Fire With Fire - 2012 - Bruce Willis i en mindre roll

Fire With Fire

Regi: David Barrett

2012

Action

Brandmannen Jeremy blir vittne till hur en gangsterboss först mördar sonen och sedan pappan i en lokal jourbutik. Jeremy undkommer med nöd och näppe och blir förstås huvudvittne inför rättegången. Man ställer upp David Hagan, som gangsterbossen heter tillsammans med andra män för att få hon identifierad av Jeremy som inte har några som helst problem att känna igen bossen. Därefter tar sig dock vändningarna en annan form än vad någon hade tänkt sig. Hagan börjar rabbla upp adresser till Jeremys kompisar och liknande. Hotet är uppenbart och Hagan har också en historia som talar om att han inte drar sig för någonting, att avrätta nära och kära till sina fiender verkar vara mer regel än undantag för honom. Här hjälper inga vanliga metoder och Jeremy ingår snabbt i vittnesskyddet. Men ny identitet flyttas han till en annan del av landet. Men att underskatta Hagan går inte för sig, snart är han vittnet på spåren och det är dags att flytta Jeremy igen. Kommer han någonsin att bli fri utan att ta saken i egna händer?

Kanske inte den mest välspelade filmen i filmhistorien även om Vincent D’Onofrio är mycket övertygande som den känslokalle och totalt hänsynslöse sociopaten David Hagan! Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men jag antar att det funkar ok. Man hoppas ju alltid på något exceptionellt och när man upptäcker andra kvaliteter vill man att även skådespeleriet ska följa i samma spår antar jag. Det är nämligen en oerhört rå film. Jag vet inte riktigt varför för det finns onekligen filmer som är både mycket våldsammare och mer explicita än den här. Det är något med det känslokalla och skoningslösa våldet som gör det. Att sätta fingret på det är i vanlig ordning mycket svårt men jag kan inte ignorera det jag känner. I detta avseende är det en oerhört grym film!

I en mindre roll medverkar även Bruce Willis. Man kan ha olika åsikter om honom men när han inte spelar den typiske klämkäcke machosnuten (Die Hard) är han oftast bättre. Min personliga åsikt såklart men här har man lagt kvickheterna på hyllan och det tjänar man mycket på i slutändan. Jag tycker att han fungerar mycket bra i den lilla roll han har. Jag antar att hans namn har fått agera dragplåster för filmen och ska sanningen fram hade jag nog heller inte fått ögonen på filmen annars! Egentligen är det tragiskt att man ska behöva ta till sådana metoder för att kunna sälja in en film med så pass höga kvaliteter som denna, men nu är ju filmindustrin en gång marknadsstyrd så det är väl bara att acceptera antar jag.

I huvudrollen ser vi Josh Duhamel som passar utmärkt som brandman. Som hämnare kanske jag inte är lika övertygad men det passar väl in i filmens titel att han ska vara just det. Det blir liksom lite mer ordvits av det hela. Inte för att det påverkar filmen egentligen men jag gillar det. Även Rosario Dawson gör en av de stora rollerna och jag kan väl egentligen inte klaga på henne heller. Frågan är varför jag initialt kände ett behov av att klaga på skådespelarprestationerna? De jag har beskrivit hittills har ju varit stabila! Jo visst, men det saknas ändå den där sista gnistan som skiljer det stabila från det exceptionella!

Men trots allting annat tycker jag ändå filmen är riktigt sevärd! Det är råheten som är den största tillgången och det är ovanligt att man hittar den typen av kvalitet i en film av det här slaget.

7/10