Den här har jag haft stående i
hyllan väldigt länge men dragit mig för att se. Jag har hela tiden haft höga
förhoppningar. Anledningen är att den är producerad av Luc Besson, en av mina favoriter när det kommer till fransk film.
Samtidigt är anledningen till att jag inte har sett den just att det är en
fransk film. Inte för att jag på något sätt har något emot sådana, tvärtom
faktiskt. Men det har varit en period i mitt liv då jag har haft svårt med koncentrationen.
Och eftersom jag inte kan franska måste jag läsa texten… Ja ja.. Lång historia
men nu är den i alla fall sedd och jag tänkte fälla något slags dom över den.
Initialt är det en väldigt
vacker film. Ultravåld blandas med klassisk musik som får en paradoxal effekt
som ja verkligen gillar. Det är något som verkligen får mig att bli lockad. Det
är vackert filmad och det dröjer inte länge förrän man inser att
skådespelarinsatserna är fantastiska som sig bör i en film av den här typen. Med
den här typen menas att man lätt kan lockas till att tro att det handlar om en
actionfilm med en massa skjutande. Så är dock inte fallet. Jag skulle mer
klassa det som ett drama där karaktärer och handling står i centrum. Det är
vackra sekvenser men samtidigt är det en fabulöst rå film i sin
våldsframställning.
Charly Mattei (Jean Reno) som är en pensionerad
yrkesmördare, blir i början av filmen skjuten med 22 kulor. Därav filmens
titel. Han överlever dock och ger sig efter den ende som kan tänkas ligga bakom
dådet. Resten av filmen går mer eller mindre ut på hämnd. Ibland är den våldsam
men oftast är den smart. Dock kan sägas att det till slut blir för mycket av
den goda. Man drar ut på historien lite för länge och till slut blir det lite
tjatigt och drygt. Dessutom krävs ingen Einstein för att räkna moraliteterna
som kommer att avsluta filmen. På så sätt kanske historien är lite tråkig och
till slut på tok för sentimental.
Hur som helst är jag ändå glad
att jag till slut såg den. Jag tror att jag skulle kunna tänka mig att se den
igen faktiskt. Detta trots att den till slut visade sig vara förutsägbar och
moraliserande. Betyget hamnar någonstans på mitten.
6/10
