Turkey Shoot - 1982 - En framtidsdystopi!

Turkey Shoot

Aka: Blood Camp Thatcher

Regi: Brian Trenchard-Smith

1982

Action

I en framtidsvision, daterad till 1995 styrs världen av en totalitär regim där inga oliktänkande tolereras. Kort och gott handlar det om att man antingen tolererar systemet fullt ut och finner sig i allehanda nycker och värderingar som staten diktar ihop, eller så blir man fängslad. Livet i fånglägren är hårt och skoningslöst och straffen är ofta mycket hårda eller till och med fatala för de stackarna som utsätts. Vakterna är sadister som inget hellre vill än att utöva sin makt över fångarna och tillfredställa sina egna perverterade lustar. I ett av dessa fångläger ställer man dessutom till med en årlig tradition, ett antal fångar får chansen att bli fria! De ges en stunds försprång innan den beväpnande societetseliten bjuds in för att jaga dem till döds. Reglerna är enkla, lyckas de undkomma så blir de fria annars väntar döden för en kula eller pil. Det är bara det att ingen talat om för den att de befinner sig på en ö…

Det här är en riktig kultrulle från Australien med en handling som ingalunda är ny, men som ändå känns fräsch varje gång man hittar den. Människojakt är intressant, så är det bara och det kommer säkerligen att fortsätta fascinera mänskligheten en lång lång tid framöver. Det är liksom den ultimata jakten på något sätt, att jaga sina egen art som sport.

Men nu fokuserar filmen inte enbart på denna jaktsport utan även på de bestraffningar fångarna råkar ut för i fånglägret. Personligen gillar jag den här typen av fånglägerfilmer, framförallt när man tagit ut svängarna så radikalt med bestraffningarna, de är både bestialiska, innovativa och många gånger rent sadistiska. Man tar svängarna mer än vad nöden kräver för att nå sitt mål helt enkelt. Man låter någon hålla uppe vikter för att inte bli krossad under tyngden eller sätter fyr på en fånge under enormt lekfulla omständigheter för att bestraffa denne för ett rymningsförsök. Men det är inte bara detta, enbart att inte veta sin plats och misslyckas att redogöra för denna på ett, enligt fångvaktarna adekvat sätt, i det dystopiska samhäller filmen avspeglar, kan vara nog för en mycket fysisk bestraffning!

Skådespelarmässigt funkar filmen bra och det dyker upp en del kända ansikten som man kanske inte nödvändigtvis förknippar med ett namn, men som trots allt är bekanta. De som är förtjusta i TV-filmsversionen av Ivanhoe lär väl heller inte bli besvikna över Olivia Husseys insats i filmen. Hon är precis lagom förfärad i sitt agerande för att det ska funka. Hon utsätts väl för en del våld, men framförallt är hon föremål för en av fångvaktarnas kättja som inget heller vill än att utnyttja henne sexuellt. Naturligtvis innehåller filmen också omotiverade duschscener a la vilken WIP som helst, även om det är ganska tydligt att Olivia Husseys karaktär och hennes nakna bröst är två helt skilda personer. Det är dock lite ovanligt att kvinnor och män tycks duscha i samma utrymmen vid samma tid. Kanske var filmen före sin tid när det gäller könsrollsdebatten?

Överlag en mycket underhållande film som definitivt ökar lusten att undersöka den dystopiska framtidsgenren mera!

Ivanhoe - 1982 - en nyårstradition!

Ivanhoe

Regi: Douglas Camfield

1982

Äventyr

Skriven av: Linda Snöberg

Wilfred of Ivanhoe (Anthony Andrews) är en ung saxarriddare på 1100-talet i England. Han återvänder hem efter slagen under de heliga korstågen vid kung Rickard Lionhearts (Julian Glover) sida. Ivanhoe märker snabbt att det är mycket som har förändrats. Richards bror Prince John (Ronald Pickup) och hans män styr England i ett järngrepp. Han får också reda på att Lady Rowena (Lysette Anthony), den han var kär i innan och fortfarande, är bortlovad till en annan man, Athelstone (Michael Gothard). Fast besluten att återställa tronen och landet till Richard som det var innan, hamnar han i trubbel och efter att ha blivit skadad i en tornering, får han hjälp av Isaac från York (James Mason), en judisk man och hans dotter Rebecca (Olivia Hussey), som han snabbt fattar tycke för.

Isaac och saxaren Cedric (Michael Hordern) med följe hamnar i vägen för normanderna Brian de Bois-Guilbert (Sam Neill), Front de Boeuf (John Rhys-Davies) och De Bracy (Stuart Wilson) som tar dem till sina fångar. De Bracy som har ett öga för den sköna Lady Rowena, njuter ordentligt när han ser henne. Brian de Bois-Guilbert som är kär i Rebecca gör allt han kan för att hon ska bli intresserad. När sen Kung Richard återvänder i följeslag med Robin Hood (David Robb) för att rädda fångarna och speciellt Ivanhoe som låg sårad i Isaacs följe, flyr Brian med Rebecca till Tempelstone där hon senare anklagas för att vara en häxa och skall brännas på bål. Hon behöver en kämpe som kan slåss i hennes namn för att bli fri. Kommer hon att hitta en kämpe innan det är för sent?

Detta är en mycket bra äventyrsfilm med storslagen handling och romantik i tider där rivaliteten är stor och där de rika har mer makt än de fattiga. Musiken, omgivningen och skådespelarnas prestationer, allt vävs samman på ett bra sätt i denna underbart vackra film. Där förekommer ledsamheter, frustrationer, slagsmål, girighet, stolthet och en massa kärlek. Man kan inget annat än att älska en film som den här. Jag har alltid gillat den och det gör inget att de visar den varje år, jag kommer nog aldrig att tröttna på att se den, även om jag tycker att Ivanhoe får fel tjej i slutet alla gånger jag ser på filmen.

Den sista slutstriden mellan Brian och Ivanhoe är kanske inte så realistisk och sminket är kanske inte det bästa man har sett, men det kan jag leva med för jag njuter av sådana här filmer i fulla drag. Men man hittar mycket gott i filmen också och en del skådisar är bättre än vad man kan tro att de skulle vara i en film som den här. Sam Neils roll som Brian de Bois-Guilbert och James Mason som Isaac från York är ju helt klart de bästa, de är fullkomligt briljanta, men jag trivs bra med många av de andra också.

Olivia Hussey tar plats framför kameran och hon är en enastående skådespelerska med en underbar utstrålning, måste nog säga att hon är den vackraste jag har sett utan smink- en äkta skönhet, som tar denna klassiska film högt upp i listan på bra film.

Jag antar att alla har väl sett denna och har man inte det bör man se den illa kvickt.