Recension: No one can hear you - 2001

No one can hear you

Regi: John Laing

2001

Thriller

Hela familjer hittas mördade i en liten stad där alla känner alla. Sheriffen förlitar sig på att den välansedda nyhetskvinnan Trish (Kelly McGillis) förser folket med just den information som lugnar ned samhället och som i viss mån underlättar hans undersökning. Kvinnan bedriver dock sina egna undersökningar och upptäcker snart att liknande fall inträffat några år tidigare i en annan liten stad. Är det bara ett sammanträffande eller finns där något djupare samband mellan händelserna? Kan den lilla pojke som överlevde den gången, kanske kasta något ljus över händelserna och vem är egentligen den mystiske camparen polisen misstänker för dåden?

Fullt medveten om att det här var en ganska medioker lågbudgetproduktion kände jag mig ändå smått lockad av titeln. En titel som tyvärr inte har så mycket med handlingen att göra. Filmen är en ganska typisk ungdomsrysare av den sämre modellen och den bjuder visserligen på enstaka trevliga stunder men man måste stå ut med den ett tag. Jag upptäckte nämligen att man slutade reta sig på de dåliga skådespelarna, den taffliga dialogen och den undermåliga regin efter ett tag och faktiskt satt och var riktigt road av filmen. Med det menar jag inte att det här är en film för alla och envar, för det tror jag inte att det är. Snarare är det en film för extremister som redan sett väldigt mycket i genren och har börjat söka sig bort från mainstreamrysaren på jakt efter vidgade vyer.

Ofta känns musiken överdramaturgisk och bidrar snarare som en komisk effekt än spänningsförstärkande som det var tänkt. Samma sak kan gälla skådespelarinsatserna, fast en kul sak kan nämnas – de man först tyckte var de sämsta skådisarna i filmen, blir bland de bästa framåt slutet. Inte för att de på något sätt skärper till sig utan snarare för att nya ansikten som gör ännu sämre jobb tillkommer efter hand.

Skulle jag rekommendera den här filmen skulle det vara till fanatiska anhängare av genren, inte för att den bara är dålig, utan även för att man faktiskt sett det mesta tidigare. Kort sagt är det här en högst medioker film utan nytänkande och med ett manus som man tycks ha sett ett otal gånger förr.

Recension: The Innkeepers – 2011

Jag kan inte annat än att erkänna att jag hade ganska högt uppskruvade förväntningar på den här filmen. Egentligen vet jag inte varför och det måste bero på att jag har hört så pass mycket gott om den som jag har gjort. Vad det var för en film och vad den egentligen handlade om hade jag heller ingen aning om, förutom det som står på omslaget då förstås. Det är en spökhistoria som utspelar sig på ett hotell som står i begrepp att stängas och det är egentligen hela handlingen. Den är ganska bra genomförd även om jag initialt kände att skådespelarna inte höll måttet särskilt bra. Man vänjer sig lite under filmens gång och till slut har jag inget emot dem alls. Men man försöker bygga upp någonting som sedan aldrig släpper loss och det är lite synd! Det finns ingen förlösande faktor och när filmen är slut känns det som att man har blivit snuvad på konfekten. Vad var poängen? Det finns alldeles för många ouppklarade trådar för att jag ska känna mig riktigt nöjd!

5/10