Recension: Prince of Persia: The Sands of Time - 2010

Prince of Persia: The Sands of Time

Regi: Mike Newell

2010

Action/Fantasy

För länge sedan i ett mytomspunnet land som hette Persien härskade en kung. Det var en vis kung som en dag imponerades väldeliga av en ung pojkes mod på gatan när Kungen och hans följe råkade passera. Han blev så pass imponerad att han adopterade den föräldralösa pojken på stört och åren gick. Pojken växte upp och blev tillsammans med sina två adoptivbröder Prins av Persien. Tillsammans intar de en helig stad mot Kungens vilja och Dastan, som adoptivsonen heter, visar störst mod av alla. På banketten som sedan följer blir kungen dock mördad och Dastan får skulden. Han flyr hals över huvud och får så småningom veta hela hemligheten bakom invasionen av den heliga staden. Det är mycket tjuv och rackarspel i kulisserna och ingenting är som han först trodde. Vän har blivit till fiende och den magiska kniv, vars innehåll har förmågan att backa tiden, får en avgörande betydelse.

Man ska ha klart för sig att den här filmen vänder sig till en åldersgrupp som med nöd och näppe klarar elvaårsgränsen filmen har. Och som sådan kan jag inte påstå att den är direkt misslyckad. Ja, den är förutsägbar. Ja, den har en del riktigt träiga och stereotypiska karaktärer och en hel del överspel också kanske. Men den berättar en historia som är underhållande att följa trots att det inte sker några större överraskningar någonstans egentligen. Det är ett bra tempo och effekterna är oftast riktigt välgjorda. Jag får lite känsla ac The Mummy och dess uppföljare när jag ser filmen och då menar jag förstås filmen från 1999, inte de gamla skräckfilmerna med Boris Karloff och Christopher Lee, det här är ju en ren actionfilm egentligen.

Man har förstås vävt in lite fantasy, men det är inte så mycket egentligen. Det är en smula magi i det här med att stoppa och vrida tillbaka tiden, men jag gillar när man berör det ämnet. Det är svårt att få till det riktigt bra och fullt ut lyckas det kanske inte här heller, men man har i alla fall inte fastnat i fällan att göra det för komplicerat. Det här är nämligen en ganska enkel film och det lär inte finnas några vändningar i den som gör att man ligger sömnlös om nätterna för att finna en lösning vilket annars kan vara fallet när man blandar inte tidsparadoxer. Men vi kan väl säga att man hoppat över paradoxen här då för att göra resonemanget enkelt för oss.

Jake Gyllenhaal spelar huvudrollen och jag tycker han gör det bra. Han ser lagom ädel ut för rollen och Ben Kingsley, som verkligen tycks fattat vilken filmens målgrupp är, gör också bra ifrån sig. Prince of Persia är ju från början ett spel, men jag har aldrig spelat det. Jag har ingen aning om vilka karakteristiska egenskaper som borde finnas med för att påminna den mer erfarne spelaren om just spelet. För min egen del kan jag säga att jag inte tycker att filmen påminner direkt om en spelfilm. Alltså en film som bygger på ett dataspel, sådana brukar man känna igen ganska enkelt. Samtidigt så förstår jag hur det kan vara möjligt att berätta samma historia som här i spelform, det skulle inte vara särskilt svårt. Likheten kanske rent av ligger i det skrala manuset som inte ger något större svängrum åt handlingen. Det är en ganska rak väg från start till mål och inga krusiduller.

Men det är som sagt en underhållande film även om den inte kommer att belönas med en massa Oscarsstatyetter och det finns inte mycket död tid i den. Det finns mycket glimten i ögat även om den förstås inte är gjord på skämt på något sätt. Jag gillar den, men något mästerverk är det inte!

Bilder: © Disney

Recension: Harry Potter and the Goblet of Fire - 2005

Harry Potter and the Goblet of Fire

Regi: Mike Newell

2005

Fantasy

Under Harrys fjärde år på Hogwarts inträffar den legendariska Triwizard tävlingen där tre elever från tre olika magiska skolor ska tävla med varandra om det åtråvärda priset – evig ära och berömmelse! Den här gången inträffar dock en överraskning. Den flammande bägaren, i vilken de elever som vågat anmäla sig till den farliga tävlingen stoppat sin anmälan, väljer ut fyra namn till tävlingen. Hogwarts ska ha två representanter och en av dem är Harry Potter – som inte ens anmält sig till tävlingen! Samtidigt får Voldemart och hans mörka anhängare nya krafter och är åter igen ett hot mot den unge trollkarlen. Ska Harry klara av den svåra tävlingen när han dessutom måste tampas mot den mörka lorden för sin överlevnad?

Vore det inte för den här recensionens skull hade jag nog aldrig kämpat mig förbi de ytterst ointressanta inledningsscenerna, men jag är glad att jag gjorde det. Inte för att jag fick speciellt stort utbyte av filmen utan för att den faktiskt blir betydligt bättre än vad den svaga inledningen vittnar om. Det är visuellt intressant och påhittigt i vanlig ordning och effekterna ser bra ut, det är med andra ord inget fel på förpackningen.

Handlingen däremot är seg och mycket av den tycks finnas till för att kunna fördjupa karaktärerna och det är väl i och för sig inget fel, men det blir så tråkigt i längden. I den här typen av fantasyfilm gör det inget om svart är svart och vitt är vitt. Man måste inte nödvändigtvis skapa nyanser i skalan för att få det att fungera och man kan till och med göra filmen en otjänst genom att göra det.

Dessutom gör man misstaget att inte göra jobbet ordentligt, antingen berättar man en historia ordentligt eller så struntar man i det och koncentrerar sig på visuella tricks. Det är kanske bara jag, men något svartsjukedrama vill jag inte se när jag sätter i en Harry Potter film. Visserligen har våran hjälte och hans vänner vuxit och hamnat i den ålder där man kan och kanske ska vara emotionellt förvirrad, men det här är ju trots allt inga vanliga ungdomar! Det blir varken hackat eller malt och det i kombination med att filmen hoppar fram och tillbaka mellan dröm/fantasi och verklighet gör den svåröverblickad. Dessutom saknas den dynamik som så väl skulle behövas. Kvar blir en färglös smet som inte sticker ut i någon riktning, slutsatsen blir tämligen flegmatisk.

Men trots att jag spytt en hel del galla över filmen här ovan ser jag fram emot nästa del och skulle inte vilja hoppa över den här som jag trots allt anser vara en viktig del av helheten. Inget kan dock få mig att ändra min åsikt och jag anser att den här är den absolut svagaste i den annars mycket underhållande filmserien… än så länge!