Pettersson och Bendels Nya Affärer – 1945 – Extramaterialet!

Som uppföljare till Pettersson & Bendel från 1933 är det här en helt och hållet osannolik film! Det är inte det att det rör sig om helt andra skådepelare eller att humorn är av ett annat slag. Det är kopplingen mellan de två filmerna på det handlingsmässiga planet som spricker. Utan att bjuda på någon spolier kan vi väl säga att sinnesstämningarna mellan de två skiljer sig en aning mellan de två filmerna.

Det bästa är därför att helt enkelt strunta i filmen från 1933 och betrakta det här som en helt egen film. Något som jag tror och hoppas att man faktiskt gjorde också. Detta även om filmen, liksom föregångaren bygger på en bok av Waldemar Hammenhög.

I den här kommer Bendel tillbaka till Sverige. Eftersom han är utlänning behöver han någon som kan gå i god för honom och hans gamle vän Pettersson är inte sen att göra det. Snabbt börjar de göra affärer. Pettersson har lite problem med firman och är nästan i begrepp att gå i konkurs så Bendels idéer är mer än välkomna. Halvskumma affärer ger dem snabbt pengar vilka kan investeras i nya affärer.

Det låter bekant eller hur? Men det finns en liten skillnad i denna. Det är inte bara Pettersson och Bendel som sysslar med skumraskaffärer. Det finns fler än bara Pettersson som kan charma och han låter sig också charmas. Bendel ser dock till att allting till slut löser sig på bästa sätt för dem. Att låta någon annan lura pengar av dem låter sig verkligen inte göras!

Jag lyckades inte uppfatta någon nationallitet eller etniskt ursprung av Bendel den här gången. Möjligen är han spanjor? Han är uppenbarligen utlänning och ett visst utlänningshat finns det också. Du som är utan arbetstillstånd ska inte komma hit och ta jobben från oss är en replik som fälls. Om inte ordagrant så i alla fall med den innebörden. Jag som trodde att det var en inställning från 2000-talet men tydligen inte… Men helt oavsett skumraskaffärer eller inte så är Bendel ett offer den här gången. Han talar om sitt förtryckta folk och om det som har blivit stulet från dem. Dessutom nämns att han har en kvinna han älskar i ett annat land. En helt ny bild av honom tycker jag.

Det vimlar av kändisar i den. Thor Modéen som Pettersson är förstås den stora stjärnan. Arne Lindblad spelar Bendel och förutom dessa finner vi till exempel John Botvid, Hjördis Pettersson och Sigge Fürst. För den som är mer bevandrad i äldre svenska filmer än jag lär det ploppa upp fler namn i skallen. Jag nöjer mig med att konstatera att det är många jag känner igen. Så var namnminnet inte det bästa hos undertecknad heller.

Ska man jämföra då. Det är en betydligt lättsammare film än den första. Det är buskis och ganska tramsigt tycker jag. Charmigt, det ska erkännas, men fortfarande tramsigt. Det krävs inte speciellt mycket för att hänga med och det mesta sköter sig själv så att säga. Det är absolut underhållning för stunden som jag brukar säga.

6/10

Filmen återfinns på Studio S Entertainments utgåva av Pettersson & Bendel som extramaterial.

Kungliga Patrasket – 1945 – Edvin Adolphson är fantastisk!

Regi: Hasse Ekman

Drama

Det sägs att Hasse Ekman här gör en film om sin far, Gösta Ekman den äldre. Det är ett älskat porträtt fullt av kärlek, men heller inte utan ett visst mått av kritik. Åtminstone i det avseendet att han belyser svårigheterna att växa upp i en skådespelarfamilj och ständigt behöva jämföras med den tidigare generationens aktörer. Det spelar förstås ingen roll om det handlar om skådespeleri eller något annat yrke, att ständigt behöva jämföras med sina föräldrar kan sannerligen inte vara lätt.

Lyckligtvis har jag inga direkta förkunskaper när det gäller Gösta Ekman d.ä. och behöver inte jämföra historien i filmen med några verkliga scenarion. Filmen står på egna ben för mig och hade jag inte vetat hur släktbanden ligger till hade jag inte behövt ta dem med i beaktandet. Det är en film med ett budskap, fantastiska skådespelarprestationer och inget mer egentligen. Så ser jag på saken!

Stefan Anker är teaterdirektör och den givna stjärnan i showen. När han planerar att sätta upp en ny pjäs funderar de andra familjemedlemmarna på att helt sonika lämna teaterlivet. Och inte bara funderar, de gör det också. Han står nu ensam inför publiken och recensenterna som gång på gång skriver att hans föreställningar är fiaskon. Han ger sig inte och inte förrän hans dotter håller på att mista livet i barnsäng går det upp för honom vilka värderingar som är de viktigaste för honom.

Edvin Adolphson spelar huvudrollen som Stefan Anker och som förtexterna så fiffigt anger är alla andra egentligen bifigurer till denna. I förtexterna benämns de andra bara som ”hans son” eller ”hans fru”. Det blir lite teatraliskt över det hela och vad skulle väl passa bättre i en film som denna. Hur som helst är Edvin Adolphson fullständigt fantastisk i rollen, från första början till sista minuten. Inget får honom att för ett ögonblick släppa den rollkaraktär han gestaltar. Det är ett klart imponerande arbete som borde belönas med en utmärkelse tycker jag. Det är sällan man ser sånt totalt fokus och sådan fullständig briljans.

Hans son spelas förstås av Hasse Ekman själv som blir totalt överspelad av Edvin Adolphson. Som sig bör alltså, eftersom fadern ska vara den dominante. Lika lite kommer någon av de andra skådespelarna i närheten av honom, utom möjligen Stig Järrel som jag aldrig har sett bättre tror jag. Nåja, det ska jag låta vara osagt, men riktigt bra är han i alla fall. Synd att han inte har en större roll!

Men det är inte bara skådespelarprestationer som håller upp filmen. Det är också ett bra manus och en mycket intressant historia. Läser man om filmen på IMdB står det att det handlar om en skådespelarfamilj i tre generationer som det går lite upp och ner för. Det är baske mig en alldeles genial beskrivning. Det är precis det som det handlar om – och på ett fantastiskt sätt!

8/10