Recension: Munich - 2006

Munich

Regi: Steven Spielberg

2006

Drama/Thriller

Den 5 september 1972, under olympiaden i München, händer det som inte får hända! Palestinska terrorister tar sig in på området, dödar och tar israeliska idrottsmän till fånga. Terroristerna kräver fri lejd ut ur tyskland samt att ett antal, enligt dem, politiska fångar släpps av den israeliska och tyska regeringen. På flygplatsen möts de dock av tyska poliser och militärer och i det blodbad som följer dödas samtliga gisslan. En tid senare får en idealistisk Mossadagent ett svår och mycket hemlig uppdrag. Det består i att leda en grupp till att spåra upp och döda de som ligger bakom attentatet i München, listan består av elva namn…

Det här är en film som inspirerats av verkligheten och som sådan är den, åtminstone för mig, lite extra intressant. Det innebär ju naturligtvis inte att varenda liten scen kommer från verkligheten, men känslan i filmen blir trots allt lite annorlunda när man vet att en liknande massaker faktiskt ägde rum i München 1972.

En sak kan man alltid räkna med från Steven Spielberg och det är kompentent gjord film. Vare sig det handlar om hans mainstreamprodukter som t.ex. Jurrasic Park och Raiders of the lost ark eller hans allvarigare sida som Schindler’s List och The Terminal. Den här är inget undantag. Det är trovärdigt, skådespeleriet är i toppklass och historien berättas på ett bra sätt. Det finns till och med ett budskap som i och för sig kan vara luddigt emellanåt och som folk (tydligen) kan tolka på lite olika sätt.

Personligen var min första tanke när jag såg filmen att den var vinklad till israelernas fördel. Inte för att de råkar vara offren och grunden till själva historien utan snarare att man rättfärdigar deras hämndauktion. En halvtimme senare hade jag bytt uppfattningen och israelerna framställs istället som känslolösa monster. Slutsatsen blir väl att Steven Spielberg faktiskt inte tar ställning för någon sida, han bara berättar en historia där poängen är att våld föder våld och att man kan hålla på med blodshämnd i all evighet utan att det gör någon egentlig skillnad.

Så långt allt väl. Men visst finns det nackdelar också! Filmen är tjatig, mycket tjatig till och med. Att följa den lilla grupp som ska röja de palestinska namnen ur vägen blir lite för mycket. Man kan inte upprepa allt hur många gånger som helst och det förtar tyvärr lite av den påverkan filmen skulle kunna ha haft. Det är synd, för det är en viktig film helt klart!

Recension: Murder Island - 2006

Murder Island

Regi: Joakim S. Hammond

2006

Horror

Det är sommar och vad passar bättre än att hyra kanoter och ta sig till en ensligt belägen ö tillsammans med sina kompisar. Det är i alla fall vad Julia, Alexandra, Ida, Viktor, Jesper och Erik tycker. De ger sig ut till ön för att dricka sprit och ha sex, någon har till och med tagit en joint med sig. Nästa morgon är en av dem borta och de andra ger sig ut för att leta efter den försvunna Alexandra, föga anar de att en galen mördare härjar på ön och de en efter en kommer att bli nästa offer…

Det här är något så ovanligt som en svensk slasher och det är inget man kommer i kontakt med varje dag. Det är roligt att se uppfinningsrikedomen och glädjen i filmskapandet som den här typen av lågbudget rullar stoltserar med. Det är ännu roligare att se hur väl man har lyckats fånga subgenrens speciella klichéer och använt dem på ett synnerligen underhållande sätt. Att skådespelarna inte är de bästa är inte det viktigaste i en produktion som denna och det är kanske tur, för även om jag givetvis sett klart sämre skådespeleri, så är det långt ifrån oscarskvalitet på detta plan. Kanske beror det till viss del också på den skriva dialogen som ibland känns lite krystad.

                                             

Man nu ser man ju som regel inte på en slasher för den fyndiga dialogens skull, det krävs inga humoristiska oneliners för att det ska funka och faktum är att den typen av språkbruk ofta kan dra ner det totala intrycket betydligt mer än vad den gör nytta. I ärlighetens namn måste jag också säga att skådespeleriet faktiskt bättrar sig betydligt under filmens gång och framåt slutet är det riktigt trovärdigt.

Något som är bra är att man inte har tagit sig vatten över huvudet när det gäller makeupeffekterna. Man har hållit sig på en nivå man klarar av och inte försökt att stapla bloddrypande effekter på varandra, det blir aldrig någon komisk splatterfilm som det så ofta tenderar att bli när budgeten tryter. Det är mycket intressantare med ett seriöst försök till traditionell slasher än utflippade uppmärksamhetsrullar som går upp som en sol och ner som en pannkaka. Det här är mycket stabilare och tål att ses flera gånger.

Sen var det det där med längden.. Filmen är ca 46 minuter lång och det innebär att man, i princip, endast får en halv film för pengarna. Dock får man en fartfylld film som inte tappar tempo och eftersom det totala antalet ungdomar på den dödsbringande ön bara är sex kan man heller inte dra ut på dödscenerna hur länge som helst utan att det blir segt och/eller tjatigt.

Så.. Gillar du slashers och vill ha något som säkerligen kommer att bli en framtida kultrulle i genren, ska du helt klart ta tag i och införskaffa denna.

Recension: My Bloody Valentine – 3D - 2009

My Bloody Valentine – 3D

Regi: Patrick Lussier

2009

Horror

För tio år sedan plågades den lilla gruvarbetarbyn av en brutal serie mord där mördaren efter att ha tagit tjugotvå människoliv antas ha omkommit i en kollapsande gruva. Det har tagit lång tid innan folk lagt den fruktansvärda händelsen bakom sig och precis lagom till allt har lagt sig kommer gruvans rättmätige ägare tillbaka till stan för att sälja densamma. Om det är detta eller något annat som sätter igång det är oklart, men åter igen står staden inför en brutal serie mord som bara tycks kunna vara utförda av samme man som tros ha mist livet tio år tidigare. Det blir en maktkamp mellan mördaren och sheriffen, där allt inte är en lika självklar sanning som det borde vara. Är det verkligen den gamla mördare som är tillbaka eller härjar det en Copycat i byn?

Jag har sett den här filmen få ett ganska ljummet mottagande på flera ställen, därigenom inte sagt att jag läst alla recensioner av den, utan bara ögnat igenom några få. Jag måste dock säga att, till motsats från det mesta jag har läst om den, att jag tycker filmen är ganska bra! Jag tänker försöka undvika att jämföra för mycket med originalet från 1981 och betrakta det här som en helt egen film, för jag tror faktiskt att det är det man måste göra om man ska kunna tillgodogöra sig den här på ett så bra sätt som möjligt. Så glöm originalet, det här är en film som står helt och hållet på egna ben!

                                       

Det handlar inte om någon mördare som gömmer sig i skuggorna och väntar på sitt offer. Vi får redan från början se honom i full storlek och hela ingressen är nästan en enda stor våldsorgie. Mördaren är förstås maskbeklädd med en gasmask, vilket också knyter an till originalet (se där, jag kunde inte låta bli), och ser faktiskt ganska skrämmande ut. Det blir som någon konstig blandning av Jason Voorhees, med sina karakteristiska rörelsemönster (andning, huvudvridning etc.) och Darth Vadar (andningsljuden) och jag tycker man har lyckats riktigt bra! Morden är brutala och man har inte sparat på effekterna.

Skådespelarmässigt kunde man väl kanske ha önskat sig mer ifrån filmen, men det är å andra sidan inte den viktigaste beståndsdelen i en slasher. Mordens uppfinningsrikedom är mycket viktigare och det har man verkligen lyckats bra med. Jag vill inte gå in på några detaljer, men det ser i alla fall riktigt bra ut och hackan som pryder omslaget används mer än en gång för att bringa offret om livet.

Filmen är gjord i 3D, vilket kanske inte är det allra vanligaste. Jag kan i skrivandets stund bara komma på en handfull dylika: House of Wax, Jaws 3, Friday the 13th 3, Creature from the black Lagoon. I likhet med flera av dessa märks det ganska tydligt att flera av effekterna är gjorda just med tanke på denna tredimensionella miljö. Det är ganska skoj att titta på men samtidigt måst man komma ihåg att andra kvalitéer, som skärpa och så vidare går förlorad om man väljer att sätta på sig de medföljande glasögonen. Varför har ingen kommit på ett sätt att göra film på det här sättet med bibehållen bildkvalitet och utan de enerverande glasögonen?

Hur som helst, och egentligen oavsett om man tittar på 3D eller 2D versionen så gillar jag det här! Filmen är brutal, vi bjuds inte bara på tuttar, som ju är brukligt i en slasher av klassiskt snitt, utan även så kallad ”Full Frontal Nudity” och därmed kan vi väl säga att man utvecklat själva konceptet en smula. Det är helt klart en neo-slasher som kommer att stå emot tidens tand och kanske en som kommer att räknas som en framtida klassiker och jag vet inte om jag egentligen kan uttrycka det mycket tydligare än att:

Jag gillar det här – mycket!