Recension - Kull the Conquerer - 1997

Kull the Conquerer

Aka: The Conquerer – Son of Conan

Regi: John Nicolella

1997

Action/Äventyr/Fantasy

Kull blir oväntat kung efter att ha dräpt den förre konungen och börjar genast med att rasera de gamla uråldriga lagarna med sina nya men mänskliga dito. Naturligtvis skaffar detta honom fiender eftersom de nya lagarna inte är like fördelaktiga för de rika och förtryckande för det fattiga. Dessutom anser de rättmätiga arvingarna till kungen att de äger rätt till tronen. Planen att bringa en urgammal häxa tillbaka till livet för att besegra Kull sätts i verket men ingen har tänkt på att hon knappast är intresserad av att hålla sin del av avtalet. Varför ska hon ge upp den makt som nu tillfaller henne?

Jag vet inte om det är så på flera ställen i världen men i Sverige har man av någon anledning blandat in Conan i titeln på filmen. Jag antar att detta beror på att man försöker rida på nyhetsvärdet av den nya Conanfilmen eller kanske rent av den äldre med Arnold Schwarzenegger? Men historien har väldigt lite att göra med Conan, det är en barbarfilm men det är också allt. Naturligtvis finns det trolldom och magi men det är knappar explicit för Conan. En helt normal äventyrs/fantasyfilm snarare.

Huvudrollen som Kull spelas av Kevin Sorbo som åtminstone för mig är mest känd som Hercules i ungdomsserien om honom. Han är ingen virtuos när det gäller skådespeleri men att spela muskulös barbar klarar han utmärkt. Det är ungefär samma rolla som Hercules faktiskt. Tyvärr är också resten av filmen lite för mycket ungdomsriktad. Den blir lite okomplicerat och enkelt av det hela. Man har sett det mesta redan.

Hade man satsat lite mer på att göra historien intressant hade man säkerligen tjänat underhållningsvärde. Man kunde åtminstone tagit ut svängarna lite mer. Det är platts stelt och tråkigt som det är nu. Tia Carrere gör rollen som den uråldriga häxan och även hon gör ett adekvat jobb. Det finns inte mycket mer att säga mer än att jag tror att samtliga skådespelare hade kunnat agera bättre om de bara hade fått mer utrymme att göra det. Karaktärerna är lite för träiga för att det ska gå att göra något vettigt av det.

Men filmen är trots allt inte helt misslyckad och det finns poänger här och där. Så jag ger den ett noga avvägt betyg.

5/10

Recension: Night of the Demons (2009)

Det här är en film som egentligen gjordes redan 1988 men som nu alltså spelats in på nytt. Jag kan inte minnas om jag har sett originalet eller inte, men efter att ha sett den här inser jag att det faktiskt kvittar. Inte för att den här är dålig, för det tycker jag inte att den här, utan snarare för att historien är så simpel att jag inte behöver se flera versioner av den. Skådespeleriet är egentligen under all kritik och även om Edward Furlong tillhör skaran av relativt erkända skådespelare hjälper inte det. Han är absolut inte bättre än någon annan. Men jag får intrycket av att filmen inte tar sig själv på fullt allvar och då kan man komma undan med lite mer också. Sminkjobben är dock bra mycket bättre än både historien och skådespelarna för även om det egentligen inte ser bra ut och känns gjorda med glimten i ögat, så finns det en kontinuitet i dem som är mycket underhållande. Det finns inga direkta överraskningar längs vägen och man ser lång väg hur det kommer att sluta – eller? 

7/10