Sushi Girl – 2012 – Förbannat rå!

Vid första anblicken kan man väl tro att det här är en stjärnspäckad film. Eller rättare sagt, det är en stjärnspäckad film, men kanske inte med A-kändisar. Jag vet inte hur det står till med kunskaperna om Tony Todd, Danny Trejo och Michael Biehn hos massorna. Bland de som läser den här bloggen gissar jag att det är solklart. Det är lite kult över dem förstås även om jag genast ska dräpa stämningen genom att säga att ett par av dem inte är med särskilt länge innan de går hädan.

Det är däremot Mark Hamill, som väl alla känner till från George Lucas storfilmer om en viss Jedi riddare. Det är förstås Star Wars filmerna jag syftar på. Han kommer väl alltid att vara förknippad med dem och ska sanningen fram är han inte speciellt bra skådespelare. Här funkar han hyfsat men det är definitivt lite karikatyr över rollen. Något som däremot är riktigt roligt att se är Noah Hathaway som åtminstone inte jag har sett göra en roll sedan The Never Ending Story! Och när var det?? 1984!! Han har visserligen haft några roller sedan dess men har inte varit med i överdrivet många produktioner. Jag måste säga att han är filmens pärla och står för den klart bästa prestationen. Han är ingen söt lite pojke längre…

På omslaget stoltserar man med Tarantinos namn. 100 % Tarantino Style, kan man läsa. Det är förstås ren bullshit! Jag ser åtminstone inte något åt det hållet men jag antar att man bygger sitt påstående på att det finns vissa vaga likheter med Reservoir Dogs. Jag kan icke för mitt liv förstå hur man vid sina sinnens fulla bruk kan jämföra men det är säljer väl ett och annat exemplar av filmen kanske. Men lite märkligt blir det, eftersom jag bestämt hävdar att Tarantino är en imitatör när det kommer till filmskapande, att man hävdar att filmen är en lik en skapelse av en imitatör. För mig blir det syntax error i huvudet.

Men alldeles oavsett namnets dragplåster så gillar jag filmen. Den är både rolig och förbannat rå! Det var ingen ordvits menad där, ingen anknytning till filmens titel även om man skulle kunna tro det. Nej, det är riktigt rått våld och faktiskt nästan lite otäckt emellanåt. Inte så att man som luttrad filmtittare ryggar tillbaka på nåt sätt, men jag blev klart imponerad över hur välgjort allting var. Det finns helt klart en nerv i filmen som inte ska förringas.

Manuset i sig är väl inte superintellektuellt. Vi har sett det förr i en eller annan form, eller åtminstone till innehåll. Det som är speciellt med den är här kanske som titeln antyder – Sushi Girl. Under hela filmen, som mestadels utspelar sig i ett enda rum, ligger en naken kvinna på bordet som en jättelik levande tallrik. Hon serverar sushi på sin nakna kropp. Om det är en verklig japansk tradition som filmen vill göra gällande, eller inte förtäljer inte historien. Hon ska ligga där och inte reagera på vad som händer runt om kring henne, vilket blir lättare sagt än gjort. Men är man ordentligt tränad på saken så ska det gå.

7/10

They Wait - 2007 - En stabil spökhistoria

They Wait

Regi: Ernie Barbarash

2007

Horror

I samband med en begravning beger sig Sarah (Jamie King) och Jason (Terry Chen) tillsammans med sonen Sam (Regan Oey) till Chinatown för att närvara. De trodde att de visste vem Jason farbror egentligen var men nu börjar en efter en obehaglig sanning uppenbara sig. Det är dessutom den hungriga spökmånaden och enligt folktron den tid på året som de oroliga och disharmoniska andarna har chansen att påverka vanligt folks liv. Och framförallt om man äger förmågan att se dessa plågade själar, en förmåga som både Sarah och hennes son besitter. Plötsligt blir sonen sjuk och ingen läkare kan förstå vad han lider av, Sarah är dock övertygad om att hans själ är besatt av en ond ande som måste drivas ut. Tiden är dock knapp och hon har bara fram till soluppgången på sig att övertyga sin omgivning om att hon har rätt…

Nu är det här förvisso ingen asiatisk film utan är producerad i Kanada, men majoriteten av skådespelarna är asiatiska och den grundar sig helt klart i asiatisk vidskeplighet. Att se vi västerlänningar kanske drar hela, eller åtminstone stora delar av Asien även en och samma kam är en annan sak. Jag kans inte påstå att jag själv kan separera de olika sägnerna och myterna från varandra, men visst påminner de här kinesiska mysterierna en hel del om vad man kan stöta på i några av de mest kända japanska spökfilmerna!

                                          

Lyckligtvis har man ändrat på några saker i alla fall, det är inte frågan om att hitta ett barn vars kvarlevor gömts någonstans a la Ringu eller Dark Water utan snarare om det motsatta, det är ett barn som blir besatt av en vuxen ande istället. Dramaturgin känns dock igen och om man sett några spökfilmer av det slaget lär man inte blir speciellt överraskad av den här. Fast det är faktiskt ett mycket bra utfört hantverk och jag måste erkänna att jag faktiskt hoppade i stolen vid några tillfällen. Man har också varit medveten om några av klichéerna och utnyttjat dem till sin fördel. Man förväntar sig kanske inte det alla gånger och det är en fröjd att se. Att bli förd bakom ljuset och lurad av en film är ett ganska högt betyg så det är ju trevligt.

Jag tycker också att den fungerar mycket bra skådespelarmässigt och den blir heller inte så rörig och oförklarlig som många av de asiatiska filmerna tenderar att bli, framförallt när det börjar närma sig slutet och själva upplösningen ska till att avslöjas. Här görs det istället med finess och även om man inte blir direkt förvånad över hur allt hänger ihop försöker man heller inte göra mer av det än vad man klarar av. Effekter och liknande fungerar mycket bra och det finns faktiskt ingenting att klaga på i det avseendet.

Ett speciellt hedersomnämnande måste också ges till den unge Regan Oey som spelar paret son Sam. Jag tycker han imponerar stort för sin unga ålder och förresten så medverkar också Michael Biehn för dem som är intresserade. Håll dock inte andan för så där rysligt mycket kameratid får han då rakt inte. Hans karaktär är ju i och för sig inte speciellt viktig heller så det är bra med den saken.

En stabil spökhistoria, varken mer eller mindre!