uppdrag att spela dem och jag tycker samtliga gör ett riktigt bra jobb. Clark Gregg som Agent Coulson, Ming-Na Wen gör en tystlyten men synnerligen effektiv agent May. Den mest intressanta är kanske Chloe Bennet eller i alla fall hennes rollkaraktär Skye, varför får ni ta reda på själva. Iain De Caestecker och Elizabeth Henstridge gör teamets forskarduo och Brett Dalton den livsfarlige Grant Ward! Efter första säsongen har jag definitivt fått mersmak och ser verkligen fram emot mer! Det blev en riktigt underhållande första säsong när man väl hade identifierat och korrigerat barnsjukdomarna. Jag gillar det här!

8/10

 Bilder: © 2014 Marvel & ABC Studios

Maleficent – 2014 – fantastiskt vackert genomfört!

Egentligen hade jag ingen aning om att det här är en berättelse som grundar sig i en helt annan film, nämligen Törnrosa. Törnrosa i sin tur bygger väl på en äldre saga men här är det alltså lätt att dra paralleller till Disneys tecknade film från 1959. Vad vi inte får se i den tecknade filmen är vad som egentligen föranledde den onda häxan att vara ond. Det är väl egentligen den historien vi får se här.

På sant Disneymanér är det fantastiskt vackert genomfört. Filmen börjar hur lyckligt som helst men det råder ingen tvekan om vilken väg den kommer att ta. Maleficent spelas först av en yngre flicka och sedan en lite äldre för att slutligen gestaltas av Angelina Jolie. Jag tycker hon gör det alldeles utmärkt! Det är inte min favoritskådis på något sätt men ändå brukar hon lyckas bra med det hon tar sig för. Gillar man sagor, fantasy och älvor borde man gilla den här filmen.

Men allt är inte guld och gröna skogar. Det som från början är en vacker film, bildligt talat blir snart en riktigt ond betraktelse. Anledningarna blir uppenbara och ett klart tillskott till den historia vi redan känner till. Törnrosa får en förbannelse över sig, att sova i ett dödsliknande tillstånd för all evighet. Det enda som kan häva förbannelsen är äkta kärleks kyss, något som är lättare sagt än gjort att finna. Elle Fanning gör rollen som Törnrosa/Aurora på ett ypperligt sätt och jag gillar också Sam Riley som får uppdraget att agera som olika djur. Det är lite svårt att förklara men allt eftersom Maleficent förvandlar honom måste han anpassa sitt skådespeleri.

Det händer inte ofta men Maleficent är en sådan där film som trollbinder från första stund till den sista. I alla fall nästan ända fram till slutet. Kanske finns det några vändningar man kunde ha klarat sig utan men nu är jag nog onödigt hård. Antagligen är det bagateller och petitesser i sammanhanget och mer en produkt av att jag nästan aldrig är helt nöjd, än filmiska kvaliteter. Blurayutgåvan, som den här texten baserar sig på, ser helt fantastisk ut och jag ångrar verkligen inte att jag tog mig tid att se den här!

8/10

 Bilder: © Disney