Recension av Wallander: Den Orolige Mannen – 2013

Har man sett en Wallander med Krister Henriksson i titelrollen så har man sett alla (skulle man kunna tro). Så är det inte riktigt men det är inte bara på gott, det finns en del märkligheter i filmserien också. Det första jag kommer att tänka på att Kurts dotter – Linda, plötsligt är tillbaka i tjänst. Jag vet att jag kommenterade avsaknaden av hommage till Johanna Sällström som spelade rollen under de första säsongerna. Istället försvann Linda utan ett spår, inte en referens på hela förra säsongen till exempel. Nu har man alltså valt att åter skriva in Linda i serien och uppdraget att gestalta henne har man gett till Charlotta Jonsson.

Jag vet inte riktigt hur lång tid som ska ha gått mellan den här och den förra filmen, men det känns som att det är betydande. Linda och hennes make har barn och Kurt verkar ha gått ner sig. Han har blivit aningen dekadent kan man säga. Fallet som uppdagas visar sig röra dotterns makes far och faller tillbaka på Hårsfjärdshändelserna i början på 80-talet. Filmen bygger alltså i grunden på verkliga händelser. För de som inte var med och minns den här tiden var det då ”ryska” ubåtar siktades i den svenska skärgården. Naturligtvis är själva historien fiktion men skulle trots detta mycket väl kunna vara sann, eller i alla fall delvis sann. Mycket av det som hände då är ju höljt i dunkel.

För att göra en lång historia kort så blir Kurt suspenderad från sin tjänst. Svärsonen ber honom sedan att titta till mamman då pappan, en amiral som hade ansvaret för Hårsfjärdshändelserna när det begav sig, försvinner. Och det som startade det hela, trettio år efter händelserna, är att man hittar kvarlevorna av en försvunnen attackdykare. Det låter krångligare än vad det är men ser man till filmen är det många frågetecken som inte rätas ut förrän framåt slutet. Därför har filmen en så ovanlig egenhet att den faktiskt blir bättre under andra halvan när man trots allt börjar få lite svar. Möjligen kan man klaga på att upplösningen är lite ”mesig” men jag tycker det funkar minst lika bra som det brukar göra när Wallander är på tapeten. Stabilt på alla sätt och vis men något ovanligt att se Wallander disciplinerad på det sättet.

7/10

Wallander: Vittnet - 2010 - Stabilt av Henriksson

Egentligen inte en mycket bättre film än de senaste installationerna men med några punkter som gör att värdet höjs lite. Dels så är episoden centrerad kring något som jag personligen brinner lite extra för och det är få saker som får mig att bli så förbannad som människohandel och trafficking, svart arbetskraft från Baltikum osv. Själva historien är väl inte mer välskriven än vanligt men det märks att man försöker att knyta upp alla lösa trådar till den här omgångens sista film. Karaktärer skrivs ut och sällan har Wallander ensamhet och skörhet varit så påtaglig som här! Dessutom vågar man äntligen insinuera att Wallander faktiskt har en dotter, vilken man inte har fått hört talas om under hela säsongen. Man kunde väl begära en förklaring till varför hon försvann ur serien åtminstone? Att säga att hon flyttat till en annan stad eller liknande borde väl inte ha kunna varit så svårt? 

7/10

Wallander: Indrivaren - 2010 - Inte riktigt samma klass

 Jag har sedan en tid tillbaka kunnat konstatera att Wallanderfilmerna inte längre håller samma klass som de en gång gjorde. Och innan någon hinner protestera så, visst är jag medveten om vilken låg status dessa och alla andra svenska deckarserier för den delen har i stugorna – åtminstone i vissa stugor. I min boning har de dock alltid varit uppskattade och även om jag sagt det förr skadar det inte att nämna att jag verkligen tycker att vi är duktiga på polisfilmer i Sverige. Det är helt ok att inte hålla med, men så ställer jag mig till fenomenet! Men Wallanderfilmerna har som sagt, sedan en tid tillbaka, överlevt sig själva och det finns inte mycket behållning i dem längre. I bästa fall finns det någon sensmoral att berätta framåt slutet, som här, men överlag är det ganska trista och fantasilösa historier. Skådespelarna går på sparlåga och levererar inget som inte sker på rutin och det finns ingen nerv i filmerna längre. Jag hoppas verkligen att jag får äta upp mina ord i framtiden, men just nu kan jag verkligen inte påstå att den här serien utvecklas till det bättre. Det här är väl förvisso inte den sämsta filmen om Wallander men särskilt upplyftande är det inte. 

5/10

Recension: Wallander: Arvet

Efter den, enligt mig, misslyckade Vålnaden dröjde det inte länge förrän jag gav mig på den här filmen i serien om Kurt Wallander. Åter igen kan jag konstatera, även om jag kanske inte uttalat det tydligt tidigare, att de här senaste filmerna inte håller lika hög klass som de första filmerna gjorde. Det känns som om manusförfattarna har fått idétorka och även om fallen är nya känns det som om det stöts och blöts samma sak om och om igen. Dock försöker man i denna att intressera åskådaren genom att väva in en kärlekshistoria, som får stora konsekvenser för den pågående utredningen, mellan de två aspiranter som vi har fått följa under den senaste säsongens filmen. Man har också lagt in någon form av kylighet mellan Wallander och Lena Endres rollkaraktär. Det sistnämnda är intressant och man undrar mest hela tiden över vad som egentligen har hänt och varför det har utvecklats sig på det sättet. Själva fallet är mindre intressant och det känns inte som om fokus ligger där heller. På det hela taget blir det inte mer än godkänt för denna rulle och jag hoppas verkligen att man tar sig kragen och ser till att göra nästkommande filmer bättre i dessa avseenden! 

5/10

Recension: Wallander: Vålnaden

Gång efter annan har jag konstaterat att jag verkligen gillar svenska deckare och att jag tycker att vi är bra på att göra sådana filmer i Sverige. Jag står fast vid den åsikten även om den här delen i Wallander-serien vittnar om motsatsen. Handlingen, som kunde har varit riktigt intressant blir bara platt och tråkig. Det finns inget bakomliggande och inget djup alls. Dessutom är polisarbetet av en sådan natur att riktiga poliser borde skämmas för att bli framställda på det här sättet. Grundensemblen när det gäller skådespelare, Krister Henriksson, Lena Endre etc. funkar väl lika bra som vanligt men det känns som om det sakna något i den här filmen som helst klart får betraktas som en av de svagaste i filmserien! 

4/10

Wallander: Skytten

Wallander: Skytten – Även om jag är riktigt förtjust i våra svenska polisfilmsserier måste jag erkänna att det börjar bli lite tröttsamt nu. Idéerna verkar ha torkat ut alldeles för manusförfattarna och det känns numera som om man griper efter halmstrån. Visserligen kan jag inte tycka illa om att man väljer att utveckla karaktären Pontus en smula i den här filmen, eller att man valt Stefan Sauk till att spela hans pappa, men till slut blir symboliken mellan hans privatliv och den utredning som han deltar i lite för mycket. Det blir övertydligt och faktiskt lite löjeväckande att se på. Att man i de senaste filmerna valt att framställa Kurt Wallander som riktigt trött och sliten bådar inte gott och man hoppas ju att det inte är av anledningen att projektet läggs ned! För hur som helst, och även om det inte lyckas fullt ut är det faktiskt en liten charmig serie filmer som jag trots allt vill se fler av! – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Wallander: Läckan

Wallander: Läckan – Jag blev så glad när jag upptäckte att Michael Segerström skulle vara med i filmen och i en inte helt obetydlig roll. Detta dels för att jag då visste att några fler meningar på skånska än var som är brukligt skulle bli verklighet och delvis för att jag alltid uppskattat hans skådespeleri i de roller han tagit sig för. Tyvärr spelar han över ganska rejält och drar istället ner de scener som ska framkalla sorg och förtvivlan eller åtminstone sympati för honom till en nästan komisk nivå och det var väl inte riktigt meningen. I övrigt tycker jag att man har lyckats bra med skådespelarprestationerna i denna. De runtomliggande karaktärerna är starkare än vanligt och det är ju positivt. Det som inte är lika positivt är att poliserna kanske framstår som ännu mer korkade än vanligt och dialogen är verkligen anskrämlig emellanåt. Trots detta får jag ändå lov att säga att det är en underhållande film på det hela taget. – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Wallander: Prästen

Wallander: Prästen – Har man sett en Wallander har man sett alla säger kanske någon och det ligger kanske lite i det. De har alla samma grundpremisser och det är egentligen bara fallen som skiljer dem åt, det och så lite personlig utveckling av karaktärerna. I den här delen får vi se lite svartsjuka mellan Kurt Wallander (Krister Henriksson) och Katarina (Lena Endre) eller rättare sagt från Wallanders håll då Katarina tar en av de unga kadetterna under sina vingar och hjälper honom med en avhandling om olika regler och lagar. Själva fallet, en präst som hittas mördad och sedan sätts i samband med ett skumraskföretag är inte ett av de mest unika, men funkar och det finns till och med lite moraliserande dolt bakom fasaderna, eller rättare sagt en frågeställning om moraliskt ställningstagande kontra lagen ämnad åt åskådaren. – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Wallander: Cellisten

Wallander: Cellisten – Jag tycker den här filmen har fått lite väl dålig kritik på sina ställen och även om det kanske inte är den bästa filmen i Wallander-sviten förtjänar den inte detta. Visserligen har jag aldrig känt att polisen framstått som så korkad och inkompetent i de tidigare filmerna och jag vet inte om man ska tolka det som någon form av ironi eller inte. Men jag tycker själva fallet är intressant, om än möjligen något långsökt och skådespelarprestationerna är i samma klass som vanligt. Lena Endre är som vanligt Magnifik (som hon är i alla sina roller) medan de andra kanske mera medverkar på ren rutin. Skånskan är som vanligt nästan helt från varandra trots att det utspelar si i och omkring Ystad vilket jag gång efter annan reagerat mot. Här är dessutom polisen i Malmö medverkande och det är samma sak där. Jag tror jag uppfattade kanske en eller två meningar med skånskt uttal i hela filmen och det är på tok för lite! Inte den bästa filmen om och med Wallander kanske, men inte den sämsta heller. – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Wallander: Tjuven - 2010 - En av de bästa sedan Mastermind!

Det här är helt klart en av de bästa Wallanderfilmerna sedan Mastermind! Den har ett fascinerande fall, ett någorlunda intelligent manus och faktiskt ganska intressanta karaktärer. I kort går det ut på att grannsamverkan försöker förhindra ytterliggare inbrott i ett bostadsområde, det ena ger det andra och snart har medborgarrättskämparna misshandlat den misstänkta inbrottstjuven. Han försvinner spårlöst men på hans mobil hittar polisen bilder av en kvinna som ser ut att vara inlindad i plast och mördad. Det är väl inte allt för svårt att lägga ihop två och två om vem eller vilka som är de skyldiga, men det är intressant att få alla pusselbitarna på plats. Dessutom gör vi, inte en djupdykning kanske, men i alla fall en stilstudie i några av karaktärerna. Relationen mellan Kurt Wallander (Krister Henriksson) och Katarina Ahlsell (Lena Endre) utvecklas ytterliggare, vilket måste ses som positivt och intressant i sammanhanget. Med andra ord så är själva historien utanför utredningen betydligt intressantare än vad jag vanligtvis uppfattar den vara! – 8/10

Köp den på CDON

Kuriren - 2010 - Kanske den sämsta någonsin?

Det här är troligen den sämsta av alla Wallander filmerna så långt. Själva historien är väl inte sämre än vad den brukar vara och inte bättre heller för den delen och det är inte den som är det stora problemet. Framförallt är det skådespeleriet jag hänger upp mig på. Flera av karaktärerna är så trötta och ointressanta trots att det faktiskt borde vara det motsatta att man inte orkar bry sig särskilt mycket om vad som händer. Att Wallander själv känns alldeles utsliten och åldersnojig kommer heller inte alls till sin rätt. Det är lite väl enkelt och utan det djup som man är vad vid från de tidigare filmerna. Jag vet att det går lite emot vad jag började skriva men det är som det är. Hur gärna jag än vill kan jag inte förlika mig med den här filmens brister, men eftersom huvudkaraktärerna är så väletablerade räddas ändå filmen från ett totalt fiasko. – 5/10

Köp filmen på CDON